- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1313-1314

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hunden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

engelska benämnes "coursing". Långhårig
vindthund
(ry. borzaja), rysk vindthund (pl. I,
fig. 6), användes i Ryssland till hetsjakt på hare,
räf, ja t. o. m. på varg, men brukas mest som
sällskapshund. Sträfhårig vindthund (eng.
deerhound), skotsk hjorthund (pl. I, fig. 7), har
bättre näsa än de bägge föregående, hvarför den
i Skottland och norra England stundom användes
att taga reda på skadskjutet högvildt.

På öfvergången mellan jakthundar och
icke-jakthundar står en grupp raser, som
sammanfattas under namnet terriers. Flertalet
hålles som lyxhundar, men några raser finna
äfven användning vid jakt. Sålunda brukas den
mest kända rasen, foxterrier (pl. I, fig. 8),
vid grytjakt på räf och gräfling, på samma
sätt som taxen. Foxterriern förekommer i en
slät- och en sträfhårig underras, grundfärgen
är hvit med svarta eller gula fläckar; svansen
kuperas vanligen. Foxterriern är pigg och liflig
och därför omtyckt som sällskapshund. Bland
öfriga terrierraser må nämnas airedaleterriern
(pl. III, fig. 1), en tämligen stor, sträfhårig
hund, gråsvart på ryggen; öfriga kroppsdelar
gråbruna. Skotsk terrier, en
mindre, sträfhårig form, som i sitt hemland
användes till grytjakt, hos oss oftast som
sällskapshund; färgen är stålgrå, svart eller
sandfärgad. Irländsk terrier, sträfhårig, af röd
till gul färg. Black and tan terrier, korthårig,
svart och brun, med ungefär samma fördelning
af dessa färger som hos andra svartbruna
raser. Denna ras är flera hundra år gammal och
användes förr till jakt i gryt, men nu nästan
uteslutande som sällskapshund. Af densamma finnes
äfven en dvärgform black and tan toy terrier, med
samma kännetecken som hufvudrasen, men mindre;
den användes som damhund.

illustration placeholder
Fig. B. Jämthund.

II. Icke-jakthundar. Hit hör först och
främst rasgruppen spetshundar, som utmärkes
genom riklig hårbeklädnad, tämligen bredt hufvud
med afsmalnande nos och upprättstående, spetsiga
öron samt mer eller mindre öfver ryggen ringlad
svans. Somliga former visa i sin allmänna habitus
en viss yttre likhet med vargen, andra med
räfven. Spetsgruppen representerar helt säkert
en urgammal typ; redan den gammalschweiziska,
hos pålbyggnadsfolket förekommande, endast som
fossil kända "torfhunden" tyckes ha varit en
spetsartad hund. Flertalet af de nutida spetshundsraserna
förekommer som oförädlade hundar hos naturfolk
eller ock som vall-, får- och herdehundar. En
underafdelning under denna grupp bildas
af nordiska spetsen, till hvilken rasgrupp
polarfolkens och andra nordliga folkstammars
hundar höra. Hit räknas också våra i Skandinavien
ursprungligen inhemska hundar: jämthunden
l. gråhunden och långhåriga lapphunden. Den
förra (se fig. B) är vargliknande, till färgen
mörkare eller ljusare grå (äfven hvita individer
finnas). Jämthunden brukas vid jakt på älg och
tillhör alltså våra jakthundsraser, men upptages
här af praktiska skäl tillsammans med öfriga
spetshundar. Den användes äfven som björnhund.
Lapphunden (fig. C) är lapparnas speciella hund; den är mindre än
föregående och försedd med längre, yfvigare
hårbeklädnad, till färgen mörkbrun eller svart,
stundom hvit. Tjänstgör hos lapparna både som
vallhund, jakthund och väktare af lägret. Andra
slag af nordisk spets äro följande. Finsk spets,
röd, räfliknande, användes som "skällande
fågelhund" å träande skogsfågel. Eskimåhunden
l. grönlandshunden, af öfver medelstorlek,
till färgen svart eller svartbrun, med hvita
partier, såsom bröst och underlif, stundom med
öfvervägande hvit färg. Samojedhunden,
starkt byggd, med hvit grundfärg och större
eller mindre fält och fläckar i svart, brunt
eller "varggult"; äfven helhvita individer
förekomma. Dessa bägge sistnämnda raser
användas som dragare. Af öfriga spetshundar
kunna nämnas tysk spets, pommersk spets, till
färgen grå (en närstående form utmärkes genom
helhvit färg, pl. III, fig. 2); tysk vallhund,
schäferhund (pl. III, fig. 3) af växlande färg;
collie, skotsk fårhund (pl. III, fig. 4),
vanligen svartbrun, rödgul eller sandfärgad,
med halsring, bröst och fötter hvita. Denna ras
är hos oss mycket omtyckt som sällskapshund och
har äfven fått användning som sanitetshund
för uppsökande af sårade i krig.
illustration placeholder
Fig. C. Långhårig lapphund.


Bland vakthundar och större sällskapshundar
må nämnas följande: grand danois, ulmerdogg,
tysk dogg (pl. IV, fig. 1), stor och kraftig
ras, med mycken proportion i kroppens
byggnad. Färgen växlande, gul, grå, brun,
med eller utan strimmor och fläckar, stundom
hvit eller ljusgrå med svarta eller grå liksom
sönderrifna fläckar (tigerdogg). Öronen kuperas
ofta. — Sankt-bernhardshunden (pl. IV, fig. 2),
en stor och kraftig, något tung hund, till färgen
vanligen hvit och rödgul eller hvit och gråbrun;
mörk färg kring ögonen (mörk mask) omtyckt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free