- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1211-1212

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hudstrykning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Coats och Mansfield i n. äro de största. En
mängd floder har sitt utlopp i H., bland
hvilka de största äro Churchill, Nelson,
Severn, Albany, Moose, Rupert, Noddawai,
East Main och Great Whale, hvilka afvattna
ett område af 3,6 mill. kvkm. Ehuru belägen
helt och hållet utom polcirkeln, är H. i sin
helhet isfri endast tre månader af året. Vid
vikens stränder har Hudson-bay-kompaniet flera
faktorier, af hvilka de mest betydande äro
Fort-York under 57° n. br. vid Nelsonflodens
utlopp i Port Nelson, Churchill och Moose,
hvilka sistnämnda skola förbindas med
kanadiska järnvägsnätet. H. upptäcktes 1610
af H. Hudson och uppkallades efter honom.
(J. F. N.)

Hudstrykning, jur. Se Kroppsstraff.

Hudsvulst, med. Se Hudsjukdomar.

Hudtänder. 1. Zool. Se Fiskar, sp. 408, Fjäll
och Tänder. — 2. Anat. Se Hud.

Hudutslag, med. Se Hudsjukdomar.

Hudvalk. Se Kallositet.

Hudväfnad, bot., har till uppgift att afgränsa
växten utåt och att skydda växtdelarna samt
reglera afdunstningen. Hudväfnaden består dels
af primär hudväfnad eller öfverhud (epidermis)
dels af sekundär eller kork. Öfverhuden utgöres
nämligen af ett enda cellskikt. Cellerna
äro utan luckor eller intercellularer
förenade med hvarandra, på långsträckta organ
(stammar, monokotyledonblad) äro cellerna
utdragna i längsriktningen, rektangulära,
på organ utan bestämd tillväxtriktning äro de
mera oregelbundna. Öfverhuden är på utsidan
öfverdragen med en tunn sammanhängande kutikula,
hvarjämte de ofta tämligen tjocka ytterväggarna
äro förkorkade. Cellinnehållet utgöres af en
vattenrik cellsaft, omgifven af ett tunt
protoplasmaskikt. Öfverhuden är ett slags
vattenreservoar för den innanför liggande
väfnaden. Hos många växter, t. ex. epifyter
(se d. o.), är den förstärkt i denna sin
funktion på så sätt, att den blifvit flercellig,
epidermis har ombildats till en vattenväfnad (hos
Peperomia, flera orkidéer). Hos andra växter har
ett eller ett par cellskikt närmast öfverhuden
omvandlats till en skyddande, öfverhuden
förstärkande väfnad, hypoderm (t. ex. barren
hos tallen). Öfverhuden afsöndrar ofta vax,
som uppenbarar sig som ett blåaktigt, lätt
afskrapadt öfverdrag. Ett sådant vaxöfverdrag
nedsätter afdunstningen och skyddar mot väta. En
liknande roll spelar en harts- eller slemafsöndring,
som dock vanligen utgår från hår. I
öfverhuden finnas klyföppningarna (se d. o.),
i sina funktioner förstärkes den merendels
af hår af växlande beskaffenhet. På äldre
organ ersattes öfverhuden af kork (se d. o.).
H. Hn.

Hudömsning, anat. Se Hud.

Hue l. Hüe [y], Georges Adolphe, fransk
tonsättare, f. 1858, elev af Reber vid
Paris-konservatoriet, vann stora Rom-priset
1879 och staden Paris’ pris för den symfoniska
"legenden" Rübezahl (utf. 1886) samt har
sedermera komponerat bl. a. pantomimen
Cœur brisé (1890), körverket Résurrection
(1892), operorna Le roi de Paris (1901) och
Titania (1903), orkestersaker och sånger.
E. F—t.

Huë l. Huë-fu (äfven kalladt Quang-duk och
af infödingarna Thua-tien), hufvudstad i franska
skyddsstaten Annam på Östra indiska halfön (16°
35′ n. br.) vid floden Huë eller Truong-tien,
15 km. ofvan dess utlopp i Sydkinesiska hafvet
vid staden Thuan-an, H:s hamnstad. Midten
af staden upptages af kungliga palatset, Than
h’Noi, med många byggnader och trädgårdar och
omgifvet af en hög mur. Den egentliga staden
ligger mellan denna och den yttre muren och
innesluter en mängd pagoder, skolor, magasin, en
arsenal, omgifven af små lerhyddor (soldaternas
boningar), men också många ruiner och obebyggda
områden. Staden genomdrages af många kanaler
och håller på att befästas på europeiskt vis af
franska officerare. Omkring den ligger en mängd
förstäder. Invånarna, 50,353 (1900), äro nästan
uteslutande annamiter. Sedan 1874 har Frankrike
en öfverresident i H., och enligt fördrag af
1884 har Thuan-an, H:s hamn, med varf, där
krigsfartyg byggas, en ständig fransk besättning.
(J. F. N.)

Huecos (Wacos, Wacoes), en till pani-indianerna
hörande stam vid öfre Brazos river.

Huë-fu. Se Huë.

Huehuetenango [hωehωetena’ngå], Gueguetenango,
"de gamles stad", hufvudstad i ett departement
med samma namn i republiken Guatemala, vid floden
Chiapas. 16,000 inv. (1890). I närheten ligga
silfverhaltiga blygrufvor, ruiner af den gamla
indianstaden Zakuleu samt klostret Chiantla,
förr ett af de rikaste i Nya världen.

Huelsen [hy’l-], Christian, tysk klassisk filolog
och arkeolog, f. 1858 i Charlottenburg, blef,
efter universitetsstudier i Berlin, arkeologiska
institutets i Rom stipendiat 1881—82 samt
lefde i Italien 1882—85, blef gymnasielärare
i Berlin 1885, andre sekreterare vid det
tyska arkeologiska institutet i Rom 1885 efter
Helbig. Jämte Henzen och Rossi utgaf H. Corpus
inscriptionum latinarum
VI, del 2—5 (1882—85),
5 bd innehållande de latinska inskrifter, som
härstamma från staden Rom. Dessutom må nämnas
Varronianæ doctrinæ quænam in Ovidii fastis
vestigia extent
(1880), Das Septizonium des
Septimius Severus
(1886), Die Alliaschlacht,
eine topographische studie,
(jämte P. Lindner;
1890), Das Forum Romanum (1892), Formæ urbis Romæ
antiquæ
(jämte H. Kiepert; 1896), Die thermen
des Caracalla
(1898), Wandplan von Rom (1901),
Die ausgrabungen auf dem Forum Romanum 1898—1902
(1903), Das Forum Romanum, seine geschichte
und seine denkmäler
(1904; 2:a uppl. 1905),
Topographie der stadt Rom im altertum (1907),
La pianta di Roma dell’ Anonimo Einsidlense
(s. å.) och La Roma antica di Ciriaco d’Ancona
(s. å.).
K. F. J.

Huelva [hωe’l-]. 1. Spansk provins, som
omfattar den vid Atlantiska hafvet närmast
Portugal belägna västra delen af landskapet
Andalusien. 10,138 kvkm. 270,997 inv. (1907),
27 inv. på 1 kvkm. Provinsens förnämsta rikedom
äro svafvelkisgrufvorna vid Rio Tinto, Buitron,
Zalamea och Tharsis. — 2. Hufvudstad i nämnda
provins, på halfön mellan floderna Odiels och
Tintos mynningar och järnvägen Sevilla—H. 21,359
inv. (1900). Järnindustri, espartoflätning,
fiske och handel. Hamnen kunna fartyg om
7 m. djupgående anlöpa. H. har sin största
betydelse som exportort för provinsens stora
kopparproduktion (öfver 500,000 t. malm); äfven
vin utföres. Platsen besökes mycket som badort
och klimatisk kurort. En romersk vattenledning
är ännu användbar. Staden kallades af romarna
Onuba och tros vara anlagd af fenicierna. S. om
H. ligger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free