- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1163-1164

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Houbraken ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Voltairestatyn (marmor, i Théâtre français’
foajé, 1781). På inbjudan från Förenta staterna
följde han Franklin till Philadelphia för att
utföra Washingtons staty (i kongress-salen
därstädes). Större delen af H:s verk utgöres af
porträttbyster (han utförde öfver 200 dylika),
bland dem Molière, Buffon, Mirabeau, Voltaire,
Rousseau, Franklin, Gluck, Lafayette, Napoleon,
Joséphine, Joseph Chénier, Marceau, Ney
(flera
finnas i Louvre, i Trocadéromuseet, Versailles,
i Dijon och andra franska museer). H:s byster
utgöra en samling karaktärshufvuden af
yppersta art. H. står fullt själfständig i sin
tids konst. Han hvarken efterbildar antiken
eller den på hans tid moderna eklektiska
klassicismen, han bygger på det skarpa och
personliga naturstudiets grund och sträfvar till
intet annat än natursanning och karaktär. Han
tillhör 1700-talet genom det spirituella, det
liffulla, den ögonblickliga rörelsen i figurerna
— exempelvis i Voltairestatyn —, 1800-talet
genom sin skarpa och intima karaktärsteckning,
sin förmåga att låta marmorn tala. Hans konst
slår bryggan mellan de båda århundradena, han
är en föregångare till Rude och Carpeaux. —
Under revolutionen blef H. ställd inför
revolutionstribunalet därför, att man i hans
ateljé funnit en staty af S:ta Scholastica —
hans advokat räddade honom genom uppgiften,
att bilden framställde filosofiens gudinna. —
Gipsexemplar af flera byster af H. finnas i
Glyptoteket i Köpenhamn. Jfr monografi af Dierks,
"H:s leben und werke" (1887).
G—g N.

Houen, Anton Christian, norsk mecenat, f. 18 sept. 1823
i Arendal, d. 26 juli 1894 i Lausanne, egnade
sig tidigt åt handel och arbetade på kontor i
Dunkerque och Newcastle, där han hade egen affär
1845—48. Ruinerad genom februarirevolutionen,
började han alldeles från början igen i Spanien
och Italien och slog sig så 1853 på nytt
ned i Newcastle, där han dref en omfattande
affärsverksamhet, som han efter 20 år af
hälsoskäl lämnade. Han skänkte sin födelsestad en
präktig kyrkoorgel, upprättade en stiftelse, som
efter hans moder bär namnet "Margaretestiftelsen"
(Grundfonden, urspr. 200,000 kr., utgjorde
1908 330,812 kr.) och lämnade nationella
företag (t. ex. Nansens nordpolsexpedition)
sitt stöd. 1878 grundade han "De norske
kunstneres reise- og uddannelsesfond" med
ett kapital af 4,000 pd st. (72,700 kr.),
senare ökad med 1/10 af räntan. 26 dec. 1885
utvidgad till att innefatta musiker och
vetenskapsmän och ökad till 181,500 kr.,
och slutligen i sammanhang med kapitalfondens
fördubbling, utsträckt äfven till skådespelare
och diktare. Fonden har stigit till 500,000 kr.,
hvaraf räntan utdelas med 5/8 till konstnärer
och med 3/8 till vetenskapsmän. Legatets
direktion utnämnes af norska regeringen. Genom
testamente af 30 jan. 1893 med kodicill af 11
dec. s. å. stiftade H. "Anton Christian Houens
fond", omfattande en museifond (147,682 kr. 1907)
till inköp af konstverk till nationalgalleriet
och en premie- och stipendiefond (193,130
kr. s. å.) för främjande af arkitekturen
och fackmässig utbildning af artistiska
dekorationsmålare. Premier och stipendier,
som utdelas af kyrkodepartementet, öfverstiga
aldrig 500 kr., men stipendierna kunna få
innehas i 3 år. Stipendiaterna äro skyldiga att
återvända till Norge och utöfva sin konst där;
af premierade teckningar och planer skola kopior
lämnas till konstmuseet eller ett eventuellt
museum för arkitektoniska arbeten.
O. A. Ö.

Houf, dialektiskt namn för Hof, socken i
Kristianstads län, se Hof 1.

Houghton [hå͡u’tən], Daniel, f. på Irland
omkr. 1740, företog, i tjänst hos Association for
promoting the discovery of Africa, en färd från
Gambia mot Timbuktu och nådde Bambuk, men omkom
under den västerut därifrån fortsatta färden 1791
(ovisst hvar och huru). Hans forskningar, som
ej oväsentligt vidgade européernas kännedom om
Afrikas land och folk i denna trakt, fortsattes
af Mungo Park. De underrättelser han samlade hos
infödingarna kastade ljus öfver Nigerproblemet.

Houghton [hå͡u’tən], lord. Se Milnes.

Houghton le Spring [hå͡u’tən-lə spri’ȵ], stad
i engelska grefsk. Durham, 10 km. n. ö. om
Durham. 7,858 inv. (1900). Kolgrufvor, järnverk.
J. F. N.

Hougrän, dialektiskt namn för Hogrän, socken
i Gottlands län.

Hougue, La [la og] 1. La Hogue, redd på östra
sidan af halfön Cotentin, franska dep. La Manche,
nära staden S:t-Vaast-la-Hougue. Redden, som
oriktigt fått namnet La Hague (sa Hague), har
gifvit namn åt en stor sjöstrid 29 maj 1692, i
hvilken Tourville, som förde 44 franska skepp,
blef slagen af den förenade engelsk-holländska
flottan, 99 skepp och 20 fregatter, under
E. Russell.

Hounslow [ha͡u’nṡlå͡u], stad i engelska
grefsk. Middlesex, 19 km. s. v. om S:t
Paul i London. 11,377 inv. (1901). Stort
sjukhus. Polytekniskt institut. H. var förr
den första skjutshållplatsen vid vägen till
Southampton och Bath, och man beräknar,
att 500 skjutsar dagligen passerade stället
kort före järnvägarnas tillkomst. H. heath
v. och s. v. om staden var förr beryktadt
för sina landsvägsröfverier och mord.
Wbg.

Houplines [oplīn], stad i franska
dep. Nord, vid Lys, som där bildar gräns
mot Belgien. 7,156 inv. (1901). Linne-
och bomullsindustri, spetstillverkning.
J. F. N.

Houppelandes [oplã’d], fr. Se Dräkt, sp. 932.

Houri. Se Huri.

Household words [ha͡u’så͡uld ωə̄’dṡ], eng.,
"hemmets ord", hvardagsord, titeln på en af
Ch. Dickens (se d. o.) redigerad tidskrift
(1850—59). Uttrycket är lånadt från Shaksperes
"Henrik V" (4: 3).

House of commons [ha͡u’s əv kå’mənṡ], förkortadt
H. C., eng. statsr., underhuset, den folkvalda
delen af det brittiska parlamentet. Jfr Commons.

House of keys [ha͡u’s əv ki’ṡ], eng. Se Man, ö.

House of laymen [ha͡u’s əv le͡i’men]. Se England,
sp. 595.

House of lords [ha͡u’s əv lå̄’dṡ], förkortadt
H. L., eng. statsr., lordernas hus
l. öfverhuset, det brittiska parlamentets
första kammare.

House party [ha͡u’ṡ pāti], bjudning, som rika
engelska godsegare göra, då vänner och bekanta
vistas ofta nog i månader hos dem på landet.

Houses of convocation [ha͡u’siṡ əv kånvəke͡i’ʃn],
den engelska episkopalkyrkans representation,
konvokationerna. Se England, sp. 595.

Houssaye [osǟ]. 1. Arsène H., fransk
skriftställare, f. 1815 i Bruyères, nära Laon,
d. 1896 i Paris, egnade sig med framgång i
Paris åt författarverksamhet och trädde i nära
förbindelse med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free