Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1467-1468 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hydrografi ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller med luftpropellrar af liknande konstruktion
som för flygmaskiner. Hydroplanens hastighet
är betydlig, ända upp till 70 km. i timmen.
G. Hsr.

Hydropneumatisk broms (af grek. hydor,
vatten, och pneuma, luft), krigsv., ett slags
hydraulisk broms (se d. o.), vid hvilken
framföraren består af komprimerad luft i
st. f. stålfjäder. Då vätskecylindern (a) vid
eldrörets rekyl ryckes bakåt, pressas den däri
befintliga delen af vätskan genom små kanaler
vid o in i röret (b), öppnar ventilen (v),
inströmmar i d och trycker kolfven (c)
framåt, därvid sammanpressande den redan
förut hoptryckta luften i e. Då eldrörets
rekyl är fullbordad, tryckes c af luften
bakåt, vätskan pressas genom små hål i v in
i b o. s. v.; vätskecylindern tvingas alltså
framåt medtagande eldröret. Hydropneumatiska
bromsar äro sedan början af 1890-talet använda
vid franska artilleriet, men ha i andra länder
betraktats med misstroende. Den här beskrifna
bromsen är den under Dreyfus-processen omtalade
bromsen till 120 mm. haub. m/91, ett af de
hemliga aktstycken Dreyfus förmenades ha röjt.
G. af Wdt.

Hydropneumatisk broms.

Hydroporus, zool. Se Dykarfamiljen.

Hydropotes, zool., ett i östra Kina förekommande
hjortsläkte med en art: H. inermis, kinesiska
vattenhjorten. Släktet utmärkes genom frånvaron
af horn och förhandenvaron af långa öfre
hörntänder hos hannen; tårbenet bär en djup
grop; benen äro korta och kroppen lång, något
mindre än rådjurets. Vattenhjorten skiljer sig
från alla andra hjortformer genom sin stora
fruktsamhet: den föder 5—6 ungar åt gången.
L—e.

Hydrops, grek., vattsot (se d. o.).

Hydropsyche, zool. Se Nattsländor.

Hydropterides, bot. Se Hydropteridineæ.

Hydropteridineæ l. Hydropterides, bot., underserie
af serien Filicales leptosporangiatæ bland
ormbunkarna (se Filicales), utmärkt
genom förekomsten af makro- och mikrosporer (de
äro heterospora). Hithörande växter, som lefva
i vatten eller på sumpiga lokaler, fördelas på
två familjer, Marsiliaceæ och Salviniaceæ. I
Sverige är Hydropteridineæ representerad af
släktet Pilularia.
G. L—m.

Hydropyrit Breithaupt (af grek. hydor, vatten),
miner., detsamma som markasit (se d. o.).

Hydrorodonit N. Engström (af grek. hydor,
vatten), miner., rodonit + 1H₂O.
A. Hng.

Hydrosalpinx (af grek. hydor, vatten, och
salpinx, trumpet), med., en ansamling af
vattentunn vätska i äggledaren med utspänning
af denna till följd af vissa sjukliga
förändringar. Jfr Kvinnosjukdomar.
Bvn.

Hydrosfär (af grek. hydor, vatten, och sfaira,
klot), begränsningen eller ytformen af det jordkroppen
omgifvande vattenhöljet, hafven. Jfr Litosfären.
E. E.

Hydrosilikat (af grek. hydor, vatten), miner.,
en grupp silikat, utmärkta genom ringa hårdhet
och vattenhalt. Upphettade i kolf, afge de
flesta hydrosilikat vatten. De äro i vanliga
fall omvandlings- eller förvittringsprodukter
af de vattenfria silikaten.
A. Hng.

Hydroskopi (af grek. hydor, vatten, och
skopein, se). Se Slagruta.

Hydrosom [-så̄m; af grek. hydor, vatten, och
soma, kropp]. Se Graptoliter, sp. 145.

Hydrostatik (af grek. hydor, vatten, och
statikos, stannande, hämmande), mek., läran
om vätskors jämvikt, utgör en afdelning af
hydromekaniken. De krafter, som vanligen göra
sig gällande i fråga om vätskors jämvikt,
äro tyngdkraften, kohesionen och adhesionen,
den sistnämnda dock endast i de delar af
vätskan, som äro i omedelbar beröring med någon
fast kropp, såsom väggarna i det kärl, hvari
vätskan förvaras. För att en vätskas yta skall
vara i jämvikt fordras som grundvillkor, att
resultanten af de på en partikel i vätskeytan
verkande krafterna skall vara riktad normalt
mot ytan. Vore nämligen ej detta fallet, måste
nämnda resultant ha en komposant längs ytan,
och eftersom en verklig vätska saknar såväl
stelhet som hvilofriktion (jfr Halfflytande),
blefve en förflyttning af partikeln följden
och jämvikt således omöjlig. Häraf följer, att
vätskans tryck mot en gränsyta, som kan tillhöra
exempelvis förvaringskärlet eller en i vätskan
nedsänkt kropp, öfverallt är riktadt normalt
mot ytan, samt vidare att den fria ytan af en
vätskemassa, som är i hvila under inverkan af
enbart tyngdkraften, blir horisontell. Verkar ett
yttre tryck på en vätskeyta, fortplantas detta
oförändradt till alla delar af vätskan, så att
hvarje lika stor del af kärlväggen åverkas af
en lika stor tryckkraft; på detta förhållande
grundar sig hydrauliska pressen (se d. o.). —
Det viktigaste fallet af en vätskas jämvikt är
det, då vätskan åverkas endast af sin tyngd;
trycket är härvid proportionellt med djupet
under den fria vätskeytan och således lika i
alla punkter af samma horisontalplan. Totala
trycket på den vågräta bottenytan af ett kärl
är lika med vikten af en vätskepelare, som har
bottnen till grundyta och lodräta afståndet från
bottenplanet till den fria vätskeytan till höjd,
samt således oberoende både af kärlväggarnas
form och af vätskemängden, en sats, som blifvit
kallad hydrostatiska paradoxen, emedan
den vid ytlig betraktelse förefaller orimlig. På
en plan, oböjlig gränsyta af hvilken lutning som
helst blir hela verkan af det i skilda punkter
olika trycket densamma som af en enda mot ytan
vinkelrät kraft, anbragt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>