- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1129-1130

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1869 amnesti och återvände till Ungern, blef
medlem af riksdagen och 1870 statssekreterare
i handelsministeriet. H. utöfvade en ganska
rik skriftställarverksamhet i politiska,
finansiella, nationalekonomiska och
statistiska spörsmål, bl. a. som flitig
medarbetare i "Journal des économistes"
och "Journal des débats". I bokform utgaf
H. Bevölkerungswissenschaftliche studien aus
Belgien
(1854), hans förnämsta statistiska
arbete, La liberté des banques (1866),
däri han bekämpar monopol inom bankväsendet,
L’économie politique avant les physiocrates
(1867) m. m. samt den värdefulla "Annuaire
international du crédit public" (1859—61), hvari
flera kända skriftställare medverkade.
J. R. N.

Horn, Erik Frederik Barth, norsk filosofisk och
teologisk författare, f. 1829 i Mandal, d. 1899 i
Kristiania, blef student 1848, aflade teologisk
ämbetsexamen 1854, vardt 1867 filos. doktor
på afhandlingen Begrebet ære och utnämndes
s. å. till "residerende kapellan" (komminister)
i Nes i Romerike. 1875 blef han kyrkoherde
i Horten och var 1882—98 garnisonspredikant i
Kristiania. Utom mindre afhandlingar i teologiska
tidskrifter, i "Folkvennen" och i pressen utgaf
H. Let fattelig fremstilling af den lutherske
lære om naademidlerne
etc. (1864), Tro og
tænkning
(1866), Forsoning og retfærdiggjörelse
(1875) och Mennesket og moralen (1877). Större
delen af sin verksamhetstid stod han i opposition
till den riktning, som rådde i universitetets
teologiska fakultet och kyrkans ledande
kretsar. Först under sin sista tid blef han
mera allmänt förstådd, och hans förkunnelse
samlade en allt talrikare åhörarkrets.
O. A. Ö.

Hornafjördur. Se Horn, sp. 1111.

Hornaryd, socken i Kronobergs län, Upphvidinge
härad. 2,741 har. 404 inv. (1908). Annex till
Sjösås, Växjö stift, Upphvidinge kontrakt.

Hornavan, den näst Torneträsk största af
Sveriges lappmarkssjöar, ligger hel och hållen
inom Arjepluogs socken i Norrbottens län,
425 m. ö. h., och är 60 km. lång, med en ringa
bredd (liksom Lapplands sjöar i allmänhet),
växlande mellan 2,5 och 6 km. Arealen är 244
kvkm. och största djupet 221 m., det största
uppmätta i någon svensk insjö. H. genomflytes
af Skellefte-(Sildut-)älf, som vid Arjepluogs
kyrka faller ut i Uddjaur, och får flera
tillflöden, af hvilka den från n. kommande
Rebnis-älfven från Rebnisjaur är störst.
K. S.*

Hornballarna. Se Hof, veter.

Hornberg [hå’rn-]. Se Frankenhöhe.

Hornbi, Eucera, zool. Se Podaliriinæ.

Hornblad. Se Hof, veter.

Hornbly (Fosgenit), miner.,
färglösa, genomskinliga, tetragonala
kristaller af sammansättningen Pb2 Cl2 CO3
från Monte Poni och Gibbas på Sardinien.
A. Hng.

Hornblände, miner., mörkgröna till svarta,
lerjords- och järnoxidhaltiga varieteter af
amfibol, hvilka förekomma mycket allmänt
dels på järnmalmförande lager tillsammans
med granat, epidot o. s. v., dels i kornig
kalksten, dels äfven som väsentlig beståndsdel
i bergarter, såsom diorit, syenit, amfibolit,
eller som oväsentlig, t. ex. i gnejs,
granit, glimmerskiffer m. fl.; det i yngre
eruptiver, såsom basalter, trakyter, eller i
vulkantuffer förekommande kallas basaltiskt
hornblände. Hornbländet är monoklint, vanligen
i pelarformiga kristaller, hvilkas sidor
bildas af prisman och brakypinakoiden.
Prismavinkeln 124° 30′ till
skillnad från augitens, som är 92° 54′; en annan
skillnad från augiten är, att hornbländet
visar sig starkt pleokroitiskt. Till sin
kemiska sammansättning, är det en isomorf
blandningsserie af
        Ca Mg3 Si4 O12 och Ca Fe3 Si4 O12 samt
        Ca Mg2 Al2 Si3 O12 och Na2 Al2 Si4 O12;
det innehåller således betydande mängder lerjord
samt vanligen också något alkali. Mot den
växlande blandningen af ofvannämnda silikat
svarar en växling i den optiska orienteringen:
vanligtvis är hornbländet optiskt positivt,
många järnrika varieteter dock negativa. — I
sådana bergarter som dioritskiffer och amfibolit
är hornbländet vanligtvis sekundärt, bildadt
på bekostnad af pyroxener och fältspater. Ofta
omvandlas hornbländet till epidot och biotit.
A. Hng.

Hornbländegnejs, petrogr., en gnejsvarietet,
hos hvilken glimmerbeståndsdelen till
stor del eller helt och hållet är ersatt af
hornblände. Hornbländegnejsen är inom Sverige
ganska allmän. I Västergötland m. fl. trakter
förekommer den i växellagring med röd gnejs
(järngnejs). Ofta bildar den öfvergångar till
diorit- och hornbländeskiffrar. Se vidare Gnejs.
E. E.

Hornbländegranit, petrogr. Se Granit.

Hornbländeskiffer, petrogr., en mörk bergart,
bestående af hornblände, glimmer och vanligen
något kvarts samt som tillfällig beståndsdel
ofta granat. I sammansättningen ingå också
mikroskopiskt små individer af apatit. Bergarten
har oftast en ganska markerad skiffrighet. Den
förekommer ganska allmänt inom Sveriges och andra
länders gnejsområden, vanligen i föga mäktiga
lager. Till hornbländegnejs och dioritskiffer
bildar den öfvergångar genom att upptaga
kvarts och fältspat. Inom fjälltrakternas till
Sevegruppen hörande kristalliniska skiffrar
intager hornbländeskiffern ett bemärkt
rum. Kallas äfven amfibolitskiffer. Jfr
Hornblände och Hornbländesten.
E. E.

Hornbländesten, petrogr., en kristalliniskt
kornig, mörk bergart af hufvudsakligen hornblände
jämte något glimmer. Hornbländestenen står i nära
samband med diorit och hornbländeskiffer samt är
måhända endast en utvecklingsform af dessa. Den
förekommer inom urformationens bergarter
och har vanligen obetydlig utsträckning.
E. E.

illustration placeholder

Hornborg, Anders Johan, finsk biskop, f. 1821
i Alastaro socken (Finland), d. i Borgå 1883,
blef student 1841, filos. kandidat och magister
1844, vice notarie vid Åbo domkapitel 1846,
teol. kandidat 1858, prästvigdes s. å.; blef
teol. licentiat 1860 och doktor 1863. 1864
utnämndes han till lektor i grekiska vid Åbo
gymnasium, blef 1867 kyrkoherde i S:t Michel,
1876 i Helsingfors, 1878 domprost i Borgå och
s. å. biskop i Borgå stift. H. anlitades mycket
i offentliga värf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free