Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästestand - Hästestand 2. (Hästestånd) - Hästfibla - Hästfiskar - Hästflugan - Hästförsäkring - Hästgalär - Hästgraderna - Hästgraf - Hästgödsel - Hästhacka - Hästhof - Hästhof 1. Veter. Se Hof - Hästhof 2. Bot., namn på Tassilago farfara - Hästholmen - Hästholmen 1. Lastageplats i V. Tollstads socken - Hästholmen 2. Befäst holme s. v. Karlskrona - Hästigel - Hästkastanje - Hästkraft - Hästlatituderna, Hästgraderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
185 Hästfibla–Hästlatituderna 186
grundade prestationen benämndes hästestands-ränta.
C. v. O.
Hästfibla, bot., namn på Arnica montana.
Hippocampus antiquorum, hanne med romsäck (rs).
Hästfiskar, Hippocampus Leach, zool., ett
egendomligt släkte, tillhörande fam. Syngnathidce bland
benfiskarna. Dessa fiskar utmärkas bl. a. genom
sitt i vinkel mot kroppens längdaxel ställda hufvud, som gifver fisken någon likhet
med hufvudet och halsen på en häst. (Däraf har släktet fått sitt namn.) Fiskarna
simma hållande kroppen i lodrät ställning. Från det närstående, ännu mera fantastiskt
formade släktet Phyllopteryx skilja de sig genom frånvaron af dettas långa bladlika
kroppsbihang. Kroppssköldarna ha många mer eller mindre utstående knölar eller
taggar. På nacken finnes ett slags kam med flera tagglika utskott. Hannarna bära
rommen i en säck vid basen af stjärtfenan. Några och tjugu arter äro kända, de
flesta från tropikernas haf. Den mest bekanta arten, kortnosiga hästfisken (H.
antiquorum Leach 1. brevirostris}, förekommer
i Medelhafvet och Atlanten samt anträffas som
en sällsynthet äfven vid Storbritanniens
sydkust (se fig.).
R. L. (L–e.)
Hästflugan, Hippobosca equina,
zool., en till ordn. tvåvingar, Diptera,
och af d. lusflugor, Pupi-para, hörande insekt,
som förekommer mycket allmän som yttre parasit
på hästar och nötkreatur. Flugan är glänsande
brun, med gula teckningar på mellankroppen;
vingarna äro bruna med mörkare ådror. Längd
7-9 mm. Hästflugan uppehåller sig med
förkärlek på hårlösa ställen af värddjurets
kropp, särskildt under svansen, och utmärkes
genom förmågan att röra sig snabbt ej
blott framåt, utan äfven åt sidorna.
G. G.
Hästförsäkring. Se Kreatursförsäkring.
Hästgalär. Se Galär, sp. 680.
Hästgraderna (eng. horse latitudes).
Se Hästlatituderna.
Hästgraf, befästningsk., en nedskärning i marken
med framför liggande vall, afsedd att skydda
hästar för fientlig beskjutning. En sådan
nedskärning förekommer endast sällan, för
artilleriets anspann, då terrängen ej erbjuder
tillräckligt skydd. O. A. B.*
Hästgödsel. Se Kreatursgödsel.
Hästhacka, landtbr. Se Hacka.
Hästhof. 1. Veter. Se H o f. -
2. Bot., namn på Tussilago farfara.
Hästholmen. 1. Lastageplats i V. Tollstads
socken, Östergötlands län, vid Vättern
något s. om Omberg, och station vid
Fågelsta-Vadstena-ödeshögs järnväg. Platsen har
gästgifvargård och några handlande samt har sedan
gammalt varit öfverfarts-ort till Hjo (nu daglig
ångbåtsförbindelse), och dess betydelse som sådan
kommer sannolikt att ökas, sedan järnvägen till
Mjölby fullbordats. 1878 anlades till hamnens
skydd en pir, hvartill beviljades statsanslag med
10,000 kr. 1907 besöktes hamnen af 824 fartyg. -
2. Befäst holme
s. v. om Karlskrona. Se Västra Hästholms fort.
Hästigel, Hcemopis vorax, zool., en maskart,
hörande till ordn. Hirudinei (blodiglarna) bland
Annelides (ringmaskarna). Hästigeln skiljes från
blodigeln (se d. o.) därigenom, att kroppen är
mindre platt och icke i kanten skarpt sågad. De
tre käkarna ha mindre antal tänder än hos
blodigeln. Hästigeln, som har 30 tänder i hvarje
käk och saknar å sin svarta hud de roströda
ränder, hvilka utmärka den rätta blodigeln,
är allmän i stillastående vatten i Europa och
norra Afrika. Den biter sig fast i munnen eller
svalget hos hästar och boskap, som dricka af det
vatten, där igeln finnes. Det har äfven händt,
att människor (franska soldater i Algeriet) fått
sådana iglar i svalget. Äfven en annan igelart,
Aulastomum gulo, kallas i Tyskland "hästigel"
(pferdeegel). O. T. S.*
Hästkasta’nje, bot., namn på fåsculus
hippo-castanum.
Hästkraft (sign. HK 1. hkr), mek., är den
effekt, d. v. s. det arbete per tidsenhet,
hvari kraftmotorers styrka mätes. l hkr är
lika med det arbete, som erfordras för att
på l sek. lyfta 75 kg. l m. i lodrät led (jfr
Effekt). Med vanliga beteckningar är således:
l hkr = 75 sek. m. kg. Effektiva hästkrafter
(sign. eff. hkr) kallas den effekt, hvilken
kan som nyttigt arbete uttagas från en motors
hufvudaxel; den bestämmes med tillhjälp
af dynamometer. Indicerade hästkrafter
(sign. ind. hkr) kallas vid värmemotorer den
effekt, som det använda drifmedlet utvecklar
i motorn; den bestämmes med tillhjälp af
indikatordiagram. En viss enhet af drifmedlet
kan således i olika motorer utveckla olika antal
ind. hkr, beroende på motorns mer eller mindre
ändamålsenliga konstruktion; och olika motorer
kunna af ett visst antal ind. hkr afleverera
olika antal eff. hkr, beroende på motorns
verkningsgrad. Vid en modern ångmaskin utgöra de
eff. hkr omkr. 90 proc. af de ind. För en modern
gasmotor är motsvarande siffra omkr. 80 proc. och
för en modern snabblöpande vattenturbin omkr. 82
proc. - Med elektrisk hästkraft menas den effekt
i hkr mätt, som kan uttagas af en elektrisk ström
(l hkr = 736 watt; l kilowatt = l,se hkr). Med
den föråldrade, ofta oriktigt i st. f. ind. hkr
nyttjade, benämningen nominell hästkraft förstods
en empirisk enhet, hufvudsakligen vid Watts
ångmaskiner; den erhölls därigenom, att man
vid kondensationsmaski-ner multiplicerade den
i tum uttryckta cylinderdiameterns kvadrat med
kubikroten ur slagets längd i fot och dividerade
produkten med 47 samt för högtrycksmaskiner
genom att dividera nämnda produkt med 15,6. En
maskins styrka bör alltid uttryckas i eff. hkr.
H. L-y.
Hästlatituderna, Hästgraderna (eng. horse
latitudes}, sjöv., kallas de breddgrader i norra
delen af Atlantiska hafvet, i närheten af norra
vändkretsen, där stiltje ofta förekommer alla
tider på året till följd däraf, att olika
vindar råda på båda sidor därom, nämligen
nordöstpassaden på södra och öfvervägande västlig
vind på norra sidan. Namnet härleder sig däraf,
att de segelfartyg, som fordom förde hästar
från Europa till Amerika och Västindien, genom
att gå den kortaste vägen kom mö in i detta
stiltjebälte, hvarigenom deras resor så för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
