Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hungerstäppen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades 1776 till extra ordinarie
kirurg hos konungen och befordrades 1790 till
"surgeon-general" vid engelska armén. — H. är
en af de utmärktaste och mångsidigaste forskare,
som medicinens historia känner. Hans viktigaste
arbete är Treatise on the blood, inflammation
and gunshot wounds (utg. postumt af Home,
1794), i hvilket man finner en mängd af den
allmänna patologiens och kirurgiens väsentligaste
frågor utförligt framställd. Hans många försök
på lefvande djur ådagalägga, att för honom
experimentets nytta för patologien framstod i
full klarhet. Vidare märkas hans studier öfver
de syfilitiska sjukdomarna (A treatise on the
venereal disease, 1786), hans försök öfver
subkutan senafskärning, hans iakttagelser
rörande skottsår och hans metod för behandlingen
af aneurysmer. I tandläkarkonstens historia
bildar han epok genom The natural history of the
human teeth (1771—78) och Practical treatise on
the diseases of the teeth (1778). Medelpunkten
för H:s hela verksamhet utgjorde hans museum, för
hvars riktande han icke skydde några kostnader
eller mödor och hvilket efter hans död inköptes
af engelska regeringen. H:s Works utgåfvos
af J. F. Palmer (4 bd, 1835). Se P. Hedenius,
"J. H., medicinskt historiskt försök" (1855).
1 o. 2. R. T—dt.
Hunter [ha’ntə], David, nordamerikansk
general, f. 1802 i Washington, d. där 1886,
ingick 1822 som officer i den reguljära armén,
utnämndes vid inbördeskrigets utbrott 1861 till
brigadgeneral vid de frivillige och innehade
efter hvartannat viktiga befäl i Missouri, Kansas
och Syd-Carolina. Bekanta äro hans proklamationer
våren 1862, hvarigenom han "konfiskerade och
förklarade fria" negerslafvarna i trakten, till
sist i hela Georgia, Florida och Syd-Carolina;
de annullerades af Lincoln som obehöriga ingrepp
i presidentens politiska makt. H. uppsatte
s. å. det första regementet af färgade soldater
i nordstaternas armé. Han satt 1865 som ordf. i
rannsakningskommissionen öfver de i mordet
på Lincoln invecklade, blef s. å. generalmajor
i Förenta staternas armé och tog afsked 1866.
V. S—g.
Hunter [ha’ntə], Robert Mercer Taliaferro,
nordamerikansk politiker, f. 1809 i Virginia,
d. 1887, blef 1830 advokat, tillhörde 1837—42
och 1845—46 unionens representanthus, 1839—40 som
dess talman, och gjorde sig bemärkt som energisk
förkämpe för sydstaternas frihandelsintressen,
slafveriets bibehållande och införlifningen
af Texas med unionen. 1847—61 var H. medlem
af unionens senat, motsatte sig som sådan
"Clay’s kompromiss" 1850 och öfver hufvud hvarje
unionens ingripande mot slafveriet. Han blef vid
inbördeskrigets utbrott 1861 de konfedererade
staternas utrikesminister, företog en resa till
Europa för att verka för deras sak och valdes vid
återkomsten enhälligt (febr. 1862) till president
i de konfedererade staternas senat. Han tillhörde
den förhandlingsdeputation, som i jan. 1865
förgäfves uppsökte Lincoln i Washington. Efter
Richmonds fall (1865) hölls H. en tid fången af
unionsmyndigheterna, 1877—80 var han skattmästare
i Syd-Carolina och blef kort före sin död utnämnd
till unionens skatteuppbördsman (collector).
Hunter [ha’ntə], sir William Wilson,
brittisk statistiker och det anglo-indiska
väldets förnämste historieskrifvare, f. 15 juli
1840 i Glasgow,
d. 6 febr. 1900 i Oaken Holt invid Oxford,
ingick efter universitetsstudier i Glasgow,
Paris och Bonn 1861 i indisk förvaltningstjänst
och började genast på sin ämbetsplats i
nedre Bengalen insamla lokala traditioner,
aktstycken o. s. v. med tanke på blifvande
historiskt författarskap. Han utgaf med stöd
häraf Annals of rural Bengal (1868; 7:e
uppl. 1897) och kompilerade s. å. med hjälp af
B. H. Hodgsons omfattande samlingar ett stort,
ej i allo tillförlitligt dialekt-lexikon,
A comparative dictionary of the non-aryan
languages of India. På vice-konungen lord
Mayos uppdrag utarbetade H. en plan till en
fullständig statistisk undersökning af hela det
indiska riket och ställdes 1869 i spetsen för
det jättelika företaget. Han företog under de
12 år detta arbete varade en mängd resor till alla
delar af Indien och förvärfvade sig därunder en
intim kännedom om land och folk, som sedermera
kom honom väl till pass äfven som historiker.
De statistiska redogörelserna, "Statistical
survey of India", utgjorde tillsammans 128
volymer; H. redigerade själf de delar däraf,
som rörde Bengalen och Assam (22 bd, 1875—79)
samt en sammanfattning af det stora arbetets
resultat, The Imperial gazetteer of India (9 bd,
1881; 2:a uppl., 14 bd, 1885—87). Den stafning
af indiska ortnamn H. i dessa arbeten använde
har genom dem blifvit den officiellt fastslagna.
Som en historisk inledning till det statistiska
verket kan man anse H:s A brief history of the
Indian peoples (1880, ofta omtryckt, använd
som indisk skolbok och äfven eljest som den
tillförlitligaste korta öfversikten öfver sitt
ämne) samt The Indian empire: its people,
history and products (1895). H., som äfven
utgaf en geografisk beskrifning öfver Orissa
(1872) och Life of the earl of Mayo (2 bd, 1875;
2:a uppl. 1876), var 1881—87
e. o. medlem af vicekonungens råd med
särskild uppgift att öfva uppsikt öfver det
indiska skolväsendet. Han tog 1887 afsked,
erhöll samtidigt knightvärdighet och återvände
till England för att egna sin återstående
lefnad åt utarbetandet af en stort anlagd
historia öfver det brittiska väldet i Indien. Af
detta arbete, History of British India, hann
H. emellertid före sin död utgifva blott 2
bd (1899—1900), som gå fram till år 1700.
Under sina förarbeten började han emellertid
utge en populärhistorisk serie biografiska
arbeten i indisk historia, "Rulers of India",
till hvilken han själf bidrog med ett par
liffulla och förträffliga studier öfver
Dalhousie (1890) och Mayo (1892). Bland H:s
öfriga arbeten märkas The old missionary (1895),
Life of Brian H. Hodgson, british resident of the
court of Nepal (1896), The Thackerays in India
(1897) och det postumt utgifna The India of the
queen and other essays (1903). Jfr Skrine,
"The life of sir William Wilson H." (1901).
V. S—g.
Hunterus (Honterus), Jakob, lärd konvertit,
f. i slutet af 1500-talet i Uppland,
studerade i Uppsala och slöt sig där till Jonas
Magni som motståndare till Laur. Paulinus’
ortodoxi. Han stod äfven sedan i förbindelse
med Johannes Matthiæ, vistades 1618—23 för
studier i Holland (Leiden) och i England samt
därefter i Frankrike dels på egen hand dels som
guvernör för unga svenska ädlingar. Öfverallt
knöt han förbindelser med samtidens lärde,
Grotius omfattade honom med vänskap, likaså
Lucas Holstenius. Liksom denne öfvergick H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
