- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
115-116

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsning - Hälsobrunn l. Hälsokälla - Hälsokälla - Hälsolära - Hälsopolis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intresse. I gamla tider och hos förslafvade
folk har den ringare plägat hälsa genom att
kasta sig framstupa till marken ("falla på
sitt ansikte") och där bli liggande en längre
stund, därmed uttryckande sin fullständiga
underkastelse gentemot den hälsade. Detta bruk
fortlefver ännu hos flera orientaliska folk och
hos ociviliserade stammar. Hos kulturfolken
mildrades det med tiden till knäböjande,
bugning och nigning, som sinnebildligt beteckna
underkastelse eller åtminstone artighet. Bugning
åtföljdes förr af skrapning med högra foten,
i det att denna kastades bakåt. Omfamning och
kyss som tecken på tillgifvenhct mot mötande
omtalas tidigt hos semiter (så flerstädes i
bibeln) och arier (t. ex. bland fornperserna
och i "Odysséen"). Handslag, sedan länge i
Västerlandet ett gängse hälsningsbruk, var
ursprungligen en rättslig akt vid ingående
af fördrag, fred, giftermål o. s. v. (Genom
brittiska handelsmän och missionärer har
handslaget som hälsning spridts äfven till
olika naturfolk.) Hufvudets blottande
(ursprungligen ett tecken till afväpning)
medelst hattaftagning för mötande blef allmän
sed först med 1600-talet. Anglosaxen tar det
mindre ceremoniöst, i det han ofta blott vidrör
hattbrättet. I flera länder kysser man damernas
hand, hvilket i Italien blott de närmaste
vännerna få tillåta sig. Den på 1700-talet ej
ovanliga seden äfven bland män att hälsa sina
vänner med kyss (på kinderna) förekommer ännu
åtminstone i Syd-Tyskland. Ryska män hälsa
ofta inbördes med kyss på munnen. Suveräner
hälsa hvarandra med kyss på kinden; besökande
hos påfven kyssa hans fot (toffel). Ryska
lifegna kastade sig för sin herres fötter samt
omfattade och kysste hans knän. Bömiska tjänare
kyssa klädnadsfållen. Turken lägger armarna i
kors öfver bröstet och böjer hufvudet mot den
hälsade. Hinduen berör pannan med högra handen
och böjer hufvudet. Om han bugar sig djupt,
lägger han först högra handen på bröstet,
berör med samma hand jorden och sist pannan
samt kallar sig den hälsades underdånige
slaf. När två ridande kineser mötas, stiger
den lägre af och släpper stående den andre
förbi. I Kina hälsar man för öfrigt med
nickningar och händernas läggande i kors. I
Japan ha hälsningsföreskrifterna varit betydligt
invecklade. Tibetanen säges räcka ut tungan, visa
tänderna och krafsa sig i öronen. Hos eskimåer,
lappar, kalmucker, malajer och flera oceaniska
folk hälsas medelst ett ömsesidigt nosande,
i det man lägger näsorna mot hvarandra och
gnuggar dem så, under kraftig inandning.

Forngrekerna tillropade hvarandra chai’re (gläd
dig!) vid möte och afsked, i senare tid äfven
aspa’zomai (jag välkomnar), romarna sade vid
ankomst ave (var hälsad!) och vid bortgående
solve (må väl!) eller vale (haf hälsan!). Vanlig
tillropsformel hos hebréerna var schalo’m leka’,
frid (d. v. s. välgång) vare med dig!" Likaså
säger araben än i dag (åt muhammedaner) salám
’aleikum
, och den hälsade svarar wa ’aleikum
essalám
(med Er vare ock frid!). När muhammedaner
och kristna mötas, äro hälsningsorden nehärak
sa’id
(din dag vare lycklig!) eller marhabä
(välkommen!). Gemensamma för kristna länder
äro hälsningsformlerna god dag (god morgon, god
afton, god natt) och farväl eller adjö {eg. åt
Gud vare du anbefalld!). Engelsmannen hälsar
mekaniskt how d’you do? (hur mår ni?), utan
att just vänta på svar, och till afsked good
bye
(urspr. God be with you, Gud vare med
Er!). Fransmannen säger bon jour och au revoir
(vi återses) eller au plaisir (hoppas få nöjet,
näml. de vous revoir), italienaren buon giorno
och addio (äfven vid möte) eller a rivederci
(till återseende!), felicissima notte (se
d. o.) o. s. v., spanjoren buenos dias (god dag),
adios, hasta la vista (tills vi ses igen!), beso
las manos
(jag kysser edra händer). Tyskens auf
wiedersehen!
(till återseende!) omväxlar med
empfehle mich Ihnen (jag rekommenderar mig),
österrikaren hälsar helt förbindligt med servus
(lat., er slaf, "emjuka tjänare") eller küss’
d’hand
, sydtysken gärna med grüss’ Gott. I
katolska länder lyder hälsningen ofta "lofvad
vare Jesus Krist", hvarpå svaras "i evighet,
amen". Ryssen yttrar vid möte zdrávstvujte
(haf hälsan!), vid afsked do svidánija (till
återseende!) eller prosjtjájte l. prosti
("förlåt!", näml. att jag redan lämnar Er).

De militära hälsningarna äro egenartade
och noga reglementerade. Militär i uniform
hälsar allestädes genom att föra högra
handen till hufvudbonaden (göra honnör); för
kungliga personer intages därvid i vissa fall
frontställning. Vaktpost och stillastående trupp
under gevär skyldra gevär för kungliga personer
och hälsa i öfriga fall medelst för fot gevär
under gif akt; officer med dragen sabel saluterar
med denna. Vid parad sänkes fanan och röres
spelet. Mötande fartyg i allmänhet hälsa med
flaggan (se Flagga, sp. 528). Örlogsfartyg hälsa
dels hvarandra, dels fästningar och örlogshamnar
medelst salut (se vidare d. o.). Jfr Herbert
Spencer, "Principles of sociology", bd 2 (1879),
och Henne am Rhyn, "Kulturgeschichtliche studien"
(2:a uppl. 1889).

Hälsobrunn l. Hälsokälla, sådan källa,
hvars vatten håller minerala beståndsdelar i
växlande proportioner. Hvad hälsobrunnarnas
ursprung och geologiska daning angår se
Källa. En stor mångfald af beståndsdelar
finnes i utlandets mineralkällor beroende på den
geologiska formation, ur hvilken de framkvälla. I
art. Brunnsdrickning lämnas redogörelse
för, huru dessa mineralvatten indelas. I
vårt land finnas endast järnkällor och ett
par s. k. koksaltskällor. För att ersätta
de klasser af mineralvatten, som vi sakna,
begagna vi s. k. konstgjorda mineralvatten
(se Brunnsdrickning) i stor mängd. Uti gamla
tider begagnades vatten från de utländska
hälsokällorna, som hit försändts, men detta bruk
aftager alltmer. Fullt lika med det naturliga
vattnet kan ej det konstgjorda eftergöras,
men det förras minimala (d. v. s. i mindre
mängd förekommande) kemiska beståndsdelar
anses ur terapeutisk synpunkt ej spela
någon nämnvärd roll. På senaste tiden har
man börjat att tala om mineralvattnens
radioaktiva verkan (se Radioaktiva ämnen),
ehuru denna deras egenskap ej ännu fullt säkert
fastslagits af vetenskapen. Icke i något land
begagnas hälsobrunnarna jämförelsevis i så stor
utsträckning som i Sverige, säkert af 20–30 tusen
personer hvarje sommar. Några exakta siffror
finnas ej, ty endast från de större kurorterna
finnas uppgifter tillgängliga (rapporter i
Medicinalstyrelsens arkiv). Ln.

Hälsokälla. Se Hälsobrunn.

Hälsolära. Se Hygien.

Hälsopolis. Se Hälsovårdsstadgan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free