Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyperocha - Hyperocha - Hyperodon, Näbbvalen - Hyperop - Hyperosmi - Hyperostos - Hyperoxid - Hyperplasi - Hyperpyratisk feber - Hypersekretion - Hypersonor - Hypersten - Hypersten-andesit - Hypersteni - Hypersvecism - Hypertermi - Hypertoni - Hypertrichosis - Hypertrofi - Hypertrofyter - Hypestesi - Hypetraltempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5
Hyperocha-Hypetraltempel
6
Hyperocha (grek. hyperoch, öfvermål), jur.,
kallas i romersk rätt det öfverskott, som
möjligen uppstår vid pantrealisation, sedan
fordringsegaren ur köpeskillingen uttagit sin
fordran. Detta öfverskott skall redovisas till
pantgifvaren, såvida det ej tages i anspråk af
efterföljande panthafvare i samma pantobjekt
till
betäckande af deras obetalda fordringar. Kan
realisation af panten ej lämpligen ske, är
panthafvaren vid uteblifven betalning berättigad
att efter värdering tillerkännas eganderätt till
pantobjektet (impetratio dominii), hvarvid
dettas
mervärde betraktas som hyperocha. Däremot är
en bestämmelse på förhand i pantaftalet mellan
parterna, att vid bristande skuldbetalning
panthafvaren utan värdering ipso jure skall
blifva egare till pantobjektet (lex commissoria,
se d. o.), enligt en förordning af kejsar
Konstantin ogiltig. Rld.
Hyperoodon, Näbbhvalen, zool. Se Hva1djuren.
Hyperop [-råp; af grek. hyper, öfver, och ops,
öga], öfversynt. Se Hypermetropi. - Hyperopi,
detsamma som hypermetropi (se d. o.).
Hyperosmi (af grek. hyper, öfvermåttan,
och osme, lukt), med., ökad känslighet hos
luktsinnet.
Hyperostos (af grek. hyper, öfver, och
osteon,
ben), med., sjuklig nybildning af benväfnad, som
förorsakar en knölformad utväxt på ett normalt
ben.
Hyperoxid (af grek. hyper, öfver, och
oxid, se d. o.), kem., mindre vanlig benämning
på peroxid l. superoxid (se d. o.).
P. T. C.*
Hyperplasi (af grek. hyper, öfvermåttan,
och plasis, bildning). 1. Med., förstoring
af ett organs eller en väfnads massa genom
ökning af smådelarnas antal. Se Hypertrofi. -
Adj.: Hyperplastisk. - 2. Bot.,
abnorm förstoring af en växtdel, beroende på
celldelning. Uppstå därvid celler, som äro
af samma slag som de normala, talar man om
homeoplasi, likna de nya cellerna ej de normala,
kallas bildningen heteroplasi. Båda
slagen förekomma t. e. hos gallbildningar.
1. (G. F-r.) 2. G. L-m.
Hyperpyratisk feber (af grek. hyper,
öfvermåttan, och pyr, eld), med. Se Feber,
sp. 1480.
Hypersekretiön (af grek. hyper, öfvermåttan,
och sekretion, se d. o.), ökning af en körtels
afsöndring utöfver det normala; termen
användes särskildt beträffande körtlarna i
magslemhinnan och betecknar därför vanligen
en abnormt liflig afsöndring af magsaft.
G. F-r.
Hypersonor (af grek. hyper, öfver, och
lat. sonare, ljuda), patol., en medicinsk
term, betecknande det ljud, som vid perkussion
(se d. o.) frambringas öfver vissa partier
af kroppen, särskildt öfver de lungor eller
partier däraf, som äro emfysematiskt utspända
(se Emfysem). I. H.
Hypersten Haüy (af grek. hyper, öfver,
och sthenos, kraft, med afseende därpå, att
mineralet är hårdare än hornblände, hvarmed
det förväxlats), miner., ett till augitgruppen
hörande bisilikat af magnesia och järnoxidul,
som
utgör ett mörkgrönt eller mörkbrunt, på tvärytan
skillrande kopparfärgadt mineral. I tunna
plattor tydligt pleokroitiskt, med svagt gröna
och röda färger. H. utgör en hufvudbeståndsdel i
bergarterna hyperit och gabbro; äfven anträffad
som väsentlig beståndsdel i meteoriter.
P. T. C. (A. Hng.)
Hypersten-andesit, geol. Se Andesit och
De11enit.
Hypersteni (af grek. hyper, öfver, och
sthenos,
kraft), med., förr brukad, nu alldeles föråldrad
term, betecknande stegrad kraft i febrar och
sinnessjukdomar, i motsats till asteni,
minskad kraft, kraftlöshet, svaghet.
Hypersvecism (af grek. hyper, öfvermåttan,
och svecism, för svenska språket egendomligt
uttryck), språkv., ordform, som bildats under
sträfvan att åstadkomma "fin", "riktigt genuin"
svenska. De äro därför analogibildningar efter
"riksspråks"-former. Det nuv. ordet hjälte är
på detta sätt uppkommet ur fsv. helte, som är
lånord ur medellågtyskan; förändringen hel-
till hjäl- anses ha egt rum, ej i någon
fsv. dialekt, utan genom analogi från sv. hjälm,
ty. helm. Hypersvecismer förekomma ej blott vid
lån från andra språk, utan äfven vid öfvergång
från lägre stilart till högre. Faderväl i
st. f. farväl har uppstått i analogi med det
vulgära lär, sv. läder; kod (ko), blåda (blåa)
genom jämförelse med go-god, kåa-kåda. Se
Noreen, "Vårt språk", III: 29 (1905).
R-n B.
Hypertermi (af grek. hyper, öfvermåttan, och
therme, värme), med., temperaturförhöjning. Se
Feber, sp. 1479.
Hypertoni, patol. Se Osmos.
Hypertrichosis (af grek. hyper, öfvermåttan,
och trichoma, hårväxt). Se Hårsjukdomar.
Hypertrofi (af grek. hyper, öfvermåttan, och
trofe, näring), med., benämnes ofta hvarje
förökning af ett organs eller en väfnads
massa. I egentlig bemärkelse kallar man dock
förstoringen hypertrofi, endast
om den beror på en förökning af de enskilda
smådelarnas storlek; beror förstoringen på
en ökning af smådelarnas antal, kallas den
hyperplasi; bägge momenten kunna för
öfrigt samverka. Hypertrofi kan uppstå af
många olika anledningar. En ganska generell
regel är, att ett organ, som anstränges mer än
vanligt, hypertrofieras (arbets-hypertrofi;
s. k. hjärthypertrofi uppkommer t. ex. vid
en mängd olika sjukdomstillstånd, som medföra
ökadt arbete för hjärtat). Ofta upprepade eller
ständigt inverkande retningar af hvad slag de
vara må (mekaniska, termiska, kemiska eller
infektiösa) kunna förorsaka hypertrofi; det på
en gång enklaste och vanligaste exemplet härpå
erbjuda svålbildningarna i huden. - I botaniken
förstås med hypertrofi l. hypertrofiering
i allmänhet en abnorm förstoring af en
växt eller växtdel, i motsats mot atrofi, i
inskränkt bemärkelse en abnorm förstoring genom
cellernas tillväxt utan delning (jfr
Hyperplasi).
G. F-r. G. L-m.
Hypertrofyter (af hypertrofi, se
d. o., och fyton, växt), bot., de
parasitiska växter (mest svampar), som
åstadkomma hypertrofiering af värdväxten.
G. L-m.
Hypestesi (af grek. hypo, under, och aisthesis,
känsel), med., minskad känslighet.
Hypetraltempel (grek. hypaithros, af hypo,
under och aither, luft, himmel), bygnk.,
en grupp af grekiska tempelbyggnader, hvilkas
inre man på grund af vissa anordningar i planen
ansett ha belysts ofvanifrån genom öppningar i
taket (opaion). De grekiska templens
taktäckning
uppbars af takstolar af trä; dessa ha redan för
länge sedan skattat åt förgängelsen, hvadan inga
som helst spår af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
