- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1271-1272

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hum ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

månaders resa i norra Indien 1884—85
handskrifter och inskrifter i stor myckenhet
samt var 1886—1903 anställd som officiell
epigrafiker ("government epigraphist") för
Madras’ presidency. 1903 kallades han till
Pischels efterträdare som ord. professor
i sanskrit i Halle. Af skrifter må nämnas
Prolegomena zu Vasantaraja’s Çakuna (1879), The
Band-hayanad-harmaçastra
(1884), South-Indian
inscriptions
(3 bd, 1890—1903), Reports on
sanskrit manuscripts in Southern India

n:r 1—3 (1895—1905), Parijatamañjari (1906),
Anandahhatta’s Tarkasamgraha (1907). H. har
utgifvit "Epigraphia Indica", bd III—VIII (1894—1906).
K. F. J.

Hum, i uttrycket "ha (l. få) hum om något",
är samma ord som isl. húm, skymning, fsv. humi,
osäker föreställning.

Hum. Se Hercegovina, sp. 492.

Humacao [umaka’å], stad nära östra kusten af
västindiska ön Porto-Rico. 14,725 inv.
J. F. N.

Humaïtá [um-], förfallen fästning i
sydamerikanska republiken Paraguay, vid
floden Paraguay, 42 km. från mynningen;
anlagd 1855, spelade den en viktig roll i
Paraguays krig med Argentina och Brasilien
(1865—70) och föll först 5 aug. 1868 efter 13
månaders tappert försvar. 3,283 inv. (1887).
(J. F. N.)

Humajnabad. Se Bebek.

Human (lat. humanus, af homo, människa),
"mänsklig", hyfsad, vänlig, blid, tillmötesgående.
Motsats: Brutal. — Humanisera,
"göra till människa", hyfsa. — Humanitet
(lat. humanitas,) egenskapen att vara human;
tänke- och handlingssätt, som är buret af
förstående och medkänsla med andra människor.

Humaniora. Se Humanism.

Humanisera. Se Human.

Humaniserad lymfa. Vid vaccination (se d. o.) mot
smittkoppor användes numera mestadels s. k.
animal vaccin (äfven kallad animal lymfa),
som erhålles direkt från med kokoppor ympade
kalfvar, men man kan äfven använda innehållet i
de koppor, som uppstå hos en på ofvannämnda sätt
vaccinerad människa; det från en sådan koppa
hämtade materialet benämnes human vaccin
l. humaniserad lymfa. Ympningen från människa
till människa kan med full effektivitet
fortgå huru länge som helst utan våda för,
att den inympade koppsjukdomen blir elakartad
— kokoppor öfvergå aldrig i smittkoppor —,
men däremot förefinnes risk, att vaccinet
förorenas med andra smittämnen. På grund däraf
föredrager man numer i regel det animala
vaccinet, för så vidt sådant kan erhållas
från en välordnad vaccinberedningsanstalt.
G. F—r.

Humanism (af lat. humanus, mänsklig, af homo,
människa), en under reformationstidehvarfvet
framträdande bildningsform, hvilken trädde
i öppen fejd mot medeltidens skolastiska
klosterlärdom. Humanismen uppställde som sitt
mål förvärfvandet af en rent mänsklig bildning,
särskildt sådan, som man fann den hos den
klassiska forntidens bättre författare. Med
lefvande intresse började man framleta och
studera dessa. Hvarken latinet eller grekiskan
hade under medeltiden fullständigt upphört
att vara lefvande språk. De hade fortfarande
en vidsträcktare användning än de egentliga
folkspråken; ty under hela medeltiden var i
de romersk-katolska staterna latinet kyrkans,
domstolarnas och de lärdes språk,
liksom grekiskan var det inom det östromerska
riket. Nu sattes studiet och kommenterandet af de
gamle, såsom ensamt ledande till den sanna bildningen,
i spetsen för de vetenskaper, som skulle
tjäna till människans andliga uppfostran (humaniora,)
och naturligt nog kom därför begreppet
humanism småningom att blifva liktydigt med insikter
i den klassiska filologien, en betydelse, som
ordet mångenstädes bibehållit nära nog in på vår
egen tid. Denna i det 15:e årh. nyvaknade ifver för odlandet af
den klassiska litteraturen, spårad redan hos
Abailard och Johan of Salisbury, fortsatt af
Petrarca, Boccaccio m. fl. och kulminerande med
Reuchlin och Erasmus (jfr Filologiens historia),
lade grunden för hela den moderna bildningen,
hvilken ända till Basedows och Campes tid (slutet
af 18:e årh.) obestridt hämtade sin hufvudnäring
från klassiciteten. Humanismen visade emellertid
snart, att den saknade sinne för de vidgade vyer,
som konstens och vetenskapernas uppblomstring
öppnade för mänskligheten; och därför förföll den
äfven snart i en ensidig dyrkan af bokstafven,
som godt kunde mäta sig med skolastikens
inskränkthet och som ofta gjorde den till
ett lämpligt föremål för satiriska anfall. — I
senare hälften af 1700-talet framträdde, i strid
mot denna s. k. klassiska humanism, en sträfvan
efter verklig humanism i filosofisk mening. Den
har kallats humanitarism och är på det närmaste
besläktad med den inom undervisningsväsendet
framträdande s. k. filantropismen (se Basedow
och Campe). Sedan denna tid har man alltmer
kommit till klarhet därom, att kunskapen om
den klassiska forntiden ej kan i sig innesluta
bildningens mångfaldiga områden, att tvärtom
det moderna lifvet och den moderna bildningen
med sina långsamt vunna vetenskapliga resultat
svällt ut vida öfver den antika världens
synkrets. Det är likväl först i den senaste
tiden, som man lärt sig inse, att det allt
annat åsidosättande studiet af greker och
romare i de s. k. lärdomsskolorna var ett
farligt missbruk. — Med humanism har man
äfven betecknat den kosmopolitiska ande,
som allt sedan Herders och Lessings tid
genomgår Europas nyare litteratur, hvilken
söker i sig sammanfatta allt, som är föremål
för mänsklighetens känslor och sträfvanden. —
Litt.: Heeren, "Geschichte des studiums der
klassischen litteratur seit dem wiederaufleben
der wissenschaften" (2 bd, 1797—1802;
ny uppl. 1822), Voigt, "Die wiederbelebung
des klassischen alterthums" (2:a uppl., 2 bd,
1880), Geiger, "Renaissance und humanismus in
Italien und Deutschland" (2:a uppl. 1899),
Hartfelder, "Erziehung und unterricht im
zeitalter des humanismus" (i Schmids "Geschichte
der erziehung", II, 1889), och V. Vedel i
"Världskulturen", IV (1908). Jfr äfven Renässans.
R. G.*

Humanistisk (se Humanism), som har afseende på
eller omfattar språk, historia och filosofi,
t. ex. humanistiska studier, filosofiska
fakultetens humanistiska sektion o. s. v. Jfr
Formal-.

Humanistiska förbundet, Svenska, har till uppgift
att verka för höjandet af den humanistiska
bildningen hos vårt folk, förnämligast genom
åstadkommande af förbättrad skolundervisning
i de humanistiska läroämnena och företrädesvis
vid läroverk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 22:09:23 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free