- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
89-90

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hällebard l. Hillebard - Hällebardjär - Hälleberga (Helleberga) - Hällebräken - Hälleflinta - Hälleflintgnejs - Hälleflintskiffer - Hälleflundra - Hällefors (Hellefors) - Hällefors 1. Socken i Örebro län - Hällefors 2. Bruksegendom i Hällefors socken, Örebro län

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som hör till de medelstarka järnvattnen,
har hufvudsakligen lokal betydelse.
Ln.

Hällebard l. Hillebard, äldre sv. hillebård
(af omtvistad härledning), krigsv., ett medeltida
hugg- och stötvapen, bestående af ett 1,5–2,5 m.
långt skaft, hvarpå var fäst en järn- eller

illustration placeholder
Fig. 1 o. 2. Schweiziska hällebarder från 1400-talet.


illustration placeholder
Fig. 3 o. 4. Svenska hällebarder från 1500-talet. (Artillerimuseum, Stockholm.)


stålklinga (bila), upptill försedd med
en lansspets, baktill med en hake (tyska
hällebarden; den italienska hade en helt
annan form). Med haken sökte vapnets bärare,
hällebardjären (se Drabant, fig. 1), fatta i
fogarna på riddarens rustning för att rycka honom
från hästen. Under 1600-talet var hällebarden
allmänt ett underofficersvapen och begagnades
i några länder som sådant in på 1700-talet. I
Spanien bäras hällebarder ännu af en konungens
lifvakt, och i Zeughaus i Berlin finnes en sådan
hällebard tillverkad 1877. H. W. W.*

Hällebardjär, krigsv. Se Hällebard.

Hälleberga (Helleberga), socken i Kronobergs
län, Uppvidinge härad. 17,326 har. 2,271
inv. (1908). Annex till Älghult, Växjö stift,
Uppvidinge kontrakt.

Hällebräken, bot., namn på Woodsia ilvensis.

Hälleflinta, petrogr., en till urberget hörande,
tät eller nästan tät, mer eller mindre flintlik
bergart,
af olika färgnyans, från ljust grågul till
rödbrun eller svart. Några särskilda mineral
kunna hos hälleflintan med blotta ögat icke
upptäckas, utan den synes utgöras af en likformig
massa; men under mikroskopet visar den sig vara
en kristallinisk bergart, bestående af ytterst
små kvarts- och fältspatskorn. – Hälleflintan
är mycket förklyftad. Till följd af sin hårdhet
eldar den mot stål. Tunna splittror äro smältbara
i blåsrörslågan. Af främmande inblandningar
förekomma mest klorit och hornblände. I följd
af starkt bergskedjetryck blir bergarten stundom
tydligt skiffrig, hvarvid skiffringsytorna synas
belagda med ett tunt öfverdrag af klorit. Den
kallas då hälleflintskiffer och låter klyfva
sig till tunna plattor. Sådan bergart har
vid Fredriksbergs skifferbrott i Småland förr
brutits till takskiffer. Genom upptagande af
kristalliniska korn af fältspat eller kvarts
får hälleflintan ett porfyrlikt utseende
och kallas då porfyrartad l. porfyrisk
hälleflinta
och porfyroid (Jämtland, Dalarna,
Dalsland, Småland, Närke och Värmland). En stor
del af hvad man plägat beteckna som porfyrisk
hälleflinta anses dock numera vara verklig
porfyr, och i så fall torde de icke porfyriska
hälleflintorna vara med porfyrerna samhöriga,
förändrade tuffaflagringar. Vid Dannemora,
Sala och Utö grufvor m. fl. st. förekommer en
skiktvis eller randvis olikfärgad hälleflinta,
s. k. randig hälleflinta. Hälleflintan
bildar ofta öfvergångsformer till gnejs,
"eurit" (hälleflintgnejs, granulit) och
glimmerskiffer samt innesluter ej sällan
malmförekomster. Jfr Eurit och Felsit.
E. E.

Hälleflintgnejs, petrogr. Se Eurit och Felsitoid.

Hälleflintskiffer, petrogr. Se Hälleflinta.

Hälleflundra, oriktig form för helgeflundra
(se d. o.).

Hällefors (Hellefors). 1. Socken i Örebro
län, Grythytte och Hällefors bergslag. 45,541 har.
4,424 inv. (1908). H. utgör ett konsist. pastorat
i Västerås stift, Nora kontrakt.

2. Bruksegendom i ofvannämnda socken, vid de
fall, som Svartälfven bildar omkr. 5 km. ofvanför
Torrvarpen, och vid H. station å Bergslagernas
järnväg. Den tillhör H. bruks aktiebolag
(aktiekapital 4,5 mill. kr.), som inom Örebro län (H.
och Grythyttans socknar) eger nära 21,7 mtl, tax.
till 2,499,800 kr. (1905), hvaraf 698,500 kr. å
annan än jordbruksfastighet, bl. a. H. bruk med
mek. verkstad, H. ångsåg (2 ramar), H. vattenkvarn
(2 par valsar, 3 par stenar), Silfvergrufvans
trämassefabrik samt Säfvenfors
masugnar och trämassefabrik, nära 5 mtl, tax. till
651,800 kr., i Värmlands län (Gåsborns och Rämens
socknar) samt fastigheter med ett tax.-värde af
87,100 kr. i Kopparbergs län (Järna och Äppelbo
socknar), därjämte grufvor och grufandelar samt
alla aktierna i Sikfors bruksaktiebolag. Tillverkningen
vid Säfvenfors (2 träkolsmasugnar och 2
martinugnar) var 1908 omkr. 10,600 t. martintackjärn,
600 t. direkt gjutgods, 13,800 t. smältstycken,
nära 10,000 t. stångjärn och stål samt 200 t.
gjutgods efter omsmältning och vid ångsågen omkr.
13,000 kbm. sågade trävaror. – H. låg i en
ödemark till Karl IX:s tid, då finnar fingo tillåtelse
att nedsätta sig där. Under Gustaf II Adolfs tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free