- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1193-1194

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en annan lazaristbroder, Joseph Gabet, och
en ung tibetansk präst, som öfvergått till
kristendomen, gjorde han en genom många äfventyr
och svårigheter märkvärdig resa till Lhasa,
dit de kommo i jan. 1846. Där voro han och
hans följeslagare på god väg att grundlägga en
viktig missionsstation, då det på kinesiska
sändebudets tillskyndelse förbjöds dem att
stanna i Tibet. De skickades s. å. tillbaka
till Kanton, där H. stannade nära tre år. Med
undergräfd hälsa återvände han till Europa
1852. — H. egde en ovanlig förmåga att på
ett enkelt, klart och populärt sätt meddela
sina erfarenheter och vann därför ett aktadt
namn såsom resebeskrifvare. Det viktigaste
af hans arbeten i denna väg är Souvenirs d’un
voyage dans la Tartarie, le Thibet et la Chine
pendant les années 1844—46
(1850; flera uppl.;
"Resa i Mongoliet och Tibet", 1862, och "Resa
i Kina", 1864), hvars supplement, L’empire
chinois
(1855), prisbelöntes af Franska
akademien. Han utgaf äfven Le christianisme
en Chine
(1857—58). Sanningsenligheten af
hans "Souvenirs", flera gånger bestridd, har
bekräftats af Mark Bell, Rockhill och prins
Henrik af Orléans ("Le père H. et ses critiques",
1893).

Hucbald (Hugbald, Ubaldus), flandrisk
munk och musikteoretiker, f. omkr. 840,
d. omkr. 930 i klostret S:t Amand vid Tournay,
hvarest han var ledare af en sångarskola. H. är
den förnämste musikaliske skriftställaren från
10:e årh., dels emedan han bragte i system
de första försöken i flerstämmig musik
(jfr Organum), dels ock på grund af
sina arbeten på en förbättrad notskrift. Han
var nämligen den förste, som begagnade sig
af linjer till noggrant fastställande af alla
tonhöjdsförändringar. Mellan 5—7 linjer inskref
han textstafvelserna, hvarvid ett företecknadt
T (tonus) eller S (semitonium) antydde, om
närmaste steget var en hel eller half ton. Hade
han blott i stället för stafvelser ditskrifvit
punkter, så skulle han haft hela äran af den
moderna notskriftens uppfinning. H:s traktater
äro utgifna af Gerbert. Coussemaker skref (1841)
en monografi öfver H. Jfr Riemann, "Geschichte
der musiktheorie" (1898).
A. L.*

illustration placeholder

Huch [hoch], Ricarda, tysk författarinna,
f. 18 juli 1867 i Braunschweig, studerade
historia i Zürich, där hon 1892 promoverades
till filos. doktor på en afhandling om Schweiz’
neutralitet under spanska tronföljdskriget, var
under flera år anställd vid stadsbiblioteken i
Zürich och Bremen samt lärarinna vid seminariet
i Bremen, gifte sig 1898 med läkaren Ermanno
Ceconi och har efter en tvåårig vistelse i
Trieste sedan 1900 varit bosatt i München. Fru
H. debuterade med ett historiskt lustspel, Der
bundesschwur
(1891) och ett renässansdrama Evoe!
(1892), hvilka följdes af den stora romanen
Erinnerungen von Ludolf Ursleu dem jüngern
(s. å.; 8:e uppl. 1905; "Ludolf Ursleu den yngres
krönika", 1903), en skildring af en hamburgsk
patriciersläkt, där kompositionens
fasthet, rikedomen på psykologiskt gripande
moment och den romantiskt stiliserade
framställningen skapat ett betydande
konstverk. En samling Gedichte (1894) röjer
starkt inflytande af Konrad Ferdinand Meyer. Der
mondreigen von Schlaraffis
(1896) är en ironiskt
pessimistisk saga, Teufeleien (1897), Hadewig
im kreuzgang
(s. å.) och Fra Celeste und andere
erzählungen
(1899) dels realistiska nutidsbilder,
dels romantiska drömmar. Aus der Triumphgasse
(1901; 8:e uppl. 1908; "Från Triumfgatan",
1904) och romanen Vita somnium breve (1902;
3:e uppl. 1906), med ämne från Polen, visa fru
H:s mogna och rika berättarförmåga. De båda
litteraturhistoriska arbetena Blütezeit der
romantik
(1899; 3:e uppl. 1908) och Ausbreitung
und verfall der romantik
(1902; 2:a uppl. 1908)
äro otvivelaktigt de bästa karaktärsskildringar,
som någonsin gifvits af den tyska romantikens
personligheter och sträfvanden. Sagospelet
Dornröschen (1902), romanen Von den königen
und der krone
(1904), monografien Gottfried
Keller
(s. å.), de humoristiska Seifenblasen
(1905) och den påbörjade stora trilogien Die
geschichten von Garibaldi
(1906 ff.) ådagalägga,
att författarinnans starkt personliga stil och
fylliga lifsskildring alltjämt äro stadda i
utveckling. Med sin kärlek till lifvet och sitt
på en gång heta och själfulla temperament är hon
en originell och betydande gestalt. Se Regener,
"R. H." (1904).
R—n B.

Huchard [yʃǟ’r], Henri, fransk läkare, f. 1844
i Auxori (Aube), blef medicine doktor 1871 och är
sedan 1892 läkare vid Hôpital Necker. Han har med
stor ifver och framgång egnat sig åt studiet af
hjärtats och kärlsystemets sjukdomar och om dessa
utgifvit bl. a. Traité des maladies du coeur et
de l’aorte
(1889; 3:e uppl. i 3 bd 1899—1900).
R. T—dt.

Huchen, ty., zool. Se Laxsläktet.

Huchtenburg, Jan van. Se Hugtenburgh.

Huck, sjöv. Se Huk.

Huckleberry [ha’klbəri], bot. Se Gaylussacia
och Vaccinium.

Hucknall Torkard [ha’knəl tå̄’kād], fabriksstad i
engelska grefsk. Nottingham, 10 km. n. n. v. om
Nottingham. 15,250 inv. (1901). Kyrka, i hvilken
lord Byron ligger begrafven. Stenkolsgrufvor.

Hud (lat. integumentum commune), anat.,
det öfverdrag, som ytterst omgifver
djurkroppen. Huden består dels af den egentliga
huden (cutis), dels af hudbildningarna
hår (pili), naglar (ungues) och hudkörtlar
(glandulæ cutis). — Den egentliga huden är hos
människor, tillhörande den kaukasiska rasen,
af hvit färg, hvartill under lifvet kommer
en mer eller mindre rödaktig ton, till följd
af de ytliga blodkärlens genomskimrande. På
vissa kroppsställen, såsom på och i närmaste
omgifningen af bröstvårtorna, inom området för
de yttre könsdelarna och ändtarmens mynning,
understundom äfven för ögonlocken, företer
huden en egen brunaktig färg. Huden eger en
visserligen ej så betydlig, men dock fullkomlig
elasticitet, d. v. s. den låter i mindre grad
tänja sig och återtager, då spänningen upphört,
sin föregående gestalt. Denna elasticitet
förändras med tilltagande ålder. Under det
att hos yngre individer de genom de omedelbart
under huden befintliga musklernas sammandragning
uppkomna hudvecken — såsom i ansiktet, på halsen,
på handens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free