- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
173-174

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

Hästdjuren

174

mindre värde och därför ock mycket mindre spridd
är mulåsnan (Hinnus), bastard af hingst af häst
och åsnesto; den liknar mest åsnan och företer
med sin tunga bål och sina svaga ben ett föga
tilltalande yttre. Båda bastarderna äro i regel
ofruktsamma, ehuru undantag äro kända, då de
fortplantat sig med endera af stamarterna.

Under benämningen tigerhästar (Hippo-tigris)
har man stundom sammanfört några hvarandra
mycket närstående, i Afrika förekommande
hästdjur, hvilka utmärkas genom egendomlig
strimmig färgteckning; de ha upprättstående man;
svansen liknar åsnans. De lefva i hjordar dels
i bergstrakter, dels, och hufvudsakligen, på
öppna slätter. Fångenskapen uthärda de väl och
fortplanta sig i densamma. Åtskilliga försök att
tämja tigerhästar ha gjorts med framgång. Äfven
bastarder af tigerhästar och andra

Fig. 3. Sebra.

hästdjur (ponny, åsna, onager) äro kända. S
e b r a n (Equus zebra; fig. 3) liknar till
sin kroppsbyggnad mera åsnan än hästen: öronen
äro långa, svansen har en lång tofs i spetsen,
hofvarna äro smala. Håren ä bålens bakre del
äro med spetsarna framåtriktade; färgteckningen
utmärkes därigenom, att å hvitaktig botten
svarta band öfvergå hela kroppen med undantag
af buken och lårens insida; korsryggen ända
till svansen bär ett-antal tvärställda band;
kroppslängden är omkr. 2 m. Denna art är ett
bergdjur, som lefver i sällskap, bestående
af 7-10 individer. Fordom utbredd öfver hela
den klippiga delen af Kap-kolonien, är den
numera inskränkt till Cradock-distriktet,
där den är skyddad genom lag; äfven i tyska
Sydväst-Afrika finnes den. - Burchells tigerhäst
se Dauwen. - En annan synnerligen vacker art,
Grévys sebra (E. grevyi), som utmärkes genom
mycket smala svarta band, fylligare svans,
genom man, som sträcker sig längre bakåt,
o. s. v., är den nordligaste tigerhästen:
den lefver i Somalilandet och Abessinien. -
K v a g-g a n (E. quagga) närmar sig till
gestalten mera hästen än åsnan: öronen äro
jämförelsevis små, fram-, hofvarna äro större,
endast hufvud, hals och skuldror äro fullständigt
bandbeklädda; grundfärgen är gulaktigt röd eller
kastanjebrun. Éroppslängd öfver 2 m. Kvaggan,
som numera torde vara fullständigt utrotad,
lefde förr i Oranjefristaten och i de norra

och mellersta delarna af Kapkolonien; sannolikt
dödades de sista individerna i slutet af
1870-talet. Liksom dauwen och i motsats till
sebran var kvaggan ett stäppdjur, som lefde i
hjordar af 20-50 stycken, ofta i sällskap med
gnu och struts.

Fig. 4. Lemmarnas och tändernas byggnad hos
några af hästens förfäder, börjande med den
under tertiärperio-dens första skede lefvande
Euprotogonia (delvis fullstän-digad med den
närstående Phenacodus), I, och slutande
med den nutida hästen, VI. II Eohippus,
III Pachyno-lophus, IV Mesohippus, V
Protohippus. Afbildningarna framställa,
från v. till h. räknadt: underarmens ben (s
strålben, a armbågsben), underbenet (sk skenben,
v vadben), framfotens och bakfotens tår samt
en af öfver-käkens kindtänder. Siffrorna 1-5
beteckna tårnas ordningsnummer, räknadt från
fotens insida.

Hästens urhistoria kan följas tillbaka ända till
ter-tiärperiodens början, utan att man stöter
på någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free