Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin befattning och beslöt att egna sig åt
naturvetenskapliga resor. Med af spanska
regeringen erhållen tillåtelse att obehindradt
resa i spanska Amerika (en tillåtelse, som
ingen förut fått) anträdde han, förträffligt
utrustad, jämte Aimé Bonpland resan från Coruña
5 juni 1799, besökte Tenerife och landsteg i
Cumaná (i Venezuela) 16 juli s. å. I 18 månader
genomforskade han och Bonpland Venezuela, drogo
därefter från Puerto Caballo öfver Calabozos
grässtäpper till Apure-floden samt foro uppför
Orinoco och Casiquiare till Amasonflodens
tillflöde Rio Negro, hvarigenom Orinocos samband
med Amasonfloden bekräftades. I Cumaná, dit
de återvändt utför Orinoco, inskeppade de sig
24 nov. 1800 till Cuba samt foro i mars 1801
till Cartagena (i staten Bolivar) och uppför
Magdalena till Bogotás och Quitos högslätter,
där de bestego Chimborazo 23 juni 1802 till
den största dittills af människor nådda höjd
(5,880 m.), ehuru ej själfva toppen. Därefter
anställde de forskningar i Peru, vistades omkring
ett år i Mexico, gjorde ett kortare besök på Cuba
samt återvände öfver Philadelphia till Europa,
3 aug. 1804. Med kortare afbrott för utflykter
till Italien och uppdrag af politisk natur var
H. ända till 1827 bosatt i Paris, sysselsatt
med att ordna sina samlingar och manuskript.
H:s resa till Amerikas tropiska länder blef af
största nytta för naturvetenskaperna i allmänhet
och för kännedomen om ofvannämnda länder i
synnerhet; och icke med orätt har det sagts,
att genom honom, som spred ljus öfver dessa
nejder, om hvilka man i Europa förut visste så
godt som ingenting, Amerika upptäckts för andra
gången. H. gjorde på astronomisk väg mer än 700
ortbestämningar och 459 höjdmätningar, upptäckte
3,600 nya fanerogamarter och blef grundläggare af
en alldeles ny vetenskap, växtgeografien. Hans
många termometriska iakttagelser ledde till
upptäckten af isotermerna; han lade grunden
till en jämförande klimatologi och till
kännedomen om vulkanerna äfvensom om jordens inre
byggnad. Studiet af peruanernas och mexikanernas
fornlämningar och byggnadsverk ledde honom till
forskningar rörande dessa folks språk, kultur
och vandringar. Statistiken och etnografien icke
blott riktades genom honom, utan sattes i samband
med naturhistorien och behandlades därigenom
från en fullkomligt ny synpunkt. H. blef genom
denna resa den ryktbaraste bland sina samtida
näst Napoleon. Akademier och lärda samfund
(bl. a. svenska Vet. akad.) täflade om att få
räkna honom som sin medlem. — 1827 återvände han
till Berlin och höll där vintern 1827—28 för en
stor åhörarkrets tvenne serier föreläsningar
öfver den fysiska världsbeskrifningen. Men
redan 1829 företog han, på uppdrag af kejsar
Nikolaus, tillsammans med K. G. Ehrenberg och
G. Rose, en expedition till Ural och Altai,
kinesiska Dsungariet och Kaspiska hafvet. Ehuru
H. redan förut varit som kammarherre anställd i
konungens af Preussen omedelbara närhet, var det
i synnerhet efter 1830, som hans verksamhet fick
en mera politisk riktning; och hans vistelse i
Berlin blef ofta afbruten genom beskickningar
till Paris och resor med konungen, hvars ynnest
han i hög grad åtnjöt. Till denna tid hör den af
honom i förening med Gauss skapade organisationen
af magnetiska iakttagelsestationer, föregångare
till nutidens meteorologiska observatorier,
som då möjliggjordes endast genom H:s stora
anseende i in- och utlandet.
De sista åren lefde han mera i stillhet, dels
i Berlin, dels på det närbelägna familjegodset
Tegel. Han dog ogift. H:s namnteckning meddelas
å pl. II till art. Autograf. — Resultaten af
hans resor i Amerika sammanfattades af H. och
Bonpland, biträdda af de skickligaste fackmän
(Oltmanns, Kunth, Cuvier, Latreille, Gay-Lussac,
Thénard, Vauquelin m. fl.) och konstnärer, i ett
stort verk af 20 folio- och 10 kvartband, med
1,425 kopparstick (en mindre upplaga, i oktav,
innehåller några särskilda afdelningar af den
stora, ofta med förkortningar och tillägg). Den
fullständiga upplagan har titeln Voyage aux
régions équinoxiales du Nouveau continent,
fait en 1799—1804 par Alexandre de H. et
Aimé Bonpland, rédigé par Alexandre de H. och
består af följande 6 afdelningar: I. Relation
historique (3 bd 4:o, 1811—29, l. 13 bd 8:o,
1816—32; ofullb.; beskrifningen sträcker sig
blott till resan till Peru, april 1801). Till
originalupplagan höra Atlas géographique et
physique (39 blad) och Atlas pittoresque, vues
des Cordillères et des monuments des peuples
indigènes de l’Amérique (69 blad). II. Recueil
d’observations de zoologie et d’anatomie
comparée (2 bd, 1805—32), tillsammans med
Cuvier, Latreille och Valenciennes. III. Essai
politique sur le royaume de la Nouvelle Espagne
(2 bd, 1811; 2:a uppl., förökad med Essai
politique sur l’isle de Cuba, 6 bd, 1826—27);
dit hör Atlas géographique et physique du
royaume de la Nouvelle Espagne (21 blad,
1812). IV. Observations astronomiques,
opérations trigonométriques et mesures
barométriques, rédigées et calculées par Jabbo
Oltmanns (2 bd, 1808—10). V. Physique générale
et géologie: essai sur la géographie des
plantes (1807). VI: 1. Plantes équinoxiales,
rédigées par A. Bonpland (2 bd, 1809—18);
2. Melastomes et autres genres du même ordre,
rédigés par A. Bonpland (2 bd, 1806—23); 3. Nova
genera et species plantarum etc. adumbraverunt
A. Bonpland et Alex. de H., in ordinem digessit
C. S. Kunth (7 bd, 1815—25), med inledning af H.:
De distributione geographica plantarum secundum
coeli temperiem et altitudinem montium (1817);
4. Mimoses et autres plantes légumineuses,
rédigées par C. S. Kunth (1819—24); 5. Révision
des graminées par C. S. Kunth (2 bd, 1829—34);
6. Synopsis plantarum, auct. C. S. Kunth (4
bd, 1822—26). Den asiatiska resan behandlades
i Fragments de géologie et de climatologie
asiatiques (1832) och Asie centrals. Recherches
sur les chaînes de montagnes et la climatologie
comparée (1843). Bland H:s öfriga arbeten må
nämnas Ansichten der natur (1808), i hvilket
han sökte gifva en populär öfverblick öfver
sina vetenskapliga forskningar, och det i
hans höga ålderdom utarbetade storartade
och omfångsrika verket Kosmos, entwurf einer
physischen weltbeschreibung (4 bd, 1845—58),
i hvilket han ville nedlägga hela sitt vetande
i systematiskt sammanhang och som tillika är
en stridsskrift mot den schelling-hegelska
naturfilosofien. Arbetet, som blef ofullbordadt
och redan är i flera afseenden föråldradt, till
följd af naturvetenskapernas snabba utveckling,
öfversattes till de flesta europeiska språk (på
svenska af G. Thomée: "Kosmos. Utkast till en
physisk verldsbeskrifning", 1852—60). Bland de
förklarande verk, som ha till ändamål att göra
"Kosmos" begriplig för större kretsar, må nämnas
B. von Cottas "Briefe über Humboldts Kosmos"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
