Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härjedalen - Härjedalens domsaga - Härjedalens järnväg - Härjedalens revir - Härjedaling, Härdaling - Härjehågna - Härjevad, socken i Skaraborgs län - Härjeån, Stora, - Härjulf - Härkeberga, socken i Uppsala län - Härkäpää, Erik - Härledning - Härlunda - Härlunda. 1. Socken i Kronobergs län - Härlunda. 2. Socken i Skaraborgs län - Härlunda. 3. Friherreskap. Se Herrelund - Härlöf, socken i Kronobergs län - Härmask - Härmfågeln l. Spottfågeln - Härmod - Härmästare - Härna, socken i Älfsborgs län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjötö, tjuta, rörö, röra, samt grivvi, gräfvit, lissi,
läst o. d. Starka verb ha i-omljud i pres. ind.,
t. ex. gnogo (gnaga), gneg, blose (blåsa), bles;
pres. ind. o. inf. kaste, pret. o. sup. kasta, men
t. ex. sjworo, svara, lika i alla former; blott
enstafviga ha -r i pres. Substantiven ha särskilda
dativformer i fullt bruk, sing. m. -a, f. -en, n. -an,
pl. -um; best. sing. fem. -a, pl. -a, -ur, -er, best.
-an, -en; gen. är ej bruklig. Adj. på -en ha
olika former för de tre könen. Märk best. en stor
en kar, best. storkarn o. s. v. – Målen fördela sig
i två grupper: en nordlig (västlig): Storsjö,
Tännäs, Hede, med supradentalt tonlöst l för rspr.
sl (tl) i t. ex. rissel, nässla, tv- och sv-, t. ex.
tvätte, svoro (svara), enkelt sj-ljud för rspr. sk(i),
skj, stj: sjilja, sjötö (skjuta), samt vanl. v äfven i
(h)vit, kvarn; en sydlig (östlig) grupp: Sveg,
Linsell, Lillhärdal, med resp. muljeradt tonlöst l,
tjw- och sjw-, sjtj- samt eng. w. Vemdalen bildar
öfvergång till jämtska genom diftonger: bein ben,
öuge öga o. dyl., sluter sig eljest i det hela närmast
till den norra gruppen, men har sjtj-. Hogdal,
Älfros och Ängersjö bilda öfvergång till hälsingska:
sakna bl. a. de för härjedalskan särskildt
karakteristiska ll- och nn-ljuden, sakna w, ha enkelt
sj-ljud, föga utpräglad ”tilljämning” o. s. v. Älfros
saknar y och ö: rigg rygg, sjete sköta. I följd af alla
dessa egenheter är det nästan omöjligt att utan
förberedelse förstå härjedalska, och blott få mål äro
mera afvikande från riksspråket. Litt.: ”Notitser
om dialecter i Herjedal og Jemtland” af E. Jessen
(i norsk ”Historisk tidsskrift”, 3 b., 1872); Westin,
”Landsmålsalfabet för Jämtland och Härjedalen”
med språkkarta (i ”Sv. landsm.”, XV, 1897),
Modin, ”Härjedalens ortnamn ock bygdesägner”
(i ”Sv. landsm.”, XIX, 1903), språkprof i ”Sv.
landsmålen”, III, 2.
K. S. E. E. Lll.
Härjedalens domsaga, Jämtlands län, omfattar
Svegs, Hede, Bergs tingslag. 16,521 kvkm. 18,866
inv. (1908).
Härjedalens järnväg, stundom använd benämning
på Orsa—Svegs järnväg (se d. o.).
Härjedalens revir omfattar samtliga socknar i
Hackås, Näs, Bergs, Svegs och Hede tingslag, med
undantag af de i Ängersjö kapellag belägna
kronoparkerna Voxna och Stensjö, allt i Jämtlands län.
Inom detsamma äro belägna 32 allmänna skogar
om 64,331 har, hvaraf 20 kronoparker med en areal
af 47,545 har. Reviret lämnade statsverket en
bruttoinkomst 1904 af 86,431 kr. och en nettobehållning
af 65,751 kr. eller 2 kr. 19 öre per har
skogsmark.
G. Sch.
Härjedaling, Härdaling, invånare i
Härjedalen.
Härjehågna, ett i Dalarna nära norska gränsen
beläget berg. 1,160 m. högt.
Härjevad, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad. Omkr. 1,000 har. 305 inv. (1908). Annex
till Saleby, Skara stift, Barne kontrakt.
Härjeån, Stora, ett tillflöde från h. till öfre
Ljusnan i Lillherrdals socken, Härjedalen.
Härjulf säges ha varit en från Halfdan Svartes
hof flyktad norsk man, som slagit sig ned i Härjedalen,
hvilken efter honom skulle ha fått sitt namn.
Landskapets namn skrifves dock aldrig Herjulfsdalen,
utan Herjardal, Hæradal, Herdal samt i nyare tider
Härjeådalen och Härjedalen.
Th. W.*
Härkeberga, socken i Uppsala län, Trögds
härad. 1,854 har. 367 inv. (1908). Annex till
Långtora, Uppsala stift, Lagunda kontrakt.
Härkäpää [-pä], Erik, finsk biskop, f. (året ej
kändt) å Härkäpää gård i Perno socken, Nyland, d.
4 febr. 1578. Han uppehöll sig två år vid Rostocks
och därefter en tid vid Wittenbergs universitet,
hvarunder han studerade teologi och filosofi samt latinska,
grekiska och hebreiska språken. Sedan H. i Wittenberg
1551 förvärfvat magistergraden, återvände han
s å. till hemlandet, försedd med ett rekommendationsbref
från Melanchthon till konungen. Denne
anställde honom 1555 som rektor för Åbo katedralskola
efter Paul Juusten, hvilken 1554 blifvit
förflyttad till biskopsstolen i Viborg. I sitt lärarkall
synes H. ha utvecklat mycket nit. Han skall bl. a.
ha varit den förste, som i skolan införde studiet af
grekiska språket. Af denna anledning lära hans
afundsmän sökt all möjlig orsak att få honom aflägsnad
från hans lärarplats, hvilket äfven lyckades
1568. S. å. utnämndes han emellertid till biskop
i Viborg. Han begrofs uti högkoret i Viborgs
domkyrka.
R. H.
Härledning, språkv. Se Etymologi.
Härlunda. 1. Socken i Kronobergs län, Allbo härad.
12,468 har. 1,546 inv. (1908). Annex
till Västra Torsås, Växjö stift, Allbo kontrakt. –
2. Socken i Skaraborgs län, Skånings härad. 3,255
har. 708 inv. (1908). Annex till Skara stad, Skara
stift, Domprosteriet. Jfr Bjärka. – 3. Friherreskap.
Se Herrelund.
Härlöf, socken i Kronobergs län, Allbo härad.
1,454 har. 219 inv. (1908). Annex till Öjaby,
Växjö stift, Kinnevalds kontrakt.
Härmask. Se Ormdrag.
Härmfågeln l. Spottfågeln, Mimus
polyglottus, zool., hör till trastfamiljen inom tättingarnas
ordning af fåglarnas klass. Ofvan är den
gråbrun, under ljust brunaktig samt har mörkbruna
vingar och stjärt; kroppslängden stiger till 25 cm.
Den är hemma i Nord-Amerika, och dess utbredning
sträcker sig från Förenta staterna till Mexico och
Antillerna. Härmfågeln bygger i skogs- och
buskmark samt håller sig särskildt om vintern i
närheten af människoboningar. För sin ovanliga
förmåga att efterhärma andra fåglars läten har den
vunnit utomordentligt rykte, och som sångare har den
blifvit på det högsta prisad i sitt hemland.
Också skyddas den af amerikanerna, hvilka sägas
aldrig förtära dess kött, men däremot ofta hålla
den i bur. Födan utgöres af insekter, ofta fångade
i luften, och frukter.
C. R. S. (L–e.)
Härmod (isl. Hermoðr), nord. myt., en af
asagudarna, Odens son, en personifikation af det
krigiska hjältemodet. H. ensam dristade på Odens
häst, Sleipner, rida ned till underjorden för att
bjuda Hel lösen för Balder. Han red nio nätter
och dagar genom mörka och djupa dalar, innan han
kom till Hel. Vid återfärden erhöll H. af Balder
ringen Draupner att lämna till Oden samt af Nanna
ett kläde till Frigg och en guldring till Fulla. Jfr
Balder.
Th. W.*
Härmästare (ty. heermeister) är en oriktigt
återgifven form af titeln på tyska ordens mästare
i Livland, der herrmeister, herr mästaren. Se
Tyska orden.
Härna, socken i Älfsborgs län, Ås härad. 1,828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
