- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
93-94

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hällestad (Hellestad) - Hälleviksstrand - Hällingåfallet - Hällkista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1908). H. utgör ett konsist. pastorat i Linköpings
stift, Bergslags kontrakt. Den till H:s 1893
nedbrunna kyrka hörande, 42 m höga klockstapeln
(se fig.), af ålderdomlig byggnadstyp med barocktidsdrag i vissa delar, byggd 1732,
sedan den gamla stapeln nedbrunnit, skänktes 1894 till Skansen i Stockholm och uppfördes
där s. å. Från densamma utföres klockringning vid framstående svenska mäns hädanfärd.

illustration placeholder
”Hällestadsstapeln” på skansen.


Hälleviksstrand, fiskeläge och municipalsamhälle i Morlanda socken,
Göteborgs och Bohus län, på västra stranden af Orust, midt emot Käringön.
Taxeringsvärde å annan fastighet än jordbruksfastighet 121,100 kr. (1908).
Omkr. 500 inv. (1908).

illustration placeholder
Hällingsåfallet.


Hällingsåfallet (se fig.), ett omkr. 35 m. högt vattenfall,
som Hällingsån bildar strax före sitt utlopp i Frostvikssjön,
en af de öfre sjöarna i Ströms vattudal i norra Jämtland.
Genom sin storslagenhet och den omgifvande vilda naturen anses
det kunna täfla med Tännforsen och besökes mycket af turister.
En turisthydda uppfördes där 1893 af Svenska turistföreningen.

Hällkista, arkeol., kallas en vanligen rektangulär
graf, bildad af mer eller mindre släta hällar samt
täckt af en eller flera sådana; i orter, hvarest
tillgång på silurisk kalk finnes (t. ex. Västergötland,
Gottland), kan en hel vägg eller taket bestå af en
enda häll. – De till Sveriges stenålder hörande
hällkistorna äro i allmänhet yngre än gånggrifterna,
hvilket framgår bl. a. däraf, att hällkistor förekomma
i mera afsides liggande bygder, till hvilka odlingen
först senare kan ha kommit. Att hällkistor användes
ännu vid stenålderns slut framgår däraf, att man i
dem funnit enstaka bronsföremål. Dessa hällkistor
äro stora, så att de inneslutit flera lik, sittande eller
liggande. Kring liken östes jord, som förmodligen
packades och betäcktes med ett tätt lager af stenar.
Tomrummet ofvanför detta fylldes åter med jord;
hvad i denna hittas måste, såsom senare inkommet,
noga skiljas från det ursprungliga grafinnehållet.
Som hällkistorna (liksom gånggrifterna) voro
begrafningsplatser gemensamma för många, måste de
stundom öppnas för införande af nya lik, hvarvid
den tidigare anordningen lätt rubbades. Hällkistan
täckes ibland af en hög eller ett röse, ibland är
dess öfre del blottad; ofta ligger den i riktningen
norr-söder. - De icke rektangulära hällkistorna
äro oftast smalare mot ena ändan. Hällkistan har
ofta ett för-rum (ingång), hvilket då alltid befinner
sig utanför ena gafveländan samt stundom är
smalare än, stundom jämbredt med kistan. Öppningen
från för-rummet till kistan är än fyrkantig (i hvilket
fall bredden är lika stor för båda), än, vare sig
för-rummet är smalare eller ej, rund eller halfrund,
inhuggen i gafvelhällen. Dylika kistor med rund
eller oval öppning äro hittills kända till ett antal
af 26 stycken i Bohuslän, norra Halland,
Västergötland (se fig. 1 o. 2), Närke och Östergötland.

illustration placeholder
Fig. 1. Plan af hällkista vid Backa i Varnhems socken, Västergötland.

Runda hålet i gafvelhällen täckt med hällen (”dörren”) X.


illustration placeholder
Fig. 2. Den med hål försedda gafveln i vidstående hällkista.


Däremot förekomma de ej i södra Sverige eller i
Danmark. Man känner eljest liknande kistor med rund
öppning i England och Frankrike, hvadan det är
sannolikt, att kännedomen om desamma kommit till vårt
land direkt sjövägen. Stora hällkistor kunna genom i
det inre uppresta hällar vara delade i flera rum; s
kiljehällarna ha stundom den halfrunda öppningen.
I en enda sådan kista af 4,50 m. längd, 2,10 m. bredd
och 1,85 m. höjd vid Karleby Utbogården i Västergötland
har man funnit lämningar af ett 60-tal skelett
samt dolkar, spjut- och pilspetsar af flinta. Därjämte
hittades två bronspärlor och ändan af en spjutspets.
Hällkistan kan betraktas som en utvecklingsform af
gånggriften. Äfven under brons- och järnåldrarna
nyttjades hällkistor, men mindre; de till brons- och
järnåldrarna hörande äro i allmänhet afsedda för
allenast ett lik i utsträckt läge. Från hällkistorna får
man skilja sådana grafvar (i högar), hvilkas väggar
utgöras af kullerstensmurar; en särskild grupp
utgöres af de grafvar, som bestå af fyra små
kantställda hällar och en femte öfver dem lagd. De äro
för korta att rymma ett lik och omsluta vanligen ett
kärl med brända ben. – Äfven i utlandet
förekomma hällkistor (ty. steinkisten, fr. coffres en
pierres
, chambres sépulcrales, allées convertes,
mycket långsträckta, eng. sepulchral chambers
o. s. v.). – Jfr Begrafning, sp. 1208–09,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free