- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1107-1108

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horatius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bild af dem. Afståndet mellan dessa horisontalers
plan bestämmes på grund af kartans skala. Är
lodräta afståndet dem emellan öfverallt lika
stort, kallas detta horisontalekvidistans
eller, oftare, ekvidistans.
H. W. W.*
illustration placeholder


Horisontalafstånd kallas projektionen
i ett horisontalplan af verkliga
afståndet mellan två punkter.
H. W. W.*

Horisontal defilering. Se Defilering 2.

Horisontalekvidistans. Se Horisontal 2.

Horisontalgeotropism, bot., detsamma som
lateral geotropism. Se Geotropism och Lianer.

Horisontalintensitet, fys. Se Jordmagnetism.

Horisontallinje, en linje, som ligger i eller
är parallell med jordytans plan.

Horisontalparallax, astron. Se Parallax.

Horisontalpendel. Se Pendel.

Horisontalplan (se Horisont), ett plan,
som är vinkelrätt mot tyngdkraftens riktning
och parallellt med eller också sammanfaller
med jordytans tangentplan. Inom deskriptiva
geometrien är horisontalplanet ett af de
båda hufvudsakliga projektionsplanen. Inom
astronomien kan man, på samma sätt som
i fråga om horisont, skilja mellan två
horisontalplan, af hvilka det ena tangerar
jordytan i observationspunkten, det
andra går parallellt därmed genom jordens
medelpunkt. Då man i allmänhet betraktar
himmelssfären som oändligt stor och således
jorden såsom försvinnande liten i förhållande
till denna, kan man i många fall betrakta
dessa två horisontalplan som identiska. I
horisontalplanet mätas en himlakropps asimut
(se d. o.) och amplitud (se d. o.).
(B—d.)

Horisontalprojektion. 1. Mat., inom deskriptiva
geometrien projektionen af en linje eller yta i
horisontalplanet. Jfr Projektion. — 2. Topogr. Se
Kartprojektion.

Horisontalt batteri, befästningsk., en
ursprungligen tysk, oegentlig benämning på ett
batteri, i hvilket kanonerna stå på den naturliga
marken (bauhorizont), således hvarken i en
nedskärning eller på en kanonbank. Numera
kallas i Sverige ett sådant batteri
markbatterivärn. (Jfr Fältbatterivärn.)
O. A. B.*

Horisontalur. Se Solur.

Horisontalvinkelmätning. Se Geodesi.

Horisontell. Se Horisontal 1.

Horista [håri’sta; af lat. hora, timme], ledare
af gudstjänsten. Se Birgittin-ritualen.

Horiter [hårīter], ett folk i Seirs bergland
(enl. 1 Mos. 14: 6), som enligt 5 Mos. 2: 12,
22 skall ha fördrifvits af edomiterna. Om dess
stammar jfr 1 Mos. 36: 20—30. I nyare tid har
man förmodat, att H. (hebr. ḥori) motsvara ḥaru
i egyptiska inskrifter,
där det uppträder som allmän beteckning för
Syrien. Vinner detta antagande bekräftelse,
kan den gamla förklaringen af namnet H. =
grottinvånare icke längre upprätthållas.
Jfr Edom, sp. 1371.
E. S—e.

Hořitz, tjech., Hořice [hå’rʃits], stad
i norra Böhmen, n. v. om Königgrätz. 7,839
inv. (1900). Bomullsväfverier, ångsågar, ångkvarn
m. m. På S:t Gotthardsberg står ett monument
till minne af husitanföraren Žiškas seger 1423
vid H. öfver den bömiska adeln.
(J. F. N.)

Horla, socken i Älfsborgs län, Kullings
härad. 2,100 har. 406 inv. (1908). Annex till
Hol, Skara stift, Kullings kontrakt.

Horma, två olika städer i G. T. — 1. Ett H.,
dit bl. a. David sände sitt från amalekiterna
tagna byte, torde ha legat i södra delen af
det s. k. Negeb (södra delen af landet v. om
Jordan). Jfr Jos. 15: 30. — 2. Ett annat H. låg
i Seir (5 Mos. 1: 44), ej långt från Kades (4
Mos. 14: 45). Här ledo Israels barn ett nederlag
mot amoriterna (5 Mos. 1: 44; enl. 4 Mos. 14: 45
mot amalekiterna och kananéerna). Staden
uppges ha hetat Sefat (Dom. 1: 17), men, sedan
Israel eröfrat den, fått namnet H. (4 Mos. 21: 3).
Namnet (eg. horma) tolkas då = förödd ort;
dess ursprungliga mening är väl = helig ort, jfr
Hermon (hebr. hermon, heligt berg).
E. S—e.

Hormayr [hå̄r-], Joseph von, friherre,
österrikisk ämbetsman och historiker, f. 1782,
d. 1848, blef 1803 hofsekreterare och direktör
för geheime hof-, stats- och husarkivet i Wien,
biträdde 1809 A. Hofer vid organiserandet af
resningen i Tyrolen mot bajrarna och fransmännen
samt ledde i egenskap af hofkommissarie detta
lands civilförvaltning till stilleståndet i Znaim
(s. å.). 1828 lämnade H. Österrike för att slippa
ifrån all beröring med furst Metternich, som
han kallade den "folkfördärfvande egoisten",
och gick i bajersk tjänst. Han var bajersk
ministerresident i Hannover 1832—36 och hos
hansestäderna 1837—46. 1847 utnämndes han till
riksarkivarie. I de flesta af sina skrifter
behandlar H. Österrikes och Tyrolens historia,
t. ex. Kritisch-diplomatische beiträge zur
geschichte Tirols im mittelalter
(2 bd, 1802—03;
ny uppl. 1805), Österreichischer Plutarch,
oder leben und bildnisse aller regenten des
österreichischen kaiserstaats
(20 bd, 1807—20),
Taschenbuch für vaterländische geschichte (38 bd,
1811—48) och Geschichte Andreas Hofers (1811,
2:a uppl. med titeln Das land Tirol und der
Tirolerkrieg von 1809,
2 bd, 1845).

Hormisdas, påfve 513—524, motsatte sig kejsar
Anastasius’ försök att genom sammankallandet
af ett kyrkomöte i Heraklea göra ett slut
på den schism mellan den romerska och den
grekiska kyrkan, som uppstått sedan patriarken
Akakios på en synod 484 fördömts för sina
monofysitiska sympatier. Under kejsar Justinus
åvägabragtes en utjämning af striden, sedan
patriarken af Konstantinopel undertecknat en
af H. uppsatt trosbekännelse, som innehöll
bl. a. ett uttryckligt fördömande af Akakios
(519). 520 förnyade H. med några tillsatser det
s. k. Decretum Gelasianum de libris recipiendis
et non recipiendis
(se Gelasius). Litt.:
Langen, "Geschichte der römischen kirche
von Leo I. bis Nikolaus I." (1885).
T. H—r.

Hormogonier, bot. Se Myxophyceæ.

Hormomyia, zool. Se Gallmyggor.

Hormus. Se Ormus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free