- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
311-312

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn el-Haitham, Muhammed ibn-el-Hasan - Ibn el-Mukaffa, Abdallah - Ibn el-Mutazz, Abdalla - Ibn el-Wardi - Ibn-Esra, eg. Abraha ben-Meir ben-Esra - Ibn es-Saig. Se Ibn Jaisch - Ibn Fadlan - Ibn Fozzlan (Foszlan). Se Ibn fadlan - Ibn Hanbal. Se Imam - Ibn Haukul, Abu-l-Kasim - Ibn Hischam, Abu-el-malik - Ibn Ishak - Ibn Jaisch, Jaisch - Ibn Jakub - Ibn Junis - Ibn Koteiba. Se Ibn Quteiba - Ibn Malik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ibn el-Mukåffac-Ibn Malik

312

san, arabisk matematiker, f. i Basra, d. 1038. Då
han förklarade, att han kunde reglera Nilens
öfver-svämningar, tog kalifen Häkim honom
på orden och kallade honom till Egypten, där
I. H. emellertid snart insåg omöjligheten af
planens realiserande. Af kalifen erhöll han
ett ämbete i Kairo, som han dock icke kunde
sköta på tillfredsställande sätt, hvarför
han ådrog sig kalifens vrede. Efter dennes
död 1020 återfick I. H. sin konfiskerade
egendom och lefde sedan uteslutande för sina
vetenskapliga studier. Hans arbete i optik
utgafs under titeln Opticcz the-saurus Alhazeni
af Eösner (Basel 1572), en annan afh. "om
ljuset" jämte tysk öfv. af Baermann (1882).
K.V.Z.

Ibn el-Mukåffae, A bd a Ila h, arabisk
författare, f. af parsiska föräldrar i Farsistan,
öfvergick sedermera till islam och utbytte sitt
persiska namn Eiizbeh mot Abdallah. I anledning
af några smädliga verser om ståthållaren i Basra
blef han omkr. 757 bränd i denna stad. Hans
förnämsta arbeten äro Ed-duna el-jatima (Den
allenastående pärlan), en spiritualistisk afh.,
det viktiga Sijar el-muluk (Konungabiografierna),
en öfv. af Danischvers på pehlevi skrifna
"Chudäi-näme" (Konungaboken, af Firdausi poetiskt
omarbetad till hans berömda "Schah-näme") samt
en arabisk öfv. af Bidpais fabler med titel
Kitäb kaUla wa-dimna (Boken om Kalila och Dimna),
utg. af de Sacy, 1816. Se vidare Kalila wa-Dimna.
(K.V.Z.)

Ibn el-Muctazz, Abdallah, abbasidisk prins,
skald, f. 861, mördad 908, egnade sig under
kalifen el-Muetadids regering åt litterära
intressen, men efter dennes död invecklades han i
de politiska intrigerna och utropades i dec. 908
till kalif. Han störtades emellertid samma dag
och mördades kort därefter. Se Loth, "t)ber
lebeu und werke des cAbdallah b. al-Moctazz"
(1882). K.V.Z.

Ibn el-Wardi, Abu Hafs Örnar, arabisk geograf,
omkr. 1450. Hans kosmografiska arbete Cha-ndat
el-adjäib (utg. i Kairo flera gånger, senast
1891) är till största delen plagiat ur Nedjm
ed-din el-Harränis verk, men är vida mera kändt
än hans föregångares arbete, hvaraf blott ett par
handskrifter blifvit till våra dagar bevarade. En
del af I. W:s kosmografi är utg. af Tornberg
(Fragmentum libri Margarita mirabilium, 1835-39).
K.V.Z.

Ibn-Esra, eg. Abraham ben-Meir ben-E s
r a, en af medeltidens lärdaste judar,
f. omkr. 1100 i Toledo, d. omkr. 1167,
tillbragte sin mesta tid på resor i
Europa. Han var en skarpsinnig forskare på
de hebreiska och arabiska språkområdena och
utmärkte sig jämväl som filosof, teolog,
matematiker och astronom. Mest betydande
är han dock som kommentator till G. T. Han
har hemlighetsfullt antydt bibelkritiska
resultat, hvilka gifvit Spinoza fruktbringande
uppslag till vidare undersökningar, öfver
hans betydelse som diktare se Karpeles,
"Geschichte der jiidischen litteratur" (I, 86).
G. K-n.

Ibn es-Saig. Se Ibn Jaeisch.

Ibn Fadlän (mindre riktigt Fozzlan 1. Fosz-1
an), arabisk geograf, sändes 921 af kalifen
el-Muq-tadir som ambassadör till bulgarerna
vid Volga och afgaf en redogörelse för sin
beskickning, som sedan användes af Jaqut i dennes
geografiska lexikon. Se Frähn, Ibn Fozlans und
anderer araber berichte iiber die russen älterer
zeit (1823), och Thomsen,

"Kyska rikets grundläggning
genom skandinaverna" (1882).
K.V.Z.

Ibn Fozzlan (Foszlan). Se Ibn Fadlän.

Ibn Hånbal. Se I m a m.

Ibn-Håukal, Abu-1-Käsim, arabisk resande, lämnade
Bagdad 942 och bereste under 28 år de flesta af
den tidens muhammedanska länder från Atlantiska
oceanen till Sind. Vid denna flod sammanträffade
han med den berömde geografen Iståchri, hvarvid
bägge jämförde och ömsesidigt beriktigade sina
anteckningar. I.-H:s resebeskrifning, El-masä-lik
wa-l-mamälik (Vägarna och rikena), innehåller,
utom viktiga geografiska notiser, värdefulla
historiska och etnografiska bidrag. Först bekant
genom en af Ouseley gjord engelsk öfv. af en
persisk bearbetning, "The oriental geography
by Ibn Haucal" (1800), har den sedermera
delvis utgifvits bl. a. af Ch. M. J. Frähn ("De
Chasaris" 1822), M. Amari ("Journ. asiat.", 1845,
och "Bibliotheca arabo-sicula"), A. Sprenger
("Sind, Sedjestan and Khora-san", urtext,
öfv. och kartor i "Journ. of the Asiatic society
of Bengal", 1852-53) och fullständigt af de Goeje
i "Bibliotheca geographorum arabicorum", II.
H. A.*

Ibn Hischäm, Abd-el-målik, berömd arabisk
författare, d. 834, skref en mängd arbeten,
som utgöra en af de förnämsta källorna
för arabisk genealogi, traditionsvetenskap
och stridssagor. Det för oss viktigaste af
dessa är dock en bearbetning af Ibn Ishäks
(d. 768) biografi öfver Muhammed (utg. af
Wustenfeld 1859-60), öfv. af Weil (1864).
H. A.*

Ibn Ishäk, arabisk historieskrifvare,
d. 768, lefde till en början i Medina, men
slog sig sedan ned i Bagdad. Hans biografi
öfver Muhammed har gått förlorad och är
känd endast genom Ibn Hischäms bearbetning.
K. V. Z.

Ibn Jaeisch, Jaeisch med tillnamnet Ibn
e s-Säig, arabisk grammatiker, f. 1155 i
Haleb, d. där 1245. Hans utomordentligt
värdefulla kommentar till Zamachscharis
Mufassal är utg. af Jahn (2 bd, 1882-86).
K.V.Z.

Ibn Jackub, arabisk geograf. Se Arabiska
litteraturen, sp. 1278.

Ibn Junis, Ali Ben Abd el-Kahman, arabisk
astronom, f. omkr. 950 i Egypten, d. 31 maj 1008,
var verksam i Kairo, där kaliferna Aziz och Hakem
för hans räkning uppfört ett observatorium;
han blef för Kairo hvad Abul-Wefa var för
Bagdad. Hans många observationer och beräkningar
öfver solens, månens och planeternas rörelser
äro sammanfattade i Zydj Ibn Junis 1. Zydj
Hakemy, bekant under benämningen Hakemitiska
tabellerna. I. förbättrade gnomon och andra
instrument samt gjorde sig förtjänt äfven
inom det rent matematiska området, särskildt
trigonometrien. Han räknas som den störste
näst Al-Båten (Albategnius) af de arabiske
astronomerna, hvilka ända från Ptole-maios till
nyare tidens början nästan ensamma uppe-höllo
den astronomiska vetenskapen. B-d.

Ibn Koteiba. Se Ibn Quteiba.

Ibn Mälik, arabisk grammatiker, f. 1203 i
Damaskus, d. där 1273, ansågs för sin tids
störste filolog; hans mest bekanta arbete är
Alfije, en versifierad framställning af den
arabiska grammatiken, som flitigt kommenterats
och flera gånger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free