- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
247-248

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höjd - Höjd 2. Sjöv. - Höjd 3. Typogr. - Höjdcirkel - Höjdcirkel 1. Vertikalcirkel - Höjdcirkel 2. En å astron. instrum. anbragt cirkel - Höjdhinder - Höjdkarta - Höjdklafve - Höjdkurva - Höjdmätning - Höjdmätning 1. Fys.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

Höjdcirkel-Höjdmätning

248

stor vana och ett godt instrument lör att
verkställa en sådan höjdmätning riktigt inom
en bågminut. Den aflästa höjden, rättad för
instrumentets indexfel, benämnes observerad
höjd. För att erhålla Himlakroppens sanna höjd
måste man först och främst rätta den observerade
höjden för horisontens dal-ning, då apparent
höjd erhålles, vidare för höjdrefraktionen,
då sann lokal höjd erhålles. Sistnämnda höjd
kan för alla himlakroppar utom solen och månen
för nautiskt ändamål anses = sanna höjden. En
höjd af solen eller månen måste ytterligare
rättas dels för höjdparallaxen, då under-eller
öfverkantens sanna geocentri-s k a höjd
erhålles, dels slutligen för halfdiametern,
då medelpunktens sanna g e o-centriska höjd
fås, hvilken senare vanligen kallas endast sann
höjd. Då himlakroppen befinner sig öfver sanna
horisonten, är dess höjd positiv, då den befinner
sig under densamma negativ. Himlakroppar med
negativ höjd kunna synas öfver sjöhorisonten på
grund af dal-ningen och refraktionen, hvilken
senare i närheten af horisonten är ganska
betydlig (35’ eller, vid abnorm refraktion,
t. o. m. öfver 1°). Horisontens dalning och
höjdrefraktionen erhållas ur nautiska tabeller,
parallaxen (horisontalparallaxen, som måste
reduceras till höjdparallax) samt half diametern
ur nautikalalmanackan för året eller liknande
verk (se Astronomiska årsböcker). Svenska
statskalenderns almanack innehåller en del
hithörande uppgifter, efemerider, som i brist på
andra kunna användas. - Korresponderande höjder
kallas sådana lika stora höjder, som på samma
ställe mätas (vanligen i artificiell horisont och
för kronometerreglering) af samma himlakropp dels
före, dels efter dess meridianpassage. Man säges
vara på höjden af en viss ort, då man befinner
sig på den latitudsparallell, som genomgår
orten. - Taga höjden, mäta en himlakropps höjd
öfver sjöhorisonten; i inskränkt betydelse mäta
solens meridianhöj d. - 3. Topogr. Längden af
den från en punkt mot ett plan fällda lodlinjen
benämnes punktens höjd öfver planet. En punkts
höjd öfver en sfärisk yta är den del af en från
punkten till sfärens medelpunkt dragen rät linje,
som ligger utom sfären. Höjden hos föremål på
jordytan räknas antingen i förhållande till andra
föremål, relativ höjd, eller i förhållande till
hafvets yta, absolut höjd. Yid angifvande af
ett lands, en orts, ett bergs höjd menas inom
geografien i allmänhet höjden öfver hafvet. Se
vidare Hypsotermometer, Höjdmätning, Ni-vellering
och Triangelmätning.

1. E. J. (B-d.) 2. H.W-1. 3. H. W. W.»

Höjdcirkel 1. Vertikalcirkel, astron. 1. En
genom zenit (således vinkelrätt mot horisonten)
gående storcirkel å himlahvalfvet. En stjärnas
höjd öfver horisonten räknas utefter en
höjdcirkel. Små-cirklar å himlahvalfvet,
som ligga parallellt med horisonten (i hvilka
således alla punkter äro på samma höjd), kallas
höjdparalleller 1. al-mukantarater. - 2. En
å astronomiska och geodetiska instrument till
höjdvinklars uppmätning ofta anbragt graderad
cirkel. l o. 2. E. J. (B-d.)

Höjdhinder, sportv. Se H i n d e r.

Höjdkarta, en karta, ämnad att gifva en såvidt
möjligt trogen bild af en trakts eller ett lands

allmänna höjdförhållanden och dess höjd
öfver ett antaget horisontalplan, vanligen
hafsytan. Alltefter skalans storlek är kartan
utförd mer eller mindre i detalj. För upprättande
af en höjdkarta erfordras, att höjden hos en
mängd punkter på markens yta är bestämd. Punkter,
som ligga vid samma nivå (denna bestämd för
hvarje tiotal eller hundratal fot eller meter),
sammanbindas på kartan af en i de flesta fall
sluten kroklinje, höjdkurva, och på sådant sätt
erhållas på kartan uppdragna flera eller färre,
mer eller mindre tätt löpande kroklinjer eller
kurvor, af hvilka hvar och en representerar
en viss höjd öfver hafvet, t. ex. 10 m., 20
m. etc. eller 100 m., 200 m. o. s. v., och
hvilka således begränsa områden, som uppgå
till samma höjd. Om sedermera fälten emellan
de olika höjdkurvorna färgläggas med skilda
färger eller på annat sätt betecknas, erbjuder
kartan en tydlig öfverblick af landets allmänna
höjdförhållanden. Beläggas de särskilda fälten
med plana skif-vor, allt tjockare efter den höjd
de skola angifva, erhålles en s. k. relief
kart a (se d. o.). Jfr Ni velie ring.
E. E.

Höjdklafve, skogsv. Se Höjdmätning 3.

Höjdkurva, geol. Se Höjdkarta.

Höjdmätning. 1. Fys. Höjdmätning har till ändamål
att beräkna en viss orts höjd öfver hafsytan
eller öfver en annan punkt. Förfaringssättet
därvid kan vara antingen geometriskt och
bestå i nivellering (se d. o.) eller medelst
triangulering (se G e o d e s i), eller också
fysikaliskt och utföras medelst hypso-termometer,
aneroid eller kvicksiljverbarometer. För
det fysikaliska förfaringssättet skall här
redogöras. Redan Pascal och Périer anställde
(1648) försök, som visade, att lufttrycket af
tager uppåt, och Pascal uttalade den åsikten, att
man medelst barometern kan bestämma, om två orter
ligga i samma horisontalplan, eller hvilkendera
af dem är den högre belägna. På hvarje luftlager
hvilar hela den ofvanför liggande luftmassan
ända till atmosfärens öfre gräns. De undre lagren
sammanpressas af de öfre, och spänstigheten i de
förra måste således hålla jämvikt mot det tryck,
hvarmed de äro belastade. Men denna spänstighet
(p) beror på luftens volym (v) eller täthet
(d) och absoluta temperatur (T) enligt den
Boyle-Gay-Lussacska lagen

pv = £ = Br,

där R är den s. k. gaskonstanten, som erhålles,
då tätheten d bestämmes genom vägning af
en volymsenhet luft af 760 mm. tryck och 0°
temperatur. Dessutom tillkommer i formeln en
liten rättelse för luftens fuktighet. Om det
ur formeln erhållna värdet på d införes i den
differentialformel, som anger lufttryckets
af tagande uppåt, så fås genom integration
en formel, som anger förhållandet mellan
lufttrycken på två olika höjder, hvilket är
den s. k. barometer formeln. Den kan användas
dels till att beräkna höjdskillnaden mellan två
närbelägna orter, å hvilka lufttrycket samtidigt
uppmätts, dels till att reducera lufttrycket å
en ort till annan nivå. Barometerformeln kan
i förenklad form, om luftens fuktighet samt
temperaturens och tyngdens variation försummas,
skrifvas

-h 7991

= 10

-h. 18400

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free