- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1205-1206

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hudar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en i det inre farvattnet på Saltviksudde. H:s
handelsflotta bestod 1907 af 2 segelfartyg om
498 ton och 3 ångfartyg om 1,288 ton, 3 mindre
segelfartyg (43 ton) samt 6 mindre ångfartyg
(61 ton). Till staden inkommo och därifrån
afgingo s. å. tillsammans 1,254 fartyg om
469,060 ton, hvaraf i utrikes fart 210 fartyg
om 153,461 ton. I hamnafgifter för fartyg
och varor erlades 43,443 kr. De handlandes
antal var s. å. 104 med 131 biträden och en
uppskattad inkomst af handelsrörelsen af 281,000
kr. Handtverkarna voro 88 med 226 arbetare
och en för bevillning uppskattad inkomst af
handtverksdriften af 127,475 kr. och fabrikerna
32 med 346 arbetare och ett tillverkningsvärde
af nära 1,5 mill. kr., hvaraf nära 1/3 kom på
två tobaksfabriker. – H. bildar med Idenor ett
regalt pastorat i Uppsala stift, Hälsinglands
norra nedre kontrakt. Stadens vapen (se fig. 1)
visar tre gethufvud i en sköld. – H. är näst Gäfle
Norrlands äldsta stad, anlagd på grund af Johan
III:s bref 10 nov. 15S1 vid Hornåns utlopp
i Lillfjärden på egor, som tillhört Hudviks
och Vallens byar, hvaraf namnet Hudiksvall,
sedan Hudiksvall, förklaras, fick några år
senare stapelrätt, men förlorade den 1636. 1640
flyttades staden till sin nuvarande plats
och återfick sin stapelrätt först 1765. Genom
eldsvådor har staden flera gånger lidit mycket,
och 21–22 maj 1721 plundrades den och uppbrändes
helt och hållet af ryssarna, med undantag af
den 1643 grundlagda, 1672 invigda kyrkan. En
eldsvåda 17 april 1792 lade 87 gårdar i aska.
R-r.

Hudkräfta, med. Se Hudsjukdomar.

Hudlöshet, med. Se Borsyresalfva och
Exkoriation.

Hudmaskar l. Pormaskar (lat. comedo), de
hvita eller hvitgula, masklika bildningar,
som stundom framträda ur talgkörtlarna
i huden, då dessa klämmas mellan två
naglar. De äro icke, som man förr trodde,
små djur (jfr dock Hårsäckskvalster),
utan hopadt talgkörtelsekret samt bestå af
fettkorn och sönderfallande epitelceller (se
Epitel). Deras främre ända är mörkare,
sannolikt till följd af smuts, som fastnat
där. Hudmaskar förekomma oftast i ansiktet
(företrädesvis i näsans hudbetäckning). Orsaken
till deras uppkomst ligger företrädesvis däri,
att talgkörtlarnas utförsgångar tillstoppas
af smuts, till följd hvaraf deras sekret
hindras från att utgjuta sig på hudens fria
yta. Inflammatorisk retning af deras omgifning
ger upphof till finnar (se Finne). Hudmaskar
aflägsnas därigenom, att man med naglarna eller
med spetsen af en urnyckel e. d., utöfvar ett
tryck på deras omkrets. De kunna i de flesta
fall förekommas helt enkelt genom omsorgsfull
tvättning eller borstning af huden med kalitvål.
R. T-dt.*

Hudmuskler, anat., sådana muskler, som helt
och hållet eller delvis äro fästa vid huden
och åstadkomma rörelser i denna. Af det förra
slaget finnas hos människan otaliga små,
af glatta muskelceller bestående muskler,
hvilka tillhöra dermis (se Hud) och vanligen
förekomma i hårens grannskap. Det senare,
viljan underkastade slaget af muskler omfattar
dels rynkmuskler (sphincteres), som ligga
kring och sammansnörpa hudöppningar, dels
och företrädesvis de s. k. mimiska musklerna
(se Ansikte). Äfven dessa viljan underkastade
muskler kunna uteslutande tillhöra huden, men
de flesta ha, åtminstone delvis, sitt ursprung från ben.
G. v. D.*

Hudporer, anat. Se Hud, sp. 1200, och
Hudmaskar.

Hudrespiration (af lat. respiratio, andning,
utdunstning), fysiol. Hvarhelst blodet under
sitt omlopp i kroppen kommer i närheten af den
yttre luften eller lufthaltigt vatten, sker
ett utbyte emellan blodet och det omgifvande
mediets gaser sålunda, att kolsyra afgifves
och syre upptages af blodet. Hos människan och
de öfriga däggdjuren eger detta gasutbyte rum
hufvudsakligen genom lungorna; hos lägre djur
spelar däremot andningen genom hud och tarm en
mycket stor roll. Så t. ex. kunna grodor, från
hvilka lungorna borttagits, fortfara att lefva,
om blott den yttre temperaturen icke stiger
utöfver + 12° C. De högre ryggradsdjuren kunna
däremot icke lefva under sådana förhållanden;
hos dem utgör också den genom huden afskilda
kolsyremängden endast en obetydlighet
(omkr. 1 proc.) i jämförelse med den genom
lungorna bortgångna kolsyran. Hos människan
uppgår den under 24 timmar genom huden afskilda
kolsyremängden till omkr. 7 gr. Vid svettning
stiger densamma till 3 à 4 gånger högre värme.
R. T-dt.*

Hudretmedel, Rubefacientia, med., kallas
de medel, hvilka, använda å huden, framkalla
rodnad i denna genom att, medelst inverkan å de
vasomotoriska nerverna (se d. o.), förslappa
blodkärlen i läderhuden och sålunda föranleda
ett ökadt blodtillopp till det ställe, där
det hudretande eller hudrodnad framkallande
medlet nyttjats. De vanligaste hudretmedlen
äro terpentin, senapssprit och senapsdeg. En
uppvärmd torr yllelapp genomdränkes med
terpentin eller senapssprit och lägges öfver
det ställe af huden, där man önskar framkalla en
retning, samt får kvarligga, tills stark sveda
uppstår eller huden blifvit högröd. En sådan
starkare hudretning kan verka afledande från
underliggande inre organ, hvarför dessa medel
ofta med fördel användas mot "håll och styng",
d. v. s. antingen muskelreumatism i bröstkorgens
väggar eller möjligen börjande inflammation i
endera lungsäcken eller lungan; vidare mot akuta
mag- och tarmkatarrer (kräkningar och diarré)
o. s. v. Vill man, som nödigt är hos barn,
hvilkas hud är ömtåligare, mildra verkan af
ofvannämnda hudretmedel, blandas terpentinet med
matolja (lika delar), eller dränkes yllelappen
först i matolja, hvarefter terpentinet eller
senapsspriten stänkes på densamma. Alla flyktiga
oljor äro mer eller mindre hudretande. Åtskilliga
harts- och gummihartssorter, t. ex. prustkåda,
samt, i mer och mindre grad, af dem
beredda plåster eller salfvor äro skarpt
hudretande. Äfven spansk fluga verkar i början
hudretande och först vid långvarigare användning
blåsdragande. Hudretande verka äfven utspädda
syror (ättika, t. o. m. riklig mängd kolsyra,
t. ex. i Nauheimbad) och alkalier (ammoniak
i linimenter) samt starka saltlösningar
("moderlutbad") – liksom äfven köld och värme,
elektricitet, massage o. d. – Vid svimning
o. d. använder man kraftig hudretning för att
genom nervverkan (reflex) pigga upp hjärnan,
andningen och hjärtverksamheten m. m.
O. T. S. (C. G. S.)

Huds., vid växtnamn förkortning för engelske
botanisten William Hudson, f. omkr. 1730, d 1793
som apotekare i London, författare af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free