- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1151-1152

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hospodar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rättslös. Småningom knötos dock gästvänskapsband
mellan romaren och främlingen. Gästvännerna
förpliktade sig att mottaga samt på allt
sätt hjälpa och skydda hvarandra i de olika
samhällena. Ofta gick gästvänskapen i arf. Det
var icke blott enskilda personer eller hus, som
ingingo gästvänskap med hvarandra; stundom kunde
en person för särskilda förtjänster eller af
andra skäl få träda i gästvänskap med romerska
folket i dess helhet. Sådant var ej sällan
fallet med förbundna konungar. Äfven förekom
hospitium med främmande samhällen. Stundom
skaffade sig dessa i Rom en ansedd man till
gästvän och då vanligen äfven till patronus
(beskyddare och målsman), ett förhållande,
som erinrar om förhållandet mellan nutidens
konsuler och medborgare från det land de
representera. — 2. Sv. pl. hospitier, de,
i synnerhet vid viktiga och svåra alpvägar, af
munkar anlagda fromma stiftelser, hvilka ha till
ändamål att mottaga och bispringa resande, som
kommit vilse eller i allmänhet behöfva hjälp.
1. R. Tdh.

Hospodar (slav. gospodar, herre), titel
på furstarna i Moldau och Valakiet under
det turkiska väldets tid; efter de båda
furstendömenas förening upphörde hospodartiteln
att begagnas.

Hossmo, socken i Kalmar län, Södra Möre
härad. 1,564 har. 578 inv. (1908). Annex till
Ljungby, Kalmar stift, Södra Möre kontrakt.

Hosszúfalu [hå’sso-; af hosszú, lång],
ty. Langendorf, kommun i ungerska komitatet
Kronstadt (Siebenbürgen), pittoreskt belägen
vid järnvägen till Kronstadt. 6,239 inv. (1901),
rumäner (55 proc.) och ungrare. H. var hufvudort
i de s. k. Siebendörfer ("de sju byarna"),
som förr åtnjöto särskilda privilegier.
(J. F. N.)

Hosta (lat. tussis), fysiol., kallas korta,
enstaka eller tätt på hvarandra följande,
stötvis skeende utandningar, före hvilkas
utförande röstspringan (glottis) ett ögonblick
hållits sluten, så att lufttrycket i lungorna
stegrats. Med den hastigt utrusande luften under
hostan medfölja främmande ämnen eller slem (var),
som finnas i luftstrupen, luftrörsgrenarna eller
i håligheter, som uppstått vid varbildning
i ("smältning" af) lungväfnaden. Som bekant
framkallas hosta, då matpartiklar, damm, vatten
e. d. inkomma i luftstrupen, eller som det
heter komma i "vrångstrupen", en s. k. reflex,
som utlöses genom en retning å känselnerverna
i luftvägarnas slemhinna. Retningen ledes
till det s. k. andningscentrum i förlängda
märgen och öfverföres på nervbanorna till
utandningsmusklerna.

Under patologiska förhållanden, d. v. s. vid
sjukdomstillstånd i luftvägarna, åtföljda af ökad
sekretbildning, är hosta ett af de vanligaste
symtomen. Den ofvannämnda retningen förutsätter
för sin uppkomst, att det i luftvägarna
bildade slemmet sättes i rörelse antingen af
luftströmmen vid djupare inandningsrörelse eller
genom lägeförändring af bröstkorgen. Sitter
däremot slemmet mera fast (kroniskt) i de
delar af lungorna, där luftströmningen vid
vanlig andning icke får någon större hastighet,
behöfver detsamma icke alltid ge sig till känna
genom hosta. Sålunda förefinnes ofta slem i
lungspetsar eller de nedre lungränderna, utan
att hosta förekommer. Hosta som sjukdomssymtom
uppträder vanligen intensivast på morgonen vid
tiden för uppvaknandet, sannolikt på grund af
en under sömnen fortgående riklig bildning af slem, hvilket vid kroppens
lägeförändring sättes i rörelse. Förändring
af kroppsställning, såsom öfvergång från
upprätt till liggande ställning (t. ex. vid
sänggåendet på aftonen), kan därför naturligtvis
ock framkalla ökad hostretning. Inandning af en
kall eller en af rök, damm eller retande kemiska
gaser förorenad luft framkallar naturligtvis ock
under patologiska förhållanden en hosta, som är
dess mera intensiv, ju känsligare strupens och
de öfre luftvägarnas slemhinnor äro i följd af
inflammationen därstädes (se f. ö. Kikhosta).

En hosta kan minskas därigenom,
att man medelst s. k. narkotiska eller
döfningsmedel (opium, morfin etc.) nedsätter
luftslemhinnans reflexretbarhet.
(I. H.)

Hosta Tratt., bot., växtsläkte af fam. Liliaceæ,
underfam. Asphodeloideæ, med 4 arter i Kina
och Japan. De äro fleråriga örter med kort,
nästan vedartad jordstam, från hvilken de
breda, skaftade bladen och blomstänglarna
utgå. Blommorna äro stora, blåa eller hvita och
sitta i klase. H. cœrulea Tratt, (se fig.),
vanligen kallad Funkia cœrulea, från Japan,
med blåa blommor, är en af de vanligaste
prydnadsväxterna i trädgårdarna, där den odlas
i flera former (äfven med hvitbrokiga blad)
i synnerhet som infattning på skuggiga eller
fuktiga ställen, t. ex. omkring fontäner. Andra
ofta odlade arter äro H. Sieboldiana Engl. med
blågröna blad och H. plantaginea Aschers. (Funkia
alba
) med mjölkhvita, mycket välluktande blommor.
G. L—m.
illustration placeholder
Hosta cœrulea.


Hostalrich [åstalri’k], stad och fordom
fästning i spanska prov. Gerona (Katalonien), i
Pyrenéerna, vid utgången ur Tordera-passet. 1,315
inv. (1900). Don Juan d’Estreva försvarade
1810 citadellet i fyra månader mot fransmännen.
J. F. N.

Hostia (lat., offerdjur, offer) kallas
inom katolska kyrkan symbolen af Kristi lekamen
i nattvarden: de sedan 11:e årh. i stället för
bröd begagnade runda, hvita, af osyradt hvetemjöl
tillredda oblaterna. Orsaken till namnet är,
att dessa oblater, hvilka enligt katolska kyrkans
lära genom konsekrationen förvandlas till Kristi
lekamen, af prästen frambäras som ett oblodigt
offer. Namnet tillkommer sålunda dogmatiskt
sedt blott de konsekrerade oblaterna, men
användes dock i missale romanum äfven om brödet
före förvandlingen. I äldsta kyrkan användes
otvifvelaktigt vanligt syradt bröd; först
vid medeltidens början synes detta i Västern
ha utbytts mot osyradt. Den grekisk-katolska
kyrkan behöll det syrade brödet, och olikheten
häri blef snart ett af de viktigaste yttre
skiljemärkena mellan de två katolska kyrkorna
(se Grekisk-katolska kyrkan). Den lutherska
kyrkan öfvertog utan vidare de osyrade oblaterna
som form för brödet i nattvarden, hvaremot de
häftigt bekämpades af den reformerta kyrkan,
där vanligt bröd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free