- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
121-122

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämtning - Hämtningspåföljd - Hämtningsäfventyr - Hämäläiset - Händel Georg Friedrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medel), och den hämtade ålägges
sedermera att återgälda beloppet.
C. G. Bj.
Hämtningspåföljd. Se Hämtning.
Hämtningsäfventyr. Se Hämtning.

Hämäläiset, finska namnet på tavaster.

Händel (engelsmännen skrifva Handel),
Georg Friedrich, tysk-engelsk tonsättare,
oratoriets fulländare, f. 23 febr. 1685
i Halle, d. 14 april 1759 i London. Hans
musikaliska böjelse motarbetades af hans fader,
en hoffältskär, ända till dess hertigen af
Sachsen-Weissenfels 1696 lade sig ut för
gossen, som då fick studera musik för organisten
Zachau. Gossen hade då redan komponerat 6 trior,
beundrandsvärda genom både kontrapunktisk
och melodisk konst. (All öfrig musikalisk
utbildning förvärfvade sig H. från sitt 16:e år
genom själfstudier och resor.) Han blef 1702
student och s. å. slottsorganist i Halle. 1703
anställdes han som violinist i Hamburg, där då
den tyska operan blomstrat upp under Keiser,
och han lyckades där få upp sina operor Almira
(1705; på nytt satt i scen 1878), Nero (1705),
Daphne (1708) och Florindo (s. å.). Då de
sista gåfvos, hade H. redan på furst G. de’
Medicis föranstaltande afrest till Italien,
där han stannade öfver tre år (i Florens, Rom,
Venezia, Neapel), bragte med stor framgång
operorna Rodrigo och Agrippina på scenen,
komponerade oratorierna Resurrezione och Trionfo
del tempo
(omarb. 1737 och 1757), firades som en
stor konstnär samt lärde känna Lotti, Corelli,
de båda Scarlatti och Steffani. Han följde den
sistnämnde till Hannover, där han blef anställd
hos kurfursten, men reste 1710 till London, där
hans opera Rinaldo väckte hänförelse (en skön
aria därur är allkänd under titeln "Largo" af
H.). Han förnyade besöket 1712, då han för alltid
bosatte sig i England. Med sina till firande af
freden i Utrecht (1713) komponerade verk Tedeum
och Jubilate vann han stort insteg hos engelska
folket, som i honom såg sin nationalkompositör
Purcell återupplefva. Af drottning Anna fick
H. ett årsunderhåll af 200 pd st. Då kurfursten
af Hannover besteg Englands tron (1714), råkade
H. i en svår belägenhet, emedan han utan orlof
lämnat Hannover; dock försonade han fursten
genom sin serenad Water-music, komponerad till
en festlig regatta. 1716 ledsagade han konungen
till Hannover, komponerade där Brockes’ Passion
och återvände 1717, då han blef kapellmästare hos
hertigen af Chandos på slottet Cannons, där han
skref två Chandos-tedeum, 12 Chandos-anthems,
som direkt förebådade hans stora oratorier,
pastoralen Acis and Galatea samt det första
större oratoriet, Esther. En ny fas af hans
lif började med inrättandet af operaakademien
("Royal academy of music") i London (på
Haymarket-teatern), ett privat företag,
framgånget ur hofkretsen och understödt
af konungen med 1,000 pd st. H. engagerade i
Dresden den nödvändiga personalen och uppförde
1720–28, utom
andra operor, 14 af sina egna stycken, bland
dem Radamisto (1720), Muzio Scevola (jämte
Pippo och Bononcini, 1721), Ottone (1723),
Giulio Cesare (1724), Rodelinda (1726),
Scipione (s. å.) och Admeto (1727). Denna
lyriska scen blef den främsta i Europa, och
H:s operor gåfvos äfven i Tyskland, Italien och
Paris. Sistn. år skref han äfven kröningshymnerna
till Georg II:s tronbestigning. 1728 upplöstes
akademien till följd af ekonomiskt obestånd,
till en del orsakadt af Gays persiflerande
s. k. "tiggaropera", som bragt den italienska
institutionen i misskredit. Den tekniske
direktören Heidegger köpte emellertid huset
med rekvisita och uppdrog ledning och nya
engagemang åt H., hvilken 1729–32 uppförde
ett antal nya egna operor, såsom Partenope,
Poro, Ezio, Orlando m. fl. 1733 öppnade
emellertid H:s många vedersakare bland adeln,
hvilka stötte sig på hans obesvärade och
själfständiga sätt och dessutom funno hans musik
något för tung, ett med hans konkurrerande
företag, sedan den berömde kastraten Senesino
– hvilken H. efter en tvist dristat afskeda –
gått öfver till motståndarna. H. rekvirerade
nya sångkrafter från Italien och uppförde på
Covent-garden-teatern Arianna och Pastor fido
(1734). Men då motståndarna ryckte an med både
Senesino och Farinelli samt dessutom Porpora
och Hasse som dirigenter och kompositörer,
förlorade Heidegger modet, hvarefter H. på
egen risk fortsatte företaget och sökte med
feberaktig ansträngning undgå ruin. Han lät
uppföra sju nya operor och äfven nya oratorier
(Deborah, 1733, Athaliah, s. å., samt den
högstämda Alexander’s feast, 1736). Men bågen
var för högt spänd. 1737 gjorde H. bankrutt
och träffades af ett slaganfall, som nödgade
honom till en kur i Aachen, där han på några
dagar blef botad. Återkommen, skref han sitt
gripande Funeral anthem vid drottning Karolinas
död. Emellertid hade äfven hans motståndare lidit
skeppsbrott. Heidegger samlade spillrorna från
båda företagen och uppförde några operor af H.;
och denne själf framförde 1739–40 med tillfälliga
krafter ännu andra nya operor, äfvensom Ode for
St. Cecilia’s day
och oratorierna Saul, hvilket
enl. Chrysander uppfyller alla fordringar på en
fullkomlig historisk målning, Israel in Egypt,
med dess kolossala målande körer, de väldigaste
H. skrifvit, samt det allegoriska L’allegro,
il pensieroso ed il moderato
. Äfven en stor
del af H:s instrumentalmusik tillhör tiden
före 1741 (flertalet 1730-talet), såsom:
12 sonater för flöjt, violin eller oboe med
generalbas, 13 sonater för två oboer (flöjter
eller violiner) med bas, 6 concerti grossi
(oboe), 5 orkesterkonserter, 20 orgelkonserter
(med stråkorkester och oboe), 12 konserter för
stråkinstrument samt ett stort antal sviter,
fantasier och fugor för klaver och orgel. –
Från 1741 egnade sig H. uteslutande åt sin
egentliga kallelse, oratoriekompositionen. Raden
af mästerverk inleddes (oafsedt de nyss nämnda)
genom hans största och populäraste arbete, en i
sitt slag allenastående religiös "epopé i toner",
näml. Messiah, som gafs första gången i Dublin
1742 och säges ha vid första utförandet i London
gjort så mäktigt intryck, att vid Halleluja-kören
alla åhörare ovillkorligt reste sig upp – en sed,
som alltsedan bibehållits i England. Därefter
följde s. å. den härliga Samson, ett bland
hans bästa verk, 1743 Semele, 1744 Joseph and
his brethren


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free