Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1451-1452 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydrauliskt murbruk ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktade kolfstång ingår i presscylindern
och där tjänar som pumpkolf. Dimensionerna
å multiplikatorns kolf och kolfstång väljas
ofta så, att den senare kommer att å vattnet
i presscylindern utöfva ett tryck per ytenhet,
uppgående ända till hundra gånger det tryck per
ytenhet, som ångan anbringar
å kolfven. Dylika pressar utföras stundom så
stora, att presskraften uppgår till 20 à 25 tusen
ton. Presskolfven neddrifves med mycken liten
hastighet, då stora block skola bearbetas, och
trycket hinner i följd häraf att fortplanta
sig fullständigt igenom dem; godsets kvalitet
blir därför jämn och god. Skakningar förekomma
icke under arbetet; den för pressen erforderliga
grundläggningen är obetydlig, och kostnaden för
anläggningen och driften ställer sig i jämförelse
med de stora ånghamrarna relativt billig.
O. E. W.

Hydraulisk smidespress med multiplikator, bearbetande en större maskinaxel. Presscylindern är belägen i det stora öfverstycket midtför lyftblocket.

Hydrauliskt murbruk erhålles, om man blandar
hydraulisk kalk eller cement med sand under
tillsättande af vatten.

Hydraulisk vädur (fr. bélier hydraulique,
eng. hydraulic ram), mek. Se Akvapult.

Hydraulus, lat. (grek. hydraulis, se
Hydraulik) l. Organum hydraulicum, mus.,
vattenorgel. Se Orgel.

Hydrazin, kem., en af Curtius upptäckt
förening af kväfve och väte, H₂N-NH₂, eller
diamid, modersubstansen till ett stort antal
organiska föreningar, såsom hydraziner och
hydrazoföreningar. Hydrazin, hvilket kan
uppfattas som ammoniak, NH₃, hvari H blifvit
ersatt af NH₂, är till sin natur basiskt och ger
liksom ammoniak salter genom förening med syror,
t. ex. sulfatet (NH₂NH₃)₂SO₄. Det framställes
genom reduktion af diazometansulfonsyrade
salter med sulfit. — Hydrazin är en vid
113,5° kokande färglös vätska, som vid lägre
temperatur stelnar (smältpunkt + 1,4°). Det är
en ganska beständig, icke explosiv förening,
som utmärkes af stor reduktionsförmåga. Så
afger det redan vid vanlig temperatur väte
till svafvel samt oxideras lätt af syre eller
luft till kväfgas och vatten. Hydrazin förenas
med vatten till ett hydrat, NH₂NH₃OH, som
är en tjock, luktfri, i luften rykande vätska
med kokpunkten 120°. Det är starkt alkaliskt,
angriper glas och kautschuk och är giftigt. Det
kan vinnas ur sulfatet genom destillation med
koncentreradt alkali och öfvergår först genom
upphettning med bariumoxid till vattenfritt
hydrazin. Viktigare än hydrazinet själft
är fenylhydrazin C₆H₅ · NH · NH₂ och
dess derivat. (Se Diazoföreningar.)
P.T.C. (H. E.)

Hydremi (af grek. hydor, vatten, och haima,
blod), abnorm ökning af blodets vattenhalt;
den vanligaste orsaken är en minskning
af njurarnas förmåga att utsöndra vatten;
tillståndet förekommer hufvudsakligen vid njur-
och hjärtsjukdomar.
(G. F—r.)

Hydria, geogr. Se Hydra.


Hydria, grek. (af hydor, vatten), en art
forngrekiska vattenkrus med bukig form och kort
hals samt tre grepar, två smärre på sidorna
till att lyfta med och en större upptill (se
fig.). I behåll finnas sådana kärl af brons och
i synnerhet af terrakotta, de senare ofta prydda
med målningar.

Hydriatri (af grek. hydor, vatten, och iatreia,
kur). Se Kallvattenkur.

Hydrioter. Se Hydra.

Hydroapatit Damour (af grek. hydor,
vatten, och apatit, se d. o.), miner.,
en mjölkhvit, vattenhaltig apatitvarietet,
uppkommen genom den vanliga apatitens vittring.
A. Hng.

Hydrobius, zool. Se Vattenbaggar.

Hydrocampinæ, zool., en underfamilj af
mottfjärilarnas (Pyralidæ) familj, af
särskildt intresse därför, att larverna, som
lefva af vattenväxter, och åtminstone af vissa
arter äfven pupporna tillbringa sitt lif under
vatten. Hit höra släktena Hydrocampa, Nymphula
och Paraponyx.
G. A—z.

Hydrocele (af grek. hydor, vatten, och kele,
bråck), kir., vattenbråck, en tumör i pungen
hos mannen. Den kan förekomma både hos äldre
personer och barn, äfven späda sådana. Vattnet
ligger inneslutet i själfva testikelns eller
strängens serösa hinna, hvarför svulsten alltid
är skarpt begränsad, utom i de sällsynta fall,
då det finnes en öppen kommunikation med
bukhålan. Åkomman besvärar egentligen endast,
om den når stora dimensioner, hvilket den också
slutligen gör. Den uppkommer ibland efter yttre
våld, ibland efter inflammationer, men ej sällan
utan någon känd eller erkänd anledning. Svulsten
är oftast genomskinlig, lätt och päronformad, om
den tillhör testikelns hinna, eljest rund. Den
opereras genom uttappning och insprutning af
något retande ämne, vanligen jod, eller medelst
insnitt och bortklippning af öfverflödiga delar
af den serösa hinna, som afsöndrat vätskan.
Rsr. (J. Å.)

Hydrocephalus (af grek. hydor, vatten, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>