- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1379-1380

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hutter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samling prosapoem, Le drageoir aux épices, i
Baudelaires och Aloysius Bertrands stil. Vid
denna tid arbetade sig naturalismen fram till
herraväldet i fransk litteratur, och H. var
en af de förste i den unga generationen, som
anslöt sig till Flaubert, bröderna Goncourt
och Zola. 1876 utkom hans första roman, Marthe,
en glädjeflickas historia, följd af Les soeurs
Vatard
(1879), en berättelse om två arbeterskor,
och Croquis parisiens (1880), impressionistiska
sedeskildringar från världsstaden. I den
af naturalistiska författare under Zolas
redaktion utgifna samlingen "Soirées de Médan"
ingick H:s novell Sac au dos, som beskref
hans deltagande i fransk-tyska kriget och
vittnade om hans brist på socialt intresse. En
ménage
(1881), en konstnärsroman, af större
mogenhet och herravälde öfver medlen än H:s
tidigare skrifter, och dess parallell En rade
(1887), höra till hans tidigare maner — bredt
beskrifvande skildringar ur hvardagslifvet, där
H. med pessimistiskt välbehag dröjer vid det
vämjeliga och triviala — liksom À vau- l’eau
(1882), en mästerligt berättad novell ur den
lägre Parisämbetsmannens lif, och Un dilemme
(1887), det enda arbete af H., där man kan spåra
en social tendens. Först med romanen À rebours
(1884) väckte H. större uppmärksamhet. Han
skildrade där en individ af sjuklig själstyp,
Des Esseintes, som hänger sig åt alla sensuella
och estetiska njutningar, tills han slutligen
faller ihop i kraftlös leda inför lifvet. Hjältens
olika bisarra nycker och paradoxa infall
äro skildrade med genomförd konsekvens och icke
utan fantasi. Intresset vid denna skildring
ligger dock mindre i framställandet af den
enskilda typen än vid det kraftiga utmålandet
af en hel serie karakteristiska tidsstämningar
("dekadansen"). Denna roman har spelat en icke
ringa roll i tidens historia och haft många
efterföljare samt utgör själfva brytningspunkten
i H:s eget lif. Dess djupa pessimism förde
honom bort från materialismen och närmade honom
småningom till kyrkans lära. Han var trött
på materialismen och naturalismens uteslutande
sysslande med hvardagslifvets banaliteter. På
samma gång som han ville bevara den kraftiga
realismen i framställningen, längtade han efter
djupare andliga värden i dikten och ville skapa
en "spiritualiserad naturalism". Denna nya konst
har han sökt förverkliga i sina närmast följande
romaner, hvilka skildra hans omvändelse till
katolicismen (i deras hufvudperson, Durtal,
finner man lätt H:s egen personlighet): Là bas
(1891), som behandlar satanismens mystik, En
route
(1895), som beskrifver hans omvändelse
och vistelse vid ett kloster, La cathédrale
(1898), en mästerlig skildring af domen
i Chartres och symboliken i den medeltida
konsten, och L’oblat (1903), en studie öfver
kyrkomusiken hos benediktinerna i ett sydfranskt
kloster. I Sainte Lydwine de Schiedam (1901)
sökte H. berätta ett helgons historia med de
gamla krönikornas naivitet, och samma fromma anda
besjälar också hans framställning af underverken
i Les foules de Lourdes (1906), ett motstycke
till Zolas rationalistiska skrift öfver samma
ämne. Utom ofvannämnda arbeten har man af
hans hand äfven följande skrifter: Les vieux
quartiers de Paris
(1890), Le quartier Notre
Dame
(1905), La Bièvre et Saint Séverin (1900),
vittnande om hans intresse för det gamla Paris
och ströftåg bland dess minnesmärken, samt De
tout
(1901). Pages catholiques utgör en antologi
af hans arbeten, speciellt afsedd för katolska
läsare. H. var äfven en framstående, fast något
ensidig konstkritiker och bland de förste, som
trädde i bräschen för de moderne friluftsmålarna
och impressionisterna. Hans konstkritiska
artiklar återfinnas samlade i L’art moderne
(1883) och Certains (1889), broschyren Félicien
Rops
(1896) och Trois primitifs (1905). H:s
ursprung från en gammal målarfamilj spåras
öfverallt i hans produktion. Hans värld var
ögats och hans passion att beskrifva. Han har
endast utbytt penseln mot pennan. Bland sin
generations många utmärkta representanter
för den beskrifvande stilen intager H. en
mycket framstående plats. Hans böcker lida
kanske af en viss tyngd och enformighet och
af en viss begränsning i synkretsen, men de
öfverflöda på saftigt utmålade och mästerligt
iakttagna detaljer, nedskrifna i en utarbetad
och starkt färgmättad stil, besläktad med
sextonhundratalsförfattarnas varma och kraftiga
prosa. Litt.: Zola, "Une campagne" (1881),
Brunetière, "Le roman naturaliste" (1883),
Doumic, "Les jeunes" (1896), Charbonnel, "Les
mystiques dans la littérature présente" (1896),
Hennequin, "Études critiques et scientifiques"
(1899), Lemaître, "Les contemporains" (s. å.),
B. d’Aurevilly, "Les œuvres et les hommes"
VII, 2 (1902), Céard och Caldain, "H. intime"
(1908—09), Hj. Söderberg i "Ord och bild" (1892)
och J. Mortensen ibid. (1908).
J. M.

Huyssing. Se Hysing, Hans.

illustration placeholder

Huysum [höjs-], Jan van, holländsk
blomstermålare, f. 1682 i Amsterdam, d. där
1749. H:s förste och äfven bäste lärare var
hans fader, Justus H, (d. 1716), som han också
i sin ungdom ifrigt bistod i arbetet. Sedan
utvecklade han sig själf genom flitigt studium
af naturen. Också erfor han inom kort mångfaldig
uppmuntran, i det att de förnämste blomsterodlare
i Haarlem täflade i att sända honom sina
härligaste blommor till modeller. H. skilde
sig från sina föregångare därigenom, att han ej
som dessa satte sina blommor mot mörk grund,
utan helst lät dem framstå mot ljus bakgrund,
ja ibland t. o. m. mot den blåa himmeln eller
mot ett landskap. Hans arbeten af denna art
skattas högst. Men under det hans blommor äro
utsökta, äro däremot landskapen idealiserade
och osanna. Af H:s alltid högt betalade bilder
finnas två i Sveriges nationalmuseum och en i
Göteborgs museum. "J. v. H:s blomsterstykke"
är en af H. A. Wergelands mest kända dikter.
C. R. N.*

Huzuler. Se Hutsuler.

Huzvaresch (Uzvaresch, Zevaresch), ett ord i
medelpersiska l. pehlevispråket, som antagligen
betyder "arkaism", betecknar ett egendomligt
skrifsätt, som nyttjades vid affattandet af
viktigare skrifter på pehlevispråket. Detta
bestod däri, att man ej skref det inhemska
persiska ord man ville, t. ex. nan, bröd, gusjt,
kött, utan i dess ställe ett utländskt, nämligen
det motsvarande semitiska (arameiska) lahma,
bisra,
men vid läsandet dock aldrig utsade annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:29:19 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0722.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free