Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1091-1092 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hopkins ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hopkins [hå’pkinṡ], Johns, nordamerikansk
filantrop, f. 1795 i Maryland af kväkarföräldrar,
d. 1873 i Baltimore, grundlade 1822 med sina
två bröder ett stort handelshus i Baltimore
och egnade sig, sedan han 1847 dragit sig
tillbaka från denna affär, åt bank- och
järnvägsaffärer. 1873 donerade han fonder och
fastigheter å omkr. 4,5 mill. doll. till ett
för alla utan åtskillnad till ras och färg
tillgängligt sjukhus i Baltimore samt skänkte
staden en offentlig park och 3,5 mill. doll. till
ett universitet därstädes, hvilket öppnades 1876
och är uppkalladt efter honom (se Baltimore,
sp. 803).

Hopkins [hå’pkinṡ], Edward John, engelsk musiker,
f. 1818 i London, d. där 1901, från 1843 organist
vid Temple church i London, är i synnerhet känd
genom sitt arbete The organ, its history and
construction (1855; 5:e uppl. 1887).
A. L.*

Hopkins [hå’pkinṡ], Edward Washburn,
nordamerikansk indolog och språkvetenskapsman,
f. 1857, var först professor i sanskrit och
jämförande språkvetenskap vid Bryn Mawr college
nära Philadelphia, men kallades efter Whitneys
död 1894 i samma egenskap till Yale university,
New Haven. Hans förnämsta arbeten falla inom det
indiska eposets samt laglitteraturens område,
bl. a. i The mutual relations of the four castes
according to the Manavadharma çastram (1881),
The ordinances of Manu (1884), The religions of
India (1895), India old and new, with a memorial
address (1901 i Yale biennial publications),
The great epic of India, its character and origin
(1902). Medutgifvare af "Journal of the American
oriental society".
K. F. J.

Hopkins’ apparat [hå’pkinṡ], fys., tjänar till
att åskådliggöra knutpunkterna i vibrerande
luftkolonner. Den består af ett glasrör,
som hålles öfver en ljudande kropp, och
en membran, fäst inom en liten metallram,
passande efter röret. På membranen strös fin
sand. Om membranen är flyttbar längs röret,
visar sig, att sanden i allmänhet är i rörelse,
men på vissa punkter af röret i hvila; dessa
äro knutpunkterna l. noderna. Jfr Kundts rör.
L. A. F.*

Hopkinsville [hå’pkinṡvil], stad i
nordamerikanska staten Kentucky. 7,280
inv. (1900). Tobaksfabriker. Dårhus. South
Kentucky college.
J. F. N.

Hoplia, zool. Se Ollonborrfamiljen.


Hopliter (grek. hoplitai, af hoplon, vapen)
kallades det tungt rustade och i tätt sluten
massa kämpande fotfolket, som i det forna
Grekland bildade krigshärens kärna och fällde utslaget i
striderna. Hopliterna voro under den äldre tiden
burgna medborgare, hvilka själfva bekostade både
sin dyrbara vapenrustning och sitt underhåll,
hvarför äfven hoplit-tjänsten var högt
aktad. Från och med 4:e
årh. f. Kr. började dock medborgarna
alltmera att undandraga sig krigstjänsten,
och krigshärarna sammansattes i stället
af legosoldater. Hopliternas beväpning,
hvilken under tidernas lopp undergick några
mindre förändringar, afseende att minska dess
tyngd, utgjordes hufvudsakligen af den stora,
oftast ovala eller runda, någon gång aflångt
fyrkantiga skölden, hjälmen, bröstharnesket,
benbrynjorna, det korta svärdet och den
2—2,7 m. (hos hopliterna i den macedonska
falangen ända till 5 m. och mera) långa
lansen.
A. M. A.

Hoplit i full rustning.

Hoplites Neumayr, paleont., ett släkte eller
snarare en grupp af ammoniterna. Ribborna äro grofva,
svagt böjda, omväxlande enkla och klufna,
på yttersidan afbrutna af en glatt fåra.
Hoplites förekommer i öfversta juran och i
kritsystemet.
A. Hng.

Hoplocampa, zool. Se Sågsteklar.

Hoplomerus, zool. Se Getingar.

Hopp, i allmänhet en förväntan om något
framtida angenämt. — Det kristna hoppet är
den andra af de s. k. gudomliga dygderna (tro,
hopp och kärlek). Den bildande konsten har ofta
i symbolisk form framställt hoppet, vanligen
som en snabbt framskyndande gudinna, medan
däremot det kristna hoppet återges som en lugnt
hvilande gestalt, stödd på ett järnankare. Jfr
Kardinaldygderna och Spes.

Hopp. Se Gång 2, sp. 812.


Hoppa hage, fr. jouer à la marelle (förr mérelle,
af méreau, tekningssten), eng. hop scotch,
ty. fussscheibespiel, en frilufts-barnlek, som
brukats i Sverige sedan 1800-talet och i liknande
former haft tidigare europeisk förekomst,
i Frankrike redan på 1680-talet. Enligt
lekens "klassiska" svenska anordning egde
den i sanden uppritade hagen sådan form, som
vidstående figur visar (numera brukas skiftande
uppritningssätt). Deltagare i leken äro två
eller flera. En af dem tar plats nedanför hagen,
tekar därifrån med en flat sten i det ena efter
det andra af de numrerade fälten, hoppar efter
hvarje tekning in i fältet, ömsevis på ett ben
eller (där två fält ligga jämsides) på två ben,
gör där helvändning och sparkar, hoppande på
ett ben, ut stenen samma väg den kommit samt
hoppar själf ut efter. Så fortsätter han, tills
i lyckligt fall stenen tekats i den öfre ringen
("himmelriket"), då spelaren hoppar på ett ben
tre gånger rundt omkring denna, därpå ställer
sig inom den, lägger stenen på fotspetsen och
sparkar ut den rätta vägen samt själf hoppar
ut efter, hvarefter nästa man tar vid. Spelaren
mister turen, om stenen kastas i orätt fält

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>