Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hällristningar - Hällstad (Hellstad) - Hällsten, Konrad Gabriel - Hälsrtöm - Hällström 1. Karl Peter H. - Hällström, 2. Gustaf Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt vissa tecken, troligen af religiös innebörd,
t. ex. hjul, fotsulor, skålformiga fördjupningar.
Männen äro ofta utrustade med vapen, såsom bågar,
svärd, yxor och sköldar. Båtarna äro försedda med
en egendomlig dubbel framstam (möjligen en ramm)
och sakna segel. Manskapet är vanligen särskildt
utmärkt. Bland djuren märkas hästar, som bära
ryttare eller draga vagnar, nötkreatur (stundom
spända för plogen; se Bronsåldern, sp. 270,
fig.), hjortdjur och fåglar. Människobilderna äro
vanligen 40–50 cm. höga, stundom ända till
1,5 m., ja, en enstaka figur vid Lissleby i Tanum
mäter 2,3 m. i längd. Fartygens längd växlar
i allmänhet mellan 0,5 och 1,5 m. Stundom kan
en ganska stor yta vara betäckt med ristningar.
En här afbildad ristning från Tegneby i Tanum,
Bohuslän, är 7,5 m. hög och 5 m. bred. De
nordskandinaviska hällristningarna framställa högst
naturtroget älgar, renar, fiskar m. m. De nordiska
hällristningarna ha inhuggits, inknackats, någon
enstaka gång inristats, men ej inslipats. Oftast är
hela bildytan fördjupad i hällen. Aftryck tagas
bäst därigenom, att man betäcker ristningen med
lager af läskpappersark, som fuktade nedpressas
genom klappning med borste o. d. Man kan också
med krita upprita figurerna och sedan fotografera
densamma. Sedan nära trehundra år ha de nordiske
arkeologerna intresserat sig för hällristningarna och
sökt tolka dem samt bestämma deras ålder. De
sydskandinaviska ristningarna förskrifva sig alldeles
öfvervägande från bronsåldern, något som framgår
bl. a. af formerna på de af bildade svärden och
yxorna. Man ser liknande ristningar äfven på
kisthällarna till några af de äldsta bronsåldersgrafvarna,
såsom i Skåne och Södermanland. De nordskandinaviska
hällristningarna, som vanligen ej äro
insänkta i klippan, utan blott konturtecknade, tyckas
härstamma från den yngre stenåldern. Hällristningarna
utgöra måhända ofta ett slags bildskrift, som
nu är oss omöjlig att tyda, då vi sakna den muntliga
traditionens stöd. Dock ge de oss en mängd värdefulla
upplysningar om våra förfäders kulturella
ståndpunkt vid den tid de ristades, om sjöfart,
boskapsskötsel och åkerbruk, jakter, strandhugg och i
viss mån religiösa föreställningar. Jfr Grottmålningar.
Litt.: A. E. Holmberg, ”Skandinaviens
hällristningar” (1848–49), K. G. Brunius, ”Försök
till förklaringar öfver hällristningar” (1868), B. E.
Hildebrand, ”Till hvilken tid och hvilket folk böra
de svenska hällristningarna hänföras?” (i ”Antiqv.
tidskr. f. Sverige”, II, 1869), N. G. Bruzelius,
”Hällristningarne i Järrestads härad i Skåne” (i
”Antikv. tidskr. f. Sverige”, VI, 1881), L. Baltzer,
”Hällristningar från Bohuslän” (1881–1908),
E. Ekhoff, ”Hällristningar på Kinnekulle” (i ”Sv.
fornminnesfören:s tidskr.”, 8, 1891-93), och G.
Hallström, ”Nordskandinaviska hällristningar” (i
”Fornvännen”, 1907–09).
T. J. A.
Hällstad (Hellstad), socken i Älfsborgs län,
Ås härad. 3,782 har. 741 inv. (1908). H. bildar
med Murum, Södra Vånga och Möne ett konsist.
pastorat i Skara stift, Ås kontrakt.
Hällstén, Konrad Gabriel, finsk
universitetslärare, fysiolog, f. 18 aug. 1835 i Paldamo i
Uleåborgs län, Finland, blef student 1856, filos.
magister 1860, med. doktor 1866 och docent i
fysiologi 1869 samt var professor i anatomi och
fysiologi vid Helsingfors’ universitet 1874–99. H.
har utgifvit bl. a. Studier om kraftförvandling i
vitala processer (1869), Lärobok i ophtalmometrie
(1872), Om protoplasmarörelser och funktionstillståndet
i nervsystemet (1873), Handledning vid
histologiska öfningar (1877–82). Helsingfors’
universitets första fysiologiska laboratorium är en
skapelse af H.
R. T–dt.
Hällström. 1. Karl Peter H., kartograf,
f. 27 febr. 1774 i Ilmola socken i Finland, d. 13
mars 1836 i Stockholm, blef 1792 student i Åbo
och 1795 filos. magister samt ingick därefter i
Bergskollegium, där han 1797 befordrades till geschworner. Ungefär
samtidigt antogs han till informator i friherre S. G. Hermelins hus och
fick af denne i uppdrag att insamla material och anställa mätningar för
det stora kartverk öfver Sverige och Finland, som han förberedde. H.
utarbetade 1799–1818 en serie mönstergilla kartor öfver olika delar af
riket. Sina till grund för dessa utförda ortbestämningar
offentliggjorde H. dels i ett antal i Vet.
akad:s handlingar intagna uppsatser, Geographiska
ortbestämningar (1804–15), dels i skrifterna
Förteckning öfver orters geografiska bredd och längd i
Vesterbottens höfdingedöme (1803) och
Förteckning på orters geografiska bredd och längd i
Sverige, bestämda genom astronomiska och
chronometriska observationer (1818). Dessutom ritade han
en stor mängd kartor till enskilda arbeten, såsom
Fr. Skjöldebrands ”Voyage pittoresque”, Fr. V.
Palmblads ”Palæstina” o. s. v. Ett vidsträcktare
fält för sin verksamhet erhöll H., som 1801 öfvergått
till Landtmäterikontoret, 1809, då han
utnämndes till förman för sjökartearkivet och
samtidigt utsågs till led. i strömrensningskommittén.
I sistnämnda egenskap undersökte och afvägde
han 1819–31 nästan alla större vattendrag, strömmar
och fall från Norrbotten ända till Skåne
och Blekinge, uppgjorde planer och kostnadsförslag
till sjösänkningar, strömrensningar, hamnbyggnader
o. s. v. samt utförde triangelmätningar och
hydrografiska undersökningar vid rikets kuster m. m.
När strömrensningskommittén indrogs, förordnades
H., som 1826 erhållit öfverstlöjtnants rang, till
chef för norra kanaldistriktet (1827) samt
befordrades 1830 till kontorschef för expeditionerna.
1804 valdes H. till led. af Vet. akad., som 1841
lät slå en medalj öfver honom.
2. Gustaf Gabriel H., den föregåendes
broder, finsk universitetslärare, fysiker, f. 25 nov.
1775 i Ilmola socken, d. 2 juni 1844 i Helsingfors,
blef 1792 student i Åbo, 1795 filos. magister, 1796
docent i fysik samt 1801 professor i detta ämne
vid Åbo universitet. – H. hör till Finlands utmärktaste
naturforskare. En sällsynt fallenhet för den
praktiska och experimentella fysiken, understödd af
skarp blick, säkert öra och konstfärdig hand, var
hos honom förenad med outtröttlig ihärdighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
