Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I är den nionde bokstafven - I "I", signatur för Oskar Josef Alin - Ia., förk. för nordamerikanska staten Iowas namn - Ia. Se Idvatten - Iacchus. Se Iakchos - Iakchos - Iakttagelse - Iakttagelse 1. Psyk. - Iakttagelse 2. Log.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tief (djup). - I italienskan och rumänskan
står i ofta för äldre l, t. ex. it. chiave,
rum. chiae (lat. clavis). I nygrekiskan har i
i många ord uppkommit af forngrekiska ei, oi,
ē. Det ny grekiska uttalet af ē (η) som i kallas
itacism. Fr.L-r. (Ad. N-n.)
Om bokstafven i såsom tecken för den imaginära
enheten se Imaginära storheter. - I logiken
betecknar I ett partikulärt affirmativt omdöme,
t. ex. några djur äro bevingade. - På äldre
franska mynt betecknar denna bokstaf Limoges
och på tyska riksmynt Hamburg. - Som taltecken
är i grekiskan Ι (ι′) = 10 och ,ι = 10,000; i
latinet I=1, II = 2, III = 3’, IV = 4, IX = 9;
å andra sidan VI - 6, VII = 7, XI = 11 o. s. v.;
IIIC = 300, IIM = 2,000 o. s v. - I fornromerska
inskrifter och handskrifter är I = Julia, Julius,
Junius, Juno, Juiriter, imperator, in o. s. v. -
Som kemiskt tecken är I (J) = l atom jod.
"I", signatur för Oskar Josef Alin (se d. o.).
Ia., förk. för nordamerikanska staten lowas namn.
Ia. Se Idvatten.
Iacchus. Se Iakchos.
Iakchos (grek. Ιαxχος, lat. Iacchus),
grek. myt., ett af guden Dionysos’ (Bakchos’)
många binamn, under hvilket han i de eleusinska
mysteriernas hemlighetsfulla gudstjänst
dyrkades vid sidan af Demeter och Persefone
(Kore). Se Dionysos och Eleusinska mysterierna.
A. M. A.
Iakttagelse. 1. Psyk., erfarenhet eller
varseblifning, som är resultat af en afsiktlig
uppmärksamhet och därför erhåller en högre grad
af medvetenhet eller klarhet och tydlighet. Dess
psykologiska beskaffenhet beror först och främst
på själfva varseblifningens art och grad. Denna
kan antingen tillhöra den yttre erfarenheten,
då den består af sinnesförnimmelser och står
lägre eller högre alltefter det ifrågavarande
sinnets utveckling hos den iakttagande;
eller ock hör den till den inre erfarenheten,
utgör en själfiakttagelse, i hvilken ingå
element af omedelbar erfarenhet lika väl
som i den yttre erfarenheten. Emellertid är
iakttagelsen aldrig blott sinnesförnimmelse
eller omedelbar inre erfarenhet, utan den
förutsätter eller innebär alltid element af
förståndsfunktioner, af analys och syntes. Då
nämligen uppmärksamhetens omfång med afseende
på det, som uppmärksammas, alltid är desto mer
begränsadt, ju intensivare uppmärksamheten är,
så förutsattes för iakttagelsen en analys af
föremålet, så att man. iakttager en sida däraf
i sänder. Detta återigen förutsätter föregående
förståndsverksamhet, hvilken lämnat som resultat
abstrakta synpunkter för iakttagelsen. Om det
t. ex. gäller att iakttaga väderleken, måste man
för en högre utveckling af iakttagelsen iakttaga
temperaturen, lufttrycket, vinden, nederbörden
o. s. v. hvar för sig. Ju högre utvecklade dessa
förberedande förståndsfunktioner äro, desto
bättre blir iakttagelsen, hvarför t. ex. den
vetenskapliga meteorologens väderleksiakttagelser
stå så mycket högre än den olärde bondens. Men
de enskilda iakttagelserna måste ock genom en
syntes sammanställas till en totaliakttagelse
af föremålet, så vidt möjligt är, i hela dess
individualitet. Och denna syntes får ej komma
blott först efteråt vid bearbetningen af de
enskilda iakttagelsernas resultat, utan måste
ingå som ett i viss mån intuitivt moment i
iakttagelsen
själf, hvarförutan man löper fara att "icke se
skogen för träden". Förmågan af iakttagelse är
därför en mycket komplicerad själsförmögenhet
och i hög grad olika hos olika människor,
beroende på olika anlag och olika öfning. I
samma situation göra därför olika människor
helt olika iakttagelser, beroende på skilda
intressen, olika förberedande kunskaper,
olika sinnesutveckling o. s. v. Särskildt
spela de förkunskaper, med hvilka man går till
iakttagelsen, en viktig roll för iakttagelsens
eget kunskapsvärde. Ej blott att dessa kunskaper,
som man på förhand eger om saken, möjliggöra att
använda för densamma väsentliga synpunkter vid
iakttagelsen, under det att den okunnige löper
fara att fästa sig vid endast det oväsentliga
i iakttagelsen, utan kunskaperna underlätta
omedelbart själfva iakttagelsen, i det att
man lättare märker det, som man väntar få se,
än det oväntade. Tydligt framträder detta
vid s. k. vexirbilder, t. ex. någon af de
vanliga teckningarna, vid hvilka man skall
besvara frågan: "hvar är katten?" l. d. Innan
man upptäckt katten bland den förvirrande
mångfalden af linjer i teckningen, förefaller
bilden som föreställande något helt annat, men
sedan man en gång fått uppmärksamheten riktad
på de linjer, som tillsammans bilda katten, och
i sin uppfattning förenat dem till totalbilden
af en katt, kan man icke se teckningen, utan
att just dessa linjer och den af dem danade
bilden ständigt framträda med särskild tydlighet
framför teckningens öfriga delar. På likartadt
sätt är det, som den kunnige naturforskaren
ser så oerhördt mycket mer i naturen än den
obildade. Exemplet med vexirbilden är ock egnadt
att belysa, hvad ofvan sagts om betydelsen af den
syntes, som jämte analysen måste ingå i hvarje
högre utvecklad iakttagelse. Man får aldrig se
katten i teckningen, om man icke har förmåga att
till hans bild syntetisera vissa enskilda linjer,
med bortseende från de andra, hvilket sistnämnda
härvid är det analytiska momentet.
2. Log. All vetenskap grundar sig ytterst
på iakttagelse, hvilken därvid blir ej blott
afsiktlig, utan ock planmässig. De tillfälliga
varseblifningarna kunna endast händelsevis skänka
vetenskapen kunskapsmaterial, såsom enligt
anekdoten vid Newtons upptäckt af tyngdlagen
genom reflexion öfver ett äpples fall; den
egentliga vetenskapliga forskningen är ett
arbete, som planmässigt samlar erfarenhet
genom iakttagelser af verkligheter. När
dessa iakttagelser äro i högre grad exakta,
t. ex. inom astronomien och meteorologien,
kallas de vanligen observationer (se d. o.). De
vetenskapliga iakttagelserna kunna på olika sätt
indelas. 1. Man skiljer mellan själfiakttagelse
och iakttagelse af något annat (någon annan),
allteftersom man riktar uppmärksamheten på sig
själf eller på något annat föremål. Särskildt i
psykologien har denna skillnad stor betydelse
(se Själfiakttagelse), emedan där olika
metoder användas vid dessa båda arter af
iakttagelse. Endast den på det egna inre
själslifvet stödda iakttagelsen är omedelbar,
under det att iakttagelserna af andras själslif
kunna göras endast medelbart, stödjande sig på
analogier från det egna själslif vet. 2. En andra
motsats, som ock särskildt inom barnpsykologien
har betydelse, är den mellan iakttagelse af
enskildt föremål och massiakttagelse. I förra
fallet iakttager man så full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
