Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyresaftal - Hyresbidrag - Hyresgäst, Gäst, Hyresman - Hyresvärd, Husvärd, Värd - Hyrgol - Hyringa - Hyrkanien - Hyrkaniska språket - Hyrkanos - Hyrrocken - Hyrtakenos, Theodoros - Hyrti, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans anspråk på hyra, eventuellt äfven på
reseersättning, gestaltar sig olika för olika fall
af entledigande. Förolyckas fartyget eller förklaras
det efter timad skada icke vara iståndsättligt
eller uppbringas det och prisdömes eller tages
det af sjöröfvare, upphör hyresaftalet att vara
gällande och besättningen erhåller hyra till och
med den dag, då tjänstgöringen upphörde. Af hyran
eger sjömannen att, i den mån den är införtjänt,
under resan utbekomma intill två tredjedelar. En
tredjedel af hyran eger befälhafvaren innehålla,
till dess sjömannen entledigas. För hyra
samt annan godtgörelse, hvartill sjömannen på
grund af sin anställning å fartyget är lagligen
berättigad, njutes sjöpanträtt i fartyg och frakt.
1. H. C. W. 2. A. E-g.
Hyresbidrag, förv., åtnjutes i vissa fall af
officerare med l kr. 50 öre och underofficerare med
l kr. per dag vid kommendering till skola eller
vapenöfning utom regementets förläggningsort
och vanliga öfningsplats (k. br. 25 okt. 1907).
Kbg.
Hyresgäst, Gäst, Hyresman, jur., den, som
af annan förhyr huslägenhet. Se Hyresaftal.
H. C. W.
Hyresvärd, Husvärd, Värd, jur., den, som åt annan
uthyr huslägenhet. Se Hyresaftal.
Hyrgol, Hydrargyrum colloidale, kem. farm.,
kolloidalt eller s. k. lösligt kvicksilfver. Se
Kvicksilfver.
Hyringa, socken i Skaraborgs län, Viste härad. 2,147
har. 696 inv. (1908). Annex till Tengene, Skara stift,
Väne kontrakt.
Hyrkanien (fornbaktr. Vehrkana, "Varglandet"), fordom
ett landskap i Asien, omfattade sydöstra kusten af
Kaspiska hafvet, söm därför kallades Hyrkaniska
hafvet. Landet beskrefs som skogbetäckt och rikt
på villebråd samt blott vid kusten fruktbart. Det
beboddes af de barbariske tapurerna, marderna,
gelerna och kadusierna. Tapl, Zodrakarta och Hyrkania
omtalas som städer. Omkr. 800 f. Kr. eröfrades H. af
assyrierna, hvarefter det hörde till persiska riket
och utgjorde en del af prov. Medien. (J. F. N.)
Hyrkaniska språket, äfven kalladt Dargo- l.
Akusjaspråket, ett till lesghiska
(nordkaukasiska) afdelningen hörande kaukasiskt
språk, söm talas af det i västra Dagestan
(bergsområdet Kaitak) vid Kara-Koisus öfre lopp
bosatta akusja-folket. Se Schiefner, "Ausführlicher
bericht über P. v. Uslars hyrkanische studien" (i
Petersburgsakademiens skrifter, 1871), och Fr. Müller,
"Grundriss der sprachwissenschaft", III, 2 (1887).
K. F. J.
Hyrkanos (lat. Hyrcanus), judiska konungar. Se
Herodianska dynastien och Makkabéer.
Hyrrocken, nord. myt., en jättekvinna, som
tillkallades vid Balders bålfärd. När Balders lik
var lagdt på hans skepp Ringhorne, sökte asarna
förgäfves att skjuta det i sjön; men H. sköt ut
skeppet i ett enda tag, så att jorden skalf och elden
stod ifrån de underlagda rullarna. Hon kom ridande
på en varg och hade huggormar till tyglar. En sådan
jättekvinna är afbildad på en af Hunnestadsstenarna
(se fig. å sp. 30) i Marsvinsholms park. Se Wimmer,
"De danske runemindesmærker", III, s. 28. Th. W.*
Hyrtakenos, Theodores (grek. Theodoros ho Hyrtakenos),
bysantinsk retor och grammatiker från
14:e årh. Ett betydande antal af hans deklamationer,
loftal och bref till kejserliga och andra
högt uppsatta personer är bevaradt. I dem framstår
H. som typen för det bysantinska litterära
proletariatet; krypande tiggarbref och bittra
klagomål öfver den lärdes ekonomiska elände aflösa
hvarandra i hans produktion. En enda handskrift
(nu i Paris) har bragt hans litterära kvarlåtenskap
till eftervärlden; en tillfredsställande upplaga
saknas ännu. V. Lm
Hyrrockens förmodade bild å en af Hunnestadsstenarna.
Hyrtl, Joseph, österrikisk anatom, f. 7 dec. 1810
i Eisenstadt (Ungern), d. 17 juli 1894 i Wien, blef
1833 prosektor vid universitetet i Wien och 1837
professor i anatomi i Prag samt var 1845-74 professor
i anatomi i Wien. Som anatom vann H. mycket stort
anseende. Hans skrifter utmärkas genom briljant
stil, med frisk humor och på samma gång nykter och
lugn framställning af det faktiska. Några högre vyer
finner man i allmänhet icke i dem. H. är en mästare
i den anatomiska preparationen; speciellt är han
berömd för sina injektionspreparat, men utöfver den
beskrifvande anatomien går han egentligen icke. Museet
för jämförande anatomi i Wien är hans verk. Af hans
många skrifter må nämnas Vergleichende anatomische
untersuchungen über das gehörorgan des menschen
und der säugethiere (1845), Lepidosiren paradoxa
(s. å.), Lehrbuch der anatomie des menschen (1847;
många uppl.), Handbuch der topographischen anatomie
(2 bd, 1847; många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
