- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1457-1458

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydrauliskt murbruk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nordsjöländerna och Ryssland. Delegerade från dessa
länder bilda sedan 1902 den Internationella
hafsforskningens råd
, som årligen sammanträder
i Köpenhamn, där dess centralbyrå har sitt
säte. Internationella hafsforskningens uppgift,
sådan den blifvit bestämd vid konferenserna i
Stockholm 1899 och i Kristiania 1901, är att
utföra en vetenskaplig undersökning af hafvet
i fiskeriernas intresse. Intill 1890-talet
(om hafsforskningens utveckling se Haf,
sp. 991—992) utfördes hydrografiska (eller
"oceanografiska") undersökningar vanligen på
det sätt, att en vetenskaplig expedition ombord
å ett fartyg utrustadt med lodningsapparater,
vattenhämtare, djupvattenstermometrar m. m.,
genomseglade ett större eller mindre hafsområde
längs vissa bestämda kurslinjer, hvarvid uppehåll
gjordes å vissa punkter, s. k. hydrografiska
stationer
, för utförande af en mångfald
vetenskapliga observationer i alla nivåer
af hafvet. Som handterandet af instrumenten
försvårades af storm och sjögång, valdes i regel
den gynnsammaste årstiden, d. v. s. sommartiden,
för utförandet af dylika arbeten. Sålunda
undersöktes — för att nu nämna endast de
närmast belägna hafven — Skagerak, Kattegatt
och hela Östersjön sommaren 1877 synnerligen
fullständigt af den svenska expeditionen under
F. L. Ekman. Den norska Nordhafsexpeditionen
under Mohn och Sars utförde liknande
hydrografiska arbeten tillika med zoologiska
draggningar i Nordhafvet under somrarna 1876—78,
den danska Ingolfexpeditionen under Wandel,
Knudsen o. a. i hafvet kring Island och Grönland
under somrarna 1895—96. 1890 gjordes af svenska
hydrografer den första vinterexpeditionen i
Skagerak och Kattegatt. Därvid befanns, att
hafvets tillstånd var i väsentlig mån olika
under denna årstid mot hvad man funnit under
sommaren. Detta gaf anledning dels att undersöka
hafvet under alla årstider, dels att vid dessa
undersökningar använda den s. k. synoptiska
metoden,
hvilken för 50 år sedan infördes i
meteorologien af Leverrier och som består däruti,
att man samtidigt anställer observationer å ett
stort antal ställen inom undersökningsområdet
för att erhålla en totalbild af dess tillstånd
vid en viss tidpunkt. Skulle denna princip
tillämpas vid hafvets utforskning, var det
nödvändigt att intressera forskare inom
angränsande länder för deltagande uti ett
planlagdt systematiskt samarbete. Det första
internationella samarbetet af detta slag egde rum
1903—04 genom sammanslutning af svenska, danska,
norska och tyska hydrografer med det resultat,
att de internationella geografkongresserna i
London och Berlin resolverade, att de nordiska
hafvens utforskning borde utföras efter denna
plan, och den allmänna geografkongressen i
Genève 1908 förklarade, att den fysikaliska och
biologiska utforskningen af Atlantiska oceanen
utgör en af hydrografiens viktigaste uppgifter,
hvilken bör lösas samfälldt af kulturländerna
i Europa, Amerika och Afrika. Med stöd af
geografkongressernas i London och Berlin
uttalanden kunde svenska regeringen inbjuda
till den första hydrografiska konferensen,
i Stockholm 1899, hvarvid grunderna för ett
internationellt samarbete inom de nordeuropeiska
hafven utarbetades. Denna följdes 1901 af
konferensen i Kristiania, hvarpå Internationella
hafsforskningens råd och centralbyrå

inrättades vid dess första möte
i Köpenhamn 1902. Uppgiften hade emellertid
vidgats: i stället för en undersökning af hafvet
i rent vetenskapligt ändamål hade nationerna
enats om att genom hydrografisk, biologisk och
statistisk utforskning af villkoren för fiskarnas
och fisknäringens förekomst och utveckling
i hafvet söka vinna ett säkert vetenskapligt
underlag för afgörandet af de ekonomiska och
rättsliga frågor, som uppkommit i sammanhang
med hafsfiskets enormt växande utveckling,
hvilken af vissa tecken att döma syntes innebära
fara för en förminskning af fiskbeståndet
i Nordsjön. Den hydrografiska delen af denna
internationella undersökning har 1902—09 utförts
enligt den synoptiska metoden genom samtidiga
terminfärder (febr., maj, aug. och nov.) af 11
undersökningsångare, hvaröfver Internationella
hafsforskningen förfogar. Sedan härigenom våra
hafs tillstånd under olika årstider blifvit kändt
i allmänhet, kan den hydrografiska forskningen
riktas dels på speciella uppgifter, som stå i
samband med hafsfisket, dels på en vidsträcktare
systematisk utforskning af oceanerna. Nästa
steg torde blifva att utföra den redan omnämnda
internationella synoptiska rekognosceringen
af Atlanten. Bland nödvändiga förarbeten till
oceanens hydrografiska undersökning måste nämnas
bestämningen af hafsvattnets kemiska och fysiska
konstanter samt utarbetandet af metoder för
undersökningen af tidvattnet i öppna hafvet och
af hafsströmmarnas riktning och hastighet. I båda
afseendena ha betydliga framsteg gjorts på senare
tid. Förhållandet mellan hafsvattnets salthalt,
klorhalt och täthet, dess fryspunkt och ångtryck,
dess halt af upplösta gaser, såsom kväfve,
syre, kolsyra m. m., har blifvit noga bestämdt
genom den Internationella hafsforskningens
försorg. Arbetsmetoderna ombord ha jämväl
utvecklats betydligt genom uppfinningen
och förbättringen af den värmeisolerande
vattenhämtaren samt omvändningstermometerns
fullkomning genom Negretti-Zambra i London
och Richter i Berlin, konstruktionen af nya
lodningsmaskiner med metallinor i stället
för hamptåg o. s. v. Under de senaste åren
ha uppfinningarna på detta område, ej minst i
Sverige, särskildt riktats på konstruktion af
strömmätningsinstrument, som kunna användas på
alla djup i hafvet. Den biologiska utforskningen
af hafvet har erhållit utmärkta hjälpmedel genom
uppfinningen af nya planktonhåfvar, trålar och
bottenskrapor m. m. Det observationsmaterial,
som årligen insamlas, särskildt från de
nordiska hafven, är utomordentligt stort, och
man bearbetar det ifrigt i alla Europas länder
i ändamål att vinna insikt i den oceaniska
vattencirkulationens orsaker och lagar. Därvid
utgår man ifrån vissa synpunkter, hvilka synas
lämpliga att använda som arbetshypoteser, så
länge de underlätta öfversikten af resultaten och
bidraga att underordna dem under kända fysiska
och mekaniska principer.

På 1870-talet antog man i allmänhet, att
fysiska förhållanden, framför allt skillnaden i
specifik vikt och i temperatur hos oceanvattnet i
tropiska och arktiska trakter, äro de väsentliga
drifkrafterna uti hafvets vattencirkulation. Den
tyske geofysikern K. Zöppritz (1838—85)
framställde emellertid den åsikten, att vindarna
äro orsaken till hafsströmmarna. Han tog för
gifvet, att en vind, som oftare och starkare än
andra återkommer på ett visst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free