Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horror vacui ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Horsky, Franz, ritter von Horskysfeld,
framstående österrikisk jordbrukare och
jordbruksförfattare, f. 1801 i Bilin i Böhmen,
d. 1877, främjade i hög grad utvecklingen
af jordbruket i Böhmen som föreståndare för
landtbruksskolan i Libiegitz-Rabin (1849—56),
genom sin mönstergård Kolin (från 1862)
och skötseln af öfver 20 främmande domäner,
dem han styrde som "wirtschaftsrat". Han
verkade med ifver för stärkelse-, sprit- och
sockerfabrikationens bedrifvande i samband
med jordbruket. H. adlades 1863 och upphöjdes
1867 i riddarståndet. Skrifter: Die vollkommene
drillkultur (1851), Neues ackerungssystem (1852),
Keine düngstätte, keine jauchenbehälter mehr
(1854), Allgemeine fruchtwechselwirthschaft
(1861—63), Mein streben, wirken, meine
resultate (1873; 2:a uppl. 1874) m. fl.
(H. J. Dft.)
Horsley [hå̄’sli]. 1. William H, engelsk musiker,
f. 1774 i London, d. där 1858, organist i flera
kyrkor i London samt stiftare af sångklubben
"Concentores sodales" (1798—1847), utgaf och
komponerade s. k. "glees" (se Glee).
2. John Callcott H., den föregåendes son,
engelsk målare, f. 1817 i London, d.
där 1903, gjorde sina studier vid Londons
konstakademi och vardt i hemlandet mycket populär
genom sina genrebilder (Schackspelarna,
Ungdom och ålderdom, Faderns graf m. fl.).
Han utförde äfven fresker: Religionen
(1845), Satan såras af Ithuriels lans
(efter Milton, 1847, liksom den förra
i parlamentshuset), Den förlorade sonen
m. fl. H. är representerad i nationalgalleriet
och South Kensington-museet. H:s Recollections
of a royal academician utgafs 1903.
3. Charles Edward H., den föregåendes
broder, f. 1822 i London, d. 1876 i New York,
lärjunge af Moscheles, Hauptmann och Mendelssohn,
lefde mot slutet af sitt lif i Australien
och Nord-Amerika. Af hans kompositioner
uppfördes på musikfester i England
oratorierna Gideon, David och Joseph.
1 o. 3. A. L.* 2. (G—g N.)
Hor-sok [hårsåk], de med de civiliserade
tibetanerna (bod-dji) besläktade vilda
folk, som bebo de ofantliga högslätterna i
norra Tibet. De delas i hor-pa, i v., och
drok-pa, i midten, sok-pa (till största delen
mongoliserade), i ö. ända bort mot Kukunor och
Tangut. På de senaste språkkartorna (se Cust,
"Sketch of the modern languages of the East
Indies", 1878) upptager hor-pa-språket hela norra
Tibet. Det är för öfrigt så godt som okändt.
(K. F. J.)
Horst, geol., ett af förkastningssprickor
på alla sidor begränsadt större parti af
berggrunden, som bibehållit sitt ursprungliga
upphöjda läge, under det att berggrunden på
sidorna därom genom förkastning nedsänkts
till lägre nivå. Vogeserna och Schwarzwald
m. fl. samt inom Sverige Omberg, Romeleåsen,
Kullen m. fl. äro horstar. Jfr Graf 3.
E. E.
Horst. 1. Kommun i preussiska reg.-omr. Münster
(Westfalen). 14,887 inv. (1905). Maskinfabriker,
stenkolsgrufvor. — 2. Kommun i preussiska
reg.-omr. Arnsberg (Westfalen) vid Ruhr. 5,022
inv. (1906). Järn- och stålverk.
J. F. N.
Horst, Ulrich Angelbert von der, friherre,
befälhafvare för den schleswig-holsteinska armén
1850—51, f. 1793, d. 1867, deltog än i preussisk,
än i rysk tjänst i krigen mot Napoleon
1812—15, tog våren 1850 afsked ur preussisk
tjänst och inträdde i den schleswig-holsteinska
upprorshären som generalmajor. Han förde i
slaget vid Isten (25 juli s. å.) den brigad, som
vid Övre-Stolk genombröt den danska brigaden
Baggesen. 8 dec. s. å. öfvertog han efter
Willisen befälet öfver den schleswig-holsteinska
hären, men kunde icke vidare uträtta någonting
af vikt.
Horstberg, geol., berg och bergshöjder, som till
bildningssättet äro horstar.
Horta [å’rta], hufvudstad i portugisiska
distriktet H., omfattande öarna Fayal,
Pico, Flores och Corvo bland Azorerna,
belägen på sydöstra sidan af Fayal. 6,734
inv. (1900). Förträfflig redd, den enda
i hela ögruppen, där fartyg utan fara
kunna ankra. Telegrafkabelstation (3
linjer). Meteorologiskt observatorium.
J. F. N.
Horta [årta’], Victor Pierre, belgisk arkitekt,
f. 1861 i Bruxelles, studerade i Frankrike och
Tyskland, är en af representanterna för samtidens
moderna sträfvanden inom arkitekturen. Hans
förnämsta verk är Folkets hus i Bruxelles
(1899), ett af modernismens bäst belysande
alster, förträffligt i disposition och
proportioner. H. är professor vid Université
libre i Bruxelles.
G—g N.
Hortativ (lat. hortativus, af hortari, uppmana),
som innehåller en uppmaning.
Horten, stad sedan 1 jan. 1907 i Jarlsberg
og Larviks amt, i Norge, på Kristianiafjordens
västra kust. 8,886 inv. (1900). Före 1836 var det
en obetydlig plats med få inv., men tillväxte,
alltefter som krigsflottans etablissemang
flyttades dit från Fredriskværn. Den 1 km. långa
Hortentangen jämte de i n. v. liggande
Lövö-Mellemö och Östö bildar en utmärkt
hamn. I enlighet med förslag af en 1818
tillsatt kommission beslöts, att Hortentangen
skulle blifva marinens hufvudetablissemang och
befästas, och arbetena härför bedrefvos sedan,
allteftersom medel beviljades. Först 1850
kunde flottstationens egentliga ditflyttning
ske. Befästningarna, af hvilka de flesta först
senare blefvo färdiga, utgjordes af citadellet
(för 25 kanoner) på Hortentangens högsta punkt,
Kyllinghovedet, två strandbatterier, det ena
för 8, det andra för 13 kanoner, fortet Den
norske löve, på den 1 km. n. om Hortentangen
liggande ön Vealös, för 30 kanoner, sju
kanonuppställningsplatser för 23 cm. kanoner
och ett öppet jordverk, hvartill på senare tid
kommit två batterier för positionskanoner
mot landsidan. Vid Oskar I:s besök på
platsen i aug. 1855 fick etablissemanget,
som nu utgöres af varf, docka, mekaniska
verkstäder, marinmuseum m. m., namnet Karl
Johans værn. 1864 ditflyttades sjökadettskolan
från Fredriksværn. Då emellertid norska flottans
hufvudstation vid H. numera kan anses ligga så
godt som fullständigt blottad mot sjön, ha på
senare tid försteg väckts att antingen befästa
den 4 km. längre i s. liggande Bastö och den
utanför Moss liggande Jelö eller och flytta hela
etablissemanget till annan plats; men ännu har
man ej kommit längre än till öfverflyttandet
af de moderna fartygen till Melsomvik (se
d. o.). Inloppet till H. upplyses af Bastö fyr.
O. A. Ö. L. W:son M.
Hortense [årtã’s], Eugénie H. de Beauharnais, drottning af Holland.
Se Beauharnais 8.
Hortensia, bot. Se Hydrangea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
