Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hölderlin, Johann Christian Friedrich - Hölebo, härad i Södermanlands län - Hölefjorden - Hölen - Hölgabrud - Hölj - Hölster - Hölster 1. Krigsv. - Hölster 2. Bot. - Hölty Hoelty), Ludwig Heinrich Christoph - Hölzel, Adolph - Hölö, socken i Södermanlands län - Hömb, socken i Skaraborgs län - Hömjölke l. Mjölke, bot. - Höms. Se Homs - Hömånad, Se Juli - Hönefos - Hönefos 1. Stad i Ringerike, Norge - Hönefos 2. Fors - Höner. Nord myt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
259
Hölebo-Höner
260
jungars moder (som af honom besjöngs under namnet
"Diotima"), och i afsikt att kufva denna böjelse
lämnade han 1798 Frankfurt. Under de följande
åren uppehöll han sig på olika ställen och antog
1801 huslärarplats i Bordeaux, men återvände
därifrån 1802 gående till hembygden, dit han
anlände själssjuk. 1804 var han emellertid åter
så frisk, att han kunde mottaga en anställning
som bibliotekarie i Homburg, men greps redan
1806 ånyo af vansinnet. - Själf utgaf H. endast
romanen Hyperion (2 bd, 1797-99; 2:a uppl. 1822)
och ett par öf-versättningar af Sofok-les
(1804); af Schwab och Uhland redigerades hans
Lyrische gedichte (1826), af Schwab Sämtliche
werke (2 bd, 1846); Gesammelte dichtungen
(2 bd, 1898) innehåller äfven H:s biografi
af Litzmann. H. intar en egendomlig ställning
mellan klassiker och romantiker; han hade de
senares längtan från samtid och verklighet till
en fjärran skönhetsvärld, som af honom förlades
till ett af schillersk idealism skapadt forntida
Hellas. "Hyperion" är en jagroman i brefform,
en lyriskt hänförd hjältedikt om skönhetstörst
och frihetslängtan. Högst nådde H. i sin
melodiskt fulländade, stiliseradt irreala ode-
och hymnpoesi, .som vanligen har antik metrisk
form. I högsta grad subjektiv och fylld af
svårmod, är hans dikt svårtillgänglig, men
sällsynt haltfull. Se arbeten om H. af Jung
(1848), Wilbrandt (1896), Miiller-Rastatt
(1894 och 1898), Grosch (1899), Bohm (1903)
och Zinker-nagel (1907), Lange (1909) samt
Dilthey i "Das erlebniss und die dichtung"
(2:auppl. 1907). R-n B.
Hölebo, härad i
Södermanlands län, ingår i Nyköpings domsaga
och fögderi samt omfattar socknarna Hölö,
Mörkö, Västerljung, Trosa landsförsamling,
Vagnhärad. 35,639 har. 6,021 inv. (1908).
Hölefjorden, den sydligaste armen af
Buknfjorden, i Ryfylke (Norge), skjuter
14 km. in i landet mellan Höle och Fossands
socknar. Mot v. utsänder den
Lysefjorden.
O. A. Ö.
Hölen, lastageplats i Akershus amt,
i Norge, 40 km. från Kristiania.
O. A. Ö.
Hölgabrud. Se Holgabrud.
Hölj (isl. hylr, i Skåne höl, i Västergötland och andra trakter hölj
l. holj), göl, djupare vattensamling. Ordet ingår
i många ortnamn.
R. V.
Hölster (af hölja). 1. Krigsv., läderfodral, som fordom
användes till förvaring af pistoler. Till hvarje
med pistoler väpnad kavallerists mundering hörde
ett på hvardera sidan om sadelns främre del fäst
hölster. – 2. Bot. Se Spatha.
1. H. W. W.*
Hölty (Hoelty), Ludwig Heinrich Christoph,
tysk skald, f. 21 dec. 1748 nära Hannover, d,
l sept. 1776 i Hannover, var en fattig, lungsjuk
prästson, hvars krafter hastigt brö-tos genom
ansträngdt arbete och en olycklig kärlek. Han var
den största lyriska begåfningen inom Göttinger
dichterbund och bildar öfvergån-
gen från detta till Novalis’ romantik. Hans
dikter äro dels vår- och kärlekssånger, blida,
mjuka melankoliska visor, dels behandlingar af
folkliga spökmotiv; behag och innerlighet samt
melodisk form utmärka hans diktning, som blifvit
allmänt omtyckt och äfven i Sverige varit föremål
för mycken uppmärksamhet (öfv. af Atterbom
m. fl.). Hans Gedichte ha utgifvits 1782, 1783
(af Voss och Stolberg med textändringar), 1804
och senast 1870 (af Halm). Se biogr. öfver H. af
Ruete (1883). B-n Ii.
Hölzel, Adolph, tysk målare, f. 1853 i 01-mtitz,
studerade i München och Paris, bosatte sig
1888 i Dachau, målar stämningar därifrån
med stark koloristisk hållning och samtidigt
med betonande af det dekorativa i landskapet
(Före solnedgången, Berlins nationalgalleri)
och äfven interiörer och figurbilder:
Huslig andakt (Nya pinakoteket, München),
Allhelgonadagen (1892), Våren skall komma
(1903). - Jfr Roessler, "Neu Dachau" (1905).
G-gN.
Hölö, socken i Södermanlands län, Hölebo
härad. 9,072 har. 1,539 inv. (1908). H. utgör ett
konsist. pastorat i Strängnäs stift, Södertälje
kontrakt. Socknens kyrka kallas stundom Fredrik
Adolfs kyrka. Inom socknen ligger kungsgården
Tullgarn (se d. o.). – Under afsättningsfejden
mot konung Erik XIV blefvo dennes trupper, som
anfördes af Ivar Månsson Stiernkors, slagna
vid H. kyrka af hertigarna Johan och Karl 29
aug. 1568.
Hömb, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad. 1,708 har. 348 inv. (1908). Annex till
Hvarf, Skara stift, Vartofta kontrakt.
Hömjölke l. Mjölke, bot. Se Epilobium.
Höms. Se Homs.
Hömånad. Se Juli.
Hönefos. 1. Stad i Ringerike, Buskeruds amt,
Norge, vid forsen af samma namn (se nedan). 1,979
inv. (1900). Träförädling. H. är station på
Drammen–Randsfjord-järnvägen och besökes för
sina natursköna omgifningars skull om sommaren
mycket af lustresande. H. blef stad 1852. –
2. Fors, som bildas af Bägna, strax nedanför
Aadalsälfvens och Randsälfvens förening. Vissa
tider, i synnerhet vid höst- och vårflödena,
erbjuder den ett storartadt skådespel. Den är
delad i flera armar, hvilkas vattenkraft begagnas
till drifvande af en mängd såg- och kvarnverk.
1 o. 2. O. A. Ö.
Höner (isl. Hcenir), nord. myt., en af
asagudarna, kallas i Snorres edda "Odens
stallbroder och säll-skapare", den "snabbe åsen"
och "Långfot". H. förekommer mest omtalad som
medlem af trilogien Oden, H. och Loke (Lodur),
och han deltog jämte dem i människans skapelse,
hvarvid han gaf henne förstånd och sinne. När
åsar och vaner i tidens början efter ett
afslutadt krig ingingo fred och gåfvo hvarandra
gisslan, sändes H. till vanerna, som i utbyte
lämnade Njord åt åsarna. Med H. sändes ock den
vise Mimer. H. togs till höfding af vanerna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
