- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1191-1192

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot Darwins lära samt mot D. Strauss’ arbete
"Der alte und der neue glaube".

Huber, [hōb-] Alfons, österrikisk historiker,
f. 1834, d. 1898, blef 1863 professor i
historia vid Innsbrucks universitet och 1887
professor i allmän och österrikisk historia vid
universitetet i Wien samt 1893 generalsekreterare
vid kejserliga vetenskapsakademien i Wien. Han
skref bl. a. Geschichte Österreichs (bd 1—5,
1885—95; i Heeren-Ukertska samlingen, går
till 1648), Österreichische reichsgeschichte
(1895, 2:a uppl., utg. af A. Dopsch, 1901) och
Österreichs diplomatische beziehungen zur Pforte
1658—64
(1898).

Huber, [hōb-] Hans, schweizisk tonsättare,
f. 1852, utbildad vid Leipzigs konservatorium, är
sedan 1896 direktör för musikskolan i Basel. Hans
frodiga och mångsidiga alstring är påverkad af
såväl Schumann och Brahms som Wagner och Liszt,
men visar själfständiga drag särskildt i en
friskt pulserande rytmik. H. har skrifvit
Tell-symfoni, Böcklin-symfoni och Heroisk
symfoni,
operorna Weltfrühling (1894) och Kudrun
(1896), kantater, konserter, kammarmusik,
körer, visor och pianostycken, bland dessa
senare fyrhändiga preludier och fugor efter
mönstret af Bachs "Wohltemperirtes klavier",
m. m. Han blef filos. hedersdoktor i Basel 1892.
E. F—t.

Huberia, zool. Se Myror.

Hubert, [ybǟr] H., fransk religionsforskare,
tillhör (jämte Durkheim, Mauss m. fl.) den
sociologiska skolan och är anställd vid École
des hautes études i Paris. I förening med Mauss
har H. författat skarpsinniga och märkliga
undersökningar om offrets väsen (Essai sur la
nature et la fonction du sacrifice
i "Année
sociologique", 1897—98) och magien (Esquisse
d’une théorie générale de la magie
, ibid.,
1902—03), nu sammanförda jämte andra uppsatser
i Mélanges d’histoire des religions (1909).
N. S.

Huberta, astron., en af småplaneterna.

Hubertsburg, [hōb-] Hubertusburg, fordom
kurfurstligt sachsiskt jaktslott i sachsiska
reg.-omr. Leipzig, byggdt 1721—24 af prins
Fredrik August (sedermera kurfurst Fredrik
August II). Där slöts 15 febr. 1763 den fred, som
ändade det sjuåriga kriget. Nu användes slottet
till dårhus, sjukhus och försörjningsanstalt.
(J. F. N.)

Hubertus den helige (fr. S:t Hubert),
jägarnas skyddspatron, son till hertig
Bertrand af Akvitanien, föddes omkr. 656 och
dog 727 l. 730. Efter att först ha vistats
vid frankiska hofvet drog han sig för en tid
tillbaka i ensamheten. Utnämnd till biskop i
Maastricht 708, flyttade han biskopssätet till
Liège. Han omvände en mängd människor till
kristendomen och har fått namnet "Ardennernas
apostel". Legenden berättar, att H., som i sin
ungdom var en väldig jägare, på en långfredag,
då han i Ardennernas skogar hängaf sig åt sitt
älsklingsnöje, plötsligt fick se framför sig en
jättelik hjort, som mellan hornen bar ett af en
öfvernaturlig glans omstråladt kors. Gripen af
denna uppenbarelse, skall H. ha öfvergifvit
världslifvet. Han betraktas som jägarnas
skyddshelgon och åkallas särskildt mot galna
hundars bett. Hans åminnelse firas 3 nov.
(Hubertusdagen). Se Uhlenhuth, "St. H., der
schutzpatron der jäger und seine legende" (1906).
P. F.*

Hubertusburg [hob-]. Se Hubertsburg.

Hubertusdagen. Se Hubertus.

Hubertusorden, Bajerns förnämsta riddarorden. Se
Ordnar.

Hubli, stad i distriktet Dharvar,
presidentskapet Bombay, Indien. 58,149
inv. (1901). Bomullsindustri.

Hubmaier, [hōbmajer] Balthasar, tysk anabaptist,
f. omkr. 1480 i Friedberg, nära Augsburg, var
lärjunge af Eck samt katolsk präst, teologie
professor och prorektor vid Ingolstadts
universitet, sedermera kyrkoherde i Waldshut,
fördes där genom studiet af Paulus’ och
Luthers skrifter samt personliga förbindelser
med Zwingli och andra reformatorer att omfatta
protestantismens sak. 1524 vanns han genom Thomas
Münzer för anabaptismen och utgaf talangfulla
och slagfärdiga skrifter mot läran om barndopet
m. m. Inblandad i bondeupproret 1525, jagades
han omkring, rotfäste döparrörelsen i Mähren
m. fl. områden, men greps 1527, fördes häktad
till Wien, anklagades för att ha anstiftat
oroligheter bland bönderna och dog med martyrmod
på bålet, 10 mars 1528. Hans hustru, som styrkt
honom i hans uppträdande, dränktes tre dagar
därefter i Donau. Allvarligt sanningssökande,
glänsande vältalighet, verklig bildning
och agitatorisk kraft kännetecknade den för
döparrörelsens äldsta historia mycket betydande
mannen. Se biografier öfver H. af Loserth (1893)
och Vedder (1905).
P. F. (Hj. H—t.)

Hubrecht, [hōb-] Ambrosius Arnold Willem,
holländsk zoolog, f. 2 mars 1853, vardt 1882
professor i zoologi, jämförande anatomi och
fysiologi vid universitetet i Utrecht. Medan
H. under sin tidigare vetenskapliga verksamhet
företrädesvis bearbetat en egendomlig maskgrupp
(Nemertini) och rörande dess artkännedom såväl
som anatomi och embryologi offentliggjort
flera bemärkta arbeten (Contributions to the
embryology of the Nemertea,
1886; Report on the
Nemertea collected by H. M. S. Challenger,
1887;
Relation of the Nemertea to Vertebrata, s. å.),
har han under senare år nästan uteslutande
egnat sig åt däggdjurens embryologi, på hvilket
område han utfört en hel rad synnerligen
betydelsefulla arbeten; särskildt viktiga äro
hans undersökningar af fosterorganen. Af dessa
arbeten må här nämnas Placentation of Erinaceus
with remarks on the phylogeny of the placenta

(1889); Spolia nemoris (1894); Die phylogenese
des amnions und die bedeutung des trophoblastes

(1895); Über die entwicklung der placenta von
Tarsius und Tupaja nebst bemerkungen über
deren bedeutung als hämopoetische organe
(1899)
och Furchung und keimblattbildung bei Tarsius
spectrum
(1902). Af mera populär art är hans
The descent of the Primates (1899).
L—e.

Huc, [ykk] Évariste Régis, fransk katolsk
missionär och reseskildrare, f. 1813 i Toulouse,
d. 1860 i Paris, inträdde vid 24 års ålder i
lazaristernas orden i Paris och gick 1839 ut
till Kina som missionär. Sedan han grundligt
förberedt sig vid lazaristseminariet i Macao samt
lärt sig kinesiska, anträdde han resan till det
inre landet. Klokt rättande sig efter inhemsk
sed, uppträdde han i sitt yttre så mycket som
möjligt lik en kines. Han färgade sin hud gul,
bar lång rock och hårpiska. Efter att ha predikat
kristendomen både i de södra och de norra
delarna af det egentliga Kina utsträckte han sin
missionsverksamhet till Mongoliet och Tibet samt
ville på samma gång göra dessa länders folk,
språk och seder mera kända i Europa. Åtföljd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free