- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
239-240

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högsäte - Högsäter, socken i Älfsborgs län - Högsätersån - Högsätesstolpe - Högt böj af och Högt böj in. Se Fäktkonst, sp. 215 - Högt i vind - Högton - Högtorp, Se Högantorp - Högtrycksförfaranden - Högtrycksmaskin - Högt vatten - Högtyska - Högvadsån - Högvakt - Högvatten - Högverk - Högvälboren - Högvördig - Högålder - Högås, socken i Göteborgs och Bohus län - Högåsen - Högädel - Högärevördig - Höhkbaum, Konstantin - Höhnel, Lusvig von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än de andra samt snidade och buro öfverst
utskurna bilder af de gudar, som husets herre
främst dyrkade (skurftgoftar, "skulpterade
gudar"), eller ock af forntida sagohjältar. De
atfsågos för familjens helgedom. Vid utvandringen
till Island plägade norrmännen taga med sig
dessa pelare och kasta dem i vattnet, då de
nalkades isländska kusten, samt togo sig sedan
bostad vid det ställe, där stolparna flöto
i land. Under Olof Kyrres tid (1067- 93)
vidtogos åtskilliga förändringar i den förut
vanliga inredningen af konungahallen. Bland
annat flyttade han högsätet från långbänken
till gafvelbänken, där förut kvinnorna hade
haft sin plats, och denna förändring vann
småningom allmän efterföljd i Norge, liksom den
tidigt hade gjort i Danmark. På Island vann
den insteg först efter midten af 1300-talet.

Th. W. (R. N–g.)

Högsäter, socken i Älfsborgs län, Valbo
härad. 12,012 har. 2,246 inv (1908). H. bildar
med Järbo, Rennelanda, Lerdal och Råggärd ett
konsist. pastorat i Karlstads stift, Västra Dals kontrakt.

Högsätersån. Se Dal, sp. 1132.

Högsätesstolpe. Se Högsäte.

Högt böj af och Högt böj in. Se Fäktkonst, sp. 215.

Högt i vind, sjöv., säges om ett fartyg, som
seglar (bidevind) nära mot vinden. Ju närmare
mot vinden ett fartyg seglar, desto högre
i vind säges det ligga. Jfr Bidevind.

L. H.*

Högton, det högsta tonläge, hvartill man vid
fullt naturligt tal i regel låter rösten uppstiga
i motsats till lågton, som afser det lägsta,
hvartill man sjunker. Intervallen mellan dessa
båda tonhöjder kan i olika språk eller dialekter
vara högst olika. I latinet och grekiskan
ujppgifves högtonen ha legat ungefär en kvint
öfver lågtonen, liksom förhållandet är i den
svenska fryksdalsdialekten. I stockholmskan är
intervallen ungefär en ters. I en mängd moderna
språk plägar högton tillkomma endast en stafvelse
med hufvudtryck. Icke så i svenskt riksspråk, som
t. ex. visserligen i presens skänker har högton
på den första, starkt betonade stafvel-sen,
men däremot i pluralen skänker på den andra,
svagare betonade. – Tyska språkforskare (och
efter deras föredöme någon gång äfven svenska)
använda vanligen termen högton (hochtori)
i betydelsen af starkt tryck (ton-vikt, ej
ton-höjd), liksom ock lågton (tiefton) får
betyda svagt tryck. Jfr f. ö. Accent, sp. 85.

Ad. N–n.

Högtorp. Se Högantorp.

Högtrycksförfaranden kallas sådana grafiska
reproduktionsmetoder, vid hvilka tryckformens
bildställen, i likhet med boktryckstyperna,
äro upphöjda. Vid tryckformens invalsning taga
de upphöjda ställena färg, som vid tryckningen
af gifves åt papperet. För tryckningen användes
boktryckspressen. Högtrycksförfaranden äro
t. ex. boktryck, träsnitt, zinkografi, autotypi.
J. Htzg.

Högtrycksmaskin, mek., urspr. benämning å en
ångmaskin, vid hvilken den använda ångan är af
afsevärdt högre tryck än atmosfären och får
utströmma i fria luften, sedan den verkat på
kolfven i arbetscylindern. Se Ångmaskin.

G. R. D.*

Högt vatten, sjöv. 1. En ovanlig stigning hos
vattenytan, merendels orsakad af storm eller af lågt
lufttryck. – 2. (Högvatten) Det högsta vattenståndet,
som två gånger på dygnet eger rum på de ställen, där
tidvatten råder. Jfr Ebb och flod och Hamntid.

B. N.*

Högtyska, språkv. Se Fornhögtyska och Tyska språket.

Högvadsån, tillflöde fr. h. till Ätran i
Älfsborgs och Hallands län, uppstår af två från
ett par sjöar kommande åar i Kinds härad på
resp. 185 och 150 m. höjd, hvilka förena sig vid
Mjöbäcks kyrka, hvarefter vattendraget rinner
med sydsydvästlig hufvudriktning in i Halland,
och förenar sig med Ätran i närheten af Axtorna
på 62 m. höjd. Längd 55 km.

Högvakt, krigsv. Se Vakt.

Högvatten. Se Högt vatten 2.

Högverk, fortif., uppföres antingen inuti en
bastion och skild från denna genom en graf
samt bygges då så högt, att man från detsamma
kan öfver framförliggande verk beskjuta från
dessa senare ej åtkomliga lågt liggande delar af
terrängen, och kallas då kavaljer (se Cavalier);
eller ock för att skyla svårdefilerade inre
delar af en fästning och är då att anse som en
stor tvärvall.

L. W:son M.

Högvälboren, epitet, som tillägges grefvar och
friherrar. Jfr Välboren.

Högvördig, ett i synnerhet förr användt epitet
till biskops- och teol. doktorstitlarna
samt till prästeståndet vid riksdagarna. –
Högvördighet (Ers, Hans), titel på biskopar
och teol. doktorer. – Högvördigst, epitet till
ärkebiskops- och biskopstitlarna. Jfr Hedervärda ståndet,
Högloflig, Högärevördig, Välleflig och Vördig.

Högålder, arkeol. Se Bränneålder.

Högås, socken i Göteborgs och Bohus län, Lane
härad. 1,887 har. 481 inv. (1908). Annex i
Skredsviks pastorat, Göteborgs stift, Älfsyssels
norra kontrakt.

Högåsen, kronopark i Fredrika socken och
revir, Åsele tingslag, Västerbottens län,
af satt vid afvitt-ringen inom Fredrika
socken 1881 och 1882 som kronoparken n:r 4
och benämnd jämlikt Kammar-kollegii beslut
13 okt. 1891 Högåsen n:r 2. Areal 19,316 har.

G. Sch.

Högadel, epitet, som i brefutanskrifter
o. s. v. förr (numera sällan) tilldelades
personer ur medelklassen.

Högärevördig, epitet, som förr stundom fogades
till kyrkoherdetiteln. Jfr Högvördig och Vördig.

Höhlbaum, Konstantin, tysk historiker, f. 8
okt. 1849 i Reval, d. 2 maj 1904 i Giessen, blef
docent i Göttingen 1875, stadsarkivarie i Köln
1880, hvars arkiv han nyordnade, och professor i
Giessen 1890. H. utgaf "Hansisches urkundenbuch"
(3 bd, 1876-86; bd 4 utgaf s 1896 af Kunze),
uppsatte tidskriften "Mitteilungen aus dem
Stadtarchiv von Köln" (1882 ff.) och utgaf för
Gesellschaft fur rheinische geschichtskunde "Das
buch Weinsberg, Kölner denkwtirdigkeiten aus
dem 16. jahrhundert" (2 bd, 1886-87, forts, af
Lau). Han författade vidare Inventare hansischer
archive des 16. jahrhunderts
, l. Kölner inventar
(2 bd, 1896 och 1903) och ledde bearbetningen af
"Regesten der erzbischöfe von Mainz" (1897).

G. W–k.

Höhnel, Ludwig von, österrikisk Afrikaresande,
f. 1857 i Pressburg, deltog i den af grefve S. Teleki
1887–88 ledda Afrika-expeditionen (se Teleki 4),
hvarunder Rudolf- och Stephaniesjöarna upptäcktes (1888) och beskref
dess resultat i Zum Rudolfsee und Stephaniesee (1892) och (med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free