- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
237-238

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högsta domstolen - Högste befälhafvare - Högstena, socken i Skaraborgs län - Högste ombusdman - Högström, Per - Högstöt - Högsvenska - Högsäte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fälldt afgöras, och böra, där laga hinder
icke möter, alla justitieråden med undantag
af dem, som tjänstgöra i lagrådet, i sådant af
görande deltaga. – I fredstider skola, enligt
§ 20 R. F., de mål, som från krigsdomstolarna
dragas under konungens pröfning, företagas och
afgöras i Högsta domstolen, och skola därvid två
militärpersoner af högre grad, hvilka konungen
utser och förordnar, närvara och öfver målen,
med domarjäf och ansvar, rösta; domarnas antal
får dock ej of verstiga åtta.

Högsta domstolen tillkommer: 1) att som högsta
instans pröfva och afgöra alla de tviste-
och brottmål samt ärenden, som enligt gällande
lagar genom revisionsansökning, besvär eller
underställning dragas under dess prof ning
(jfr särskildt 30 kap. Rättegångsb.); 2)
att enligt särskilda författningar omedelbart
upptaga åtal mot vissa ämbetsmän för brott och
förseelser i ämbetet; 3) att upptaga och afgöra
alla de ansökningar ang. återbrytande af dom,
som vunnit laga kraft eller återställande af laga
tid, som är försuten, hvilka det icke enligt
hvad 18 § R. F. närmare angifver tillkommer
Regeringsrätten att upptaga (jfr ock 31
kap. Rättegångsb.); 4) att, därest från domstolar
eller ämbetsmän (nämligen mellan riksdagarna)
inkomma förfrågningar om lagens rätta mening
i sådana fall, som till domares åtgärd höra,
gifva de sålunda sökta’ förklaringarna, §
19 R F.); 5) att, innan konungen fattar sitt
beslut i statsrådet, afgifva utlåtande öfver
ansökningar om nåd i brottmål, mildring af
lifsstraff samt åter-gifvande af ära och till
kronan förverkadt gods, såvidt målet ej är af
beskaffenhet att tillhöra Regeringsrättens
pröfning, § 26 R. F. - Före de ändringar,
som R. F. 1909 undergått, hörde till Högsta
domstolens åligganden att afgifva utlåtande
öfver de förslag till stiftande, upphäfvande
eller ändring af allmän civil- och kriminallag,
kriminallag för krigsmakten och kyrkolag,
som af konungen framlades för riksdagen eller
af riksdagen för dess del beslötos (jfr § 87
R. F. i dess tidigare lydelse); och skulle
(enligt § 88 R. F.) med förklaring öfver
sådan lag förhållas på samma sätt som med dess
stiftande. Den uppgift, som sålunda tillkommit
Högsta domstolen, åligger numera Lagrådet.

Alla Högsta domstolens beslut utfärdas i
konungens namn och med dess höga underskrift
eller under dess sekret, § 23 R. F. Högsta
domstolen, hvars förhandlingar icke äro
offentliga, sammanträder å Stockholms
slott. Ang. ledamöternas i Högsta domstolen
ansvarighet se Riksrätt och Opinionsnämnd. Jfr
Besvär, Lagrådet, Nedre justitierevisionen,
Regeringsrätten, Revision och Underställning. –
Litt.: H. Blomberg, "Om Sveriges högsta
domstols statsrättsliga ställning och
betydelse" (i Uppsala univ:s årsskrift 1880).

E. K.

Högste befälhafvare, sjöv. Se Eskader, Flotta
och Högsta befälet.

Högstena, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad. 1,131 har. 276 inv. (1908). Annex till
Dala, Skara stift, Falköpings kontrakt.

Högste ombudsman. Se Ombudsman.

illustration placeholder

Högström, Per, lappmarkspräst, författare,
f. 10 nov. 1714 i Selånger i Medelpad, d. 14 juli 1784 i
Skellefteå, blef 1733 student i Uppsala, där han 1743
promoverades till filos. magister. Två år förut
hade H. prästvigts i Stockholm och blifvit missionär
i Lappland, där han fick sin verksamhet i
nejderna kring Kaitomälfven. 1742 utnämndes han
till kyrkoherde i den nyinrättade församling, som
erhöll namnet Gällivare. Under sina vidsträckta
ämbetsresor, dels i sin församling, dels som
visitator, hade han det bästa tillfälle att
studera lappmarkernas natur samt deras invånares
seder och bruk; frukten af hans iakttagelser
blef det för sin tid utmärkta arbetet Beskrifning
öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker

(1747), hvilket öfversattes till flera främmande
språk och förskaffade sin författare plats i
Vet. akad. 1749 blef han kyrkoherde i Skellefteå,
där han likaledes tillvann sig allmänt förtroende
och aktning. Han bevistade 1755–56, 1765–66,
1769 och 1771–72 års riksdagar samt blef 1772
teol. doktor. H. inlade stora förtjänster om
lapparnas höjande i intellektuellt hänseende
ej blott genom sin nitiska lärarverksamhet,
utan äfven genom öfversättning till lapska af
Güttners postilla (1748) och författande af
en kortfattad förklaring till Luthers katekes
(s. å.), som bibehållit sin popularitet
ända till våra dagar. I den 1744 på lapska
utgifna psalmboken har H. öfversatt
20 psalmer. H. hade äfven stor håg för
naturvetenskapliga studier och verkade för
ett för-bättradt jordbruk i Skellefteå. Som
andlig talare var han framstående. – Utom redan
nämnda arbeten utgaf han bl. a. Christeliga
tal och betraktelser uppå böne-, bot-,
klago- och tacksägelsedagar
(1757–75; 2:a
uppl. 1773–83) och Missionsförrättningar i
Lappmarken 1741 och följande år
(1774). – Jfr
om honom E. Haller, "Svenska kyrkans mission
i Lappmarken under frihetstiden" (1896).

K. B. W.

Högstöt. Se Fäktkonst, sp. 217.

Högsvenska, språkv., kallas stundom det för
Sverige karakteristiska "riksspråket" i motsats
mot t. ex. finländsk svenska. Se Svenska språket.

Högsäte (fnod. hásæti l. ondvegi) kallades de
förnämsta hedersplatserna i de gamle nordbornas
boningshus eller skåle (isl. skáli). Midt
på bänken utmed den norra långväggen var det
förnämsta högsätet, där husfadern hade sin plats;
midt emot på södra långbänken var ett annat
högsäte, som anvisades åt den förnämste gästen,
öfriga platser ansågos i samma mån hederligare,
som de voro närmare intill högsätet. Ofta var
detta så bredt, att två eller flera personer
rymdes däri; så sutto t. ex. Harald Grenske
och Sigrid Storråda i samma högsäte, likaså
Sigurd Jorsalafare och hans drottning. Detta
kallades att sitta i samsäte. Framtill å
konungarnas högsäten fanns det ofta en eller
flera fotpallar (fótaskor) eller afsatser,
på hvilka konungasönerna och jarlarna plägade
sitta. Framför de båda högsätena stodo de två
midtersta paren af de takåsstöttor, som i två
rader löpte i husets längdriktning och delade
detta i tre skepp. Dessa fyra högsätesstolpar
(ondvegissúlur) voro gröfre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free