Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hysteresis - Hysteresisvisaren - Hyseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
33
Hysteresisvisaren-Hysteri
34
metod, hvarvid järnplåten skäres i strimlor om 50
x 500 mm. och hoplägges i fyra paket om tills.
omkr. 10 kg. vikt; de fyra paketen ordnas till
en kvadratisk magnetisk krets och förses hvart
och ett med en trådlindning af vissa bestämda
dimensioner. För ungefärliga bestämningar
af hysteresiskoefficienten kan användas ett
instrument af Ewing, den s. k. hysteresisvisaren,
bestående af en rörlig stålmagnet, mellan hvars
poler ett litet prof af materialet (några få
gram äro behöfliga) får rotera. Härvid ger den
på en egg upphängda magneten ett utslag, som är
ett mått för profvets hysteresiskoefficient.
Dielektrisk hysteresis är en med den magnetiska
analog företeelse, som inträffar, då ett
dielektrikum utsattes för inverkan af ett
elektrostatiskt fält. Den ger sig till känna
som en effektförlust vid växlande elektrisering.
A. E-m.
Hysteresisvisaren. Se Hysteresis.
Hysteri (af grek. hyste’ra, lifmoder), med. Få
sjukdomar äro med afseende på symtomen så väl
studerade och så väl kända som hysterien. Den har
under århundraden, ja, nära nog årtusenden varit
föremål för uppmärksamhet, och det oaktadt är det
snart sagdt omöjligt att gifva en definition på
hysteri, som kan anses korrekt och uttömmande. I
gamla tider ansåg man, att sjukdomen stod i
samband med oregelbundenheter och anomalier i
de kvinnliga könsorganen, särskildt lifmodern,
men denna åsikt är numera öfvergifven. Det var
framför allt genom Charcots grundliga
studier af hysterien, som det visade sig, att
denna sjukdom förekommer såväl hos åldringar som
hos manliga individer (lat. hysteria virilis),
och härigenom tillintetgjordes den gamla i
namnet hysteri förkroppsligade åskådningen. I
senare tider har genom wienneurologen Freud
uppmärksamheten ånyo länkats vid sexuallifvet,
sedan denne författare gjort gällande den
åsikten, att hysteriens orsak städse eller
oftast är en händelse af sexuell art, en
föreställning eller ett minne, som kvarligger
i själen ofta alltifrån barndomen eller den
tidiga ungdomen. Verkan af dylika föreställningar
skulle, enligt Freud, bero på den starka affekt,
som varit förbunden med de sexuella intrycken,
ty då den nervspänning, som ingår i den könsliga
sinnesrörelsen, förhindras att på normalt sätt
urladda sig, omsättes spänningen i krampanfall
och andra fysiska eller psykiska symtom. Ehuru
man onekligen måste tillerkänna Freuds teori en
viss grad af sanning, kan det icke förnekas, att
den lider af stor öfverdrift och framför allt
af ensidighet. Ty hvarför blott uppmärksamma
könslifvets affekter? Det finnes onekligen
en mängd andra med spänning och stark affekt
förenade mänskliga situationer, som äro egnade
att framkalla hysteri.
Med afseende på sjukdomens symtom kunna vi
skilja på psykiska och fysiska, ehuru det
strängt taget är riktigast att säga, att alla
symtom ytterst äro psykiska, alldenstund äfven
de kroppsliga symtomen, såsom krampanfallen,
känselrubbningarna, hvilka i hysterien äro så
vanliga, bero på föreställningar. På grund häraf
är hysterien att anse mera som en psykos än en
neuros, d. v. s. mera som en sinnessjukdom än
som ett nervlidande. Den tyske neurologen Möbius
betecknade ju ock såsom hysteriska sådana
kroppsliga förändringar, som bero
på föreställningar, och denna uppfattning kommer
sanningen nära. Man har därför velat ersätta
ordet hysterisk, hvilket ord har en viss i
allmänhetens öron obehaglig och nedsättande
innebörd, med ordet psykogen, som angifver
symtomens psykiska ursprung.
Den s. k. hysteriska karaktären anses af
många som ett för hysterien rätt väsentligt
drag. Särskildt äldre läkare äro benägna, att
blott på grund af den sjukes envisa, egensinniga
och tillgjorda uppförande ställa diagnosen
hysteri. Den hysteriska karaktären utgöres af en
egendomlig blandning af vissa mindre tilltalande
egenskaper i nyckfull växling, såsom öfverdrifven
känslosamhet och sliskig vänlighet, elakhet och
hänsynslös egoism, lögnaktighet, tillgjordhet,
förmåga af förställning och benägenhet för
intriger. Denna föga sympatiska samling af
karaktärsdrag är i själfva verket långt mindre
karakteristisk för hysteri än för degenerationen
i allmänhet, och ehuru degeneration kan
vara den innersta orsaken till hysteriens
uppkomst, är det långt ifrån alla hysteriska
individer, hvilka äro af den nu beskrifna,
för omgifningen så pröfvande lynnesarten,
tvärtom förekomma hos hysteriska personer ofta
nog särdeles sympatiska, tilltalande och vackra
egenskaper, och deras insats i lifvet kan trots
sjukligheten vara socialt mycket värdefull. Den
hysteriska karaktären får sålunda tagas med en
viss försiktighet. Viktigare psykiska symtom
äro tvångstankar och tvångskänslor (fobier),
rubbningar af minnet (amnesi), nedsättning
af viljan (abuli), förvirringstillstånd
med hallucinationer, egendomliga tillstånd
af dubbel personlighet, automatiska fenomen,
såsom ofrivilligt tal, spontan skrift m. m. Det
bör i detta sammanhang nämnas, att de abnorma
företeelser, som förekomma i förening med
religiösa öfverdrifter, såsom extatiska tillstånd
med tungomålstalande m. m., icke äro annat än
hysteriska fenomen, och detsamma gäller äfven
om en del s. k. spiritistiska prestationer. De
förmenta andarna bero gifvetvis på en hysterisk
personlighets klyfning. Det automatiska talandet
(talmedier) och skrifvandet (skrifmedier)
är ingenting annat än nyssnämnda välbekanta
hysteriska symtom af ofrivilligt tal och spontan
skrift.
Många sjuka visa stor känslighet och ostadighet i
lynnet. En icke ovanlig form af hysterien yttrar
sig i pjunkighet och sjuklighetsdrift. Dessa
sjuka äro ständigt i behof af läkare och
kunna icke lefva utan att vara föremål
för sin omgifnings omsorg och outtröttliga
ömhet. Sjukdomen har för dem blifvit ett slags
sysselsättning, en ersättning för det fiasko
lifvet beredt dem i andra afseenden. De äro
leda vid allt annat och äro sjuka – con amore,
och önska därför knappast blifva friska. Men
skulle ett ovanligare nöje beredas dem, en
resa, en oväntad förströelse, då är sjukdomen
såsom obehöflig genast glömd; den återkommer
emellertid som en fyllnad i lifvet, när nöjet
är öfver. Denna hypokondriska form af hysterien
är särskildt vanlig hos bortskämda kvinnor i
lyckliga ekonomiska omständigheter.
Några författare betrakta hysterien som uttryck för
ett missförhållande mellan retning och reaktion,
hvadan å ena sidan obehärskade affektutbrott vid
den minsta och obetydligaste yttre anledning göra
sig gällande, under det å andra sidan de sjuke
visa sig hart när reaktionslösa vid intryck, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
