- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1105-1106

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horatius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfylla sina skyldigheter mot godsegarna,
upphäfdes inskrifningen. Bönderna började nu
väpna sig och under ledning af Horia, som förut
varit en af deras deputerade i Wien, samt af
Georg Criseanu och Juon Kloska bröt upproret ut
1 nov. 1784. En mängd adelsgårdar brändes ned
och omkr. 4,000 ungrare dödades. Enligt vissa,
icke bestyrkta uppgifter skulle Horia ha afsett
upprättandet af ett oafhängigt rumänskt rike,
men som sin närmaste uppgift ställde han dock
utrotandet af de hatade ungerske godsegarna
och delandet af deras jord. De upproriske, som
uppgingo till ett antal af 30,000, skingrades
emellertid snart af trupperna, och den 27
dec. lämnade bönderna själfva sina anförare i
de kejserliges händer. Criseanu begick själfmord
i fängelset, Horia och Kloska afrättades 28
febr. 1785. En följd af det blodiga upproret blef
emellertid, att Josef II i aug. s. å. reglerade
och reformerade de lifegnes ställning till sina
herrar. H. firas ännu som nationalhjälte i den
rumänska folkvisan.
K. B. W.

Hořice. Se Hořitz.

Horisont (af grek. horizon, eg. begränsande) är
antingen skenbar, d. v. s. en gränslinje mellan
himlahvalfvet och jord- eller hafsytan (synrand,
himlarand), eller sann, d. v. s. en afskärning
mellan himmelssfären och ett horisontalplan (se
d. o.), gående genom iakttagarens ståndpunkt. Då
himmelssfären (se d. o.) tänkes oändligt stor
och således jorden i jämförelse med densamma
försvinnande liten, kan ett plan, som går
horisontalt genom iakttagarens ståndpunkt på
jordytan, anses sammanfalla med ett med detsamma
parallellt genom jordens medelpunkt gående. Den
sanna horisonten kan därför äfven definieras
som afskärningen mellan himmelssfären och ett
genom jordens medelpunkt gående plan, som är för
iakttagaren horisontalt, d. v. s. vinkelrätt mot
tyngdkraftens riktning. Den sanna horisonten
är en storcirkel på himmelssfären
och delar därför denna i två lika stora delar,
af hvilka den ena är "öfver" horisonten (för
oss synlig) och den andra "under" (för oss
osynlig). Om iakttagarens öga befinner sig
i hafsytans plan, sammanfaller den skenbara
horisonten med den sanna; men på en ståndpunkt
öfver hafvets yta måste den förra synas något
nedtryckt under den senare, eller, med andra
ord, en rät linje, dragen till den skenbara
hafshorisonten, går under den horisontala
(mot lodlinjen vinkelräta) linjen och bildar
med denna en vinkel, kallad horisontens
depression (se d. o. 1, b). På sjön begagnar
man sig nästan uteslutande af hafshorisonten
för bestämmande af himlakroppars höjd, men
vid instrumenten i de fasta observatorierna
och på resor till lands är man i många fall
genom vattenpasset oberoende af densamma. För
vissa ändamål begagna sig likväl astronomerna
af en artificiell horisont. Denna består af en
fullkomligt plan och horisontal, spegelblank yta,
hvilken på land, då sjöhorisonten ej är synlig,
ersätter den naturliga horisonten, så att man
medelst reflexionsinstrument, vertikal- eller
meridiancirkel kan uppmäta himlakroppars höjder
öfver horisonten. För åstadkommande af denna
artificiella (konstgjorda) horisont begagnar
man vanligtvis en liten låda, 1 1/2—2 dm. lång
och 1—1 1/2 dm. bred, fylld med fin bomolja eller
annan lämplig vätska. På det ytan ej må försättas
i dallring genom blåst, förses lådan med en
betäckning i form af ett tak, med två rutor af
planslipadt glas eller ock af s. k. maringlas
(glimmer), så tunt som möjligt, för att
förekomma strålbrytning. Taket har prismatisk
form, och dess gaflar utgöra rätvinkliga,
likbenta trianglar. Detta slag kallas oljehorisont.
Andra slag finnas äfven, t. ex. kvicksilverhorisonten.
som består af en med kvicksilfver fylld sfärisk
kopparskål, omkr. 7 à 8 cm. i diameter och
2 à 3 mm. djup. Den har ett likadant tak som
oljehorisonten. Kvicksilverhorisonten anses
vara den bästa, men svårigheten att förhindra
den känsliga kvicksilfverytans dallring gör,
att oljehorisonten nästan oftare användes vid
fältarbeten och på resor. I observatorierna
användes uteslutande kvicksilverhorisont.
illustration placeholder


Emedan den artificiella horisonten är en
reflekterande yta, så återkastas ljusstrålen SC
(från himlakroppen S) i riktningen CO. Från
ögat vid O synes således en spegelbild
af himlakroppen i riktningen OS′; själfva
himlakroppen åter synes direkt i riktningen OS″,
som kan anses vara parallell med CS, i anseende
till himlakroppens ofantliga afstånd. Emedan
nu, enligt reflexionslagen, vinkeln SCA är
= OCB och denna åter är = ACS′, så är SCS′
och alltså äfven S″OS′, eller vinkeln vid
ögat emellan den direkt sedda och den uti den
artificiella horisonten synliga himlakroppen,
dubbelt så stor som himlakroppens höjd
öfver ställets horisont. Om därför t. ex. en
stjärnas i reflexionsinstrumentets (sextant,
prismacirkel e. o.) speglar reflekterade bild
bringas öfverens (i linje) med samma stjärnas
bild i den artificiella horisonten, så är den
aflästa bågen stjärnans dubbla höjd.

På senare tider har man konstruerat ett slags
artificiell horisont, som anbringas direkt på
sextanten, cirkeln o. s. v., för att på sjön,
då horisonten är bortskymd af tjocka e. d.,
kunna observera himlakroppars höjd. Ehuru
sådana horisonter visat sig vara ganska bra,
ha de dock ej ännu kommit i vidsträcktare
bruk. Ang. kvicksilverhorisontens
användning inom observatorierna i och
för bestämningen af zenitpunkten på en
vertikal- eller meridiancirkel se Zenit.
E. J. R. N. (B—d.)

Horisontal (se Horisont). 1. H. l. Horisontell,
parallell med eller sammanfallande med jordytans
plan, vinkelrät mot lodlinjen, vågrät. Motsats:
vertikal. — Ett föremål säges ha horisontalt
läge, om dess längdriktning är horisontal. —
2. Horisontal l. Kurva kallas inom topografien
skärningslinjen (a′ b′ c′ d′ etc.) emellan markens
yta och ett af de vågräta plan (ab, cd etc.),
af hvilka man tänker sig ett berg eller en
jordhöjd indelad för att kunna på kartplanet ge
en noggrann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 22:09:23 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free