- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
313-314

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibn Malik - Ibn Musa - Ibn Muti (Abu-l-Husein Jahja ibn Abd-el-muti es-Zawawi) - Ibn Nubata - Ibn Quteiba (Kutejba, Koteiba), Abdallah - Ibn Ruschd - Ibn Sad, Muhammed - Ibn Sina. Se Avicenna - Ibo - Ibo 1. Stad i Öst-Afrika - Ibo 2. I., Igbo l. Ibu. a) folkstam i Nigerdeltat - Ibo 2. I., Igbo l. Ibu. b) stad i Nigerdeltat - Ibokaffe, bot - Iboschim - Ibrahim, se Afganistan - Ibrahim, kalifer - Ibrahim pascha - Ibrahimsjön - Ibrik - Ibrikadär, munskänk - Ibsen, Jakob - Ibsen - Ibsen 1. Henrik I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgifvits, senast af Vitto med
italiensk öfv. (Beirut, 1898).
K.V.Z.

Ibn Musa, arabisk matematiker. Se Chwârazmi.

Ibn Muti (Abu-l-Husein Jahjā ibn ‘Abd-el-
mu‘ti ez-Zawāwi
), arabisk grammatiker,
f. 1168 eller 1169, d. 1231 i Kairo, lefde en tid
i Damaskus, där han hade en stor lärjungeskara,
men flyttade sedermera till Fostat. Under
vistelsen i Damaskus utarbetade I. Ed-Durra
el-alfije fi ‘ilm el-‘arabije
(Den tusenfaldiga
pärlan, innehållande arabisk grammatik), hvilken
titel af ser versernas antal. En del af denna
grammatiska dikt, som egentligen gjort I:s namn
bekant, utgaf s med svensk öfv. och kommentar af
K. V. Zetterstéen 1895 (tryckt i Leipzig). En
fullständig edition af den arabiska texten
är utg. af samme författare (Leipz. 1900).
(K.V.Z.)

Ibn Nubata, arabisk författare. Se Arabiska
litteraturen
, sp. 1277.

Ibn Quteiba (Kutejba, Koteiba), Abdal-lāh,
kallad Ed-dinawari (efter staden Dinawar i
Persien, där han var domare), berömd arabisk
historieskrifvare och filolog, f. 829 i
Bagdad, d. där 889. Hans förnämsta arbeten äro
Kitab el-ma‘ārif fi-t-tārīch (De historiska
kunskapernas bok), utg. af Wüstenfeld ("Handbuch
der geschichte", 1850), ‘Ujun el-achbār, ett
slags skönlitterär encyklopedi (bd I utg. af
Brockelmann 1898), Adab el-kātib (stilistisk
handbok för en sekreterare), utg. af Grünert
1900, och Kitāb es̆-s̆i‘r wa-s̆-s̆u‘arā (Liber poësis
et poëtarum
), utg. af de Goeje 1904. (K. V. Z.)

Ibn Ruschd, den riktiga formen för Ibn
Roschd
. Se Averroës.

Ibn Sad, Muhammed, arabisk författare, f. i
Basra, d. 845 i Bagdad. Hans arbete Kitāb
et-tabaqāt
(klassernas bok), ett biografiskt
lexikon öfver Muhammeds samtida, deras närmaste
efterföljare och yngre generationer ända
fram till författarens egen tid, innehåller
ett utomordentligt rikt material af stort
kulturhistoriskt värde. En edition häraf
(Ibn Saad, biographien, 1904 ff.) ombesörjes
f. n. af Preussiska vet.-akad., men
är ännu ej af slutad. Jfr Zetterstéen,
"Ibn Sa‘d ock hans arbete Kitâb et-Tabaqát
el-kebîr" (i "Le monde oriental", 1906).
K. V. Z.

Ibn Sina. Se Avicenna.

Ibo [ibu]. 1. Stad i portugisiska Öst-Afrika,
300 km. n. om Moçambique, på en liten ö
med samma namn i Kerimba-arkipelagen (28
småöar) samt hufvudort i ett distrikt, som
jämte dessa öar omfattar flera portugisiska
faktorier på fastlandet. Ön har omkr. 2,500
inv. och distriktet omkr. 7,000 och var
förr stapelplats för de från Njassaländerna
exporterade slafvarna. De förnämsta produkterna
från distriktet äro sköldpaddor, sesamolja
och orselj. – 2. I., Igbo l. Ibu. a) En
till de västlige Sudan-negrerna hörande ganska
betydande folkstam, som bor i Nigerdeltat och
hvars språk talas från Gamla Kalabar till långt
in i Yoruba; b) stad i Nigerdeltat. Se Abo.
1. J. F. N. 2. E. Rld.

Ibokaffe, bot. Se Coffea.

Iboschim, den feniciska benämningen på Ibiza
(se d. o.).

Ibrahim, en afdelning af ghilsai (se d. o. och
Afganistan, sp. 230).

Ibrahim, kalifer. Se Kalifat.

Ibrahim pascha, egyptisk fältherre, son
eller adoptivson till Muhammed Ali, f. 1789 i
Macedonien, d. 10 nov. 1848 i Kairo, fick 1816
af Muhammed Ali befälet i kriget mot vahhabiterna
i Arabien och besegrade dem fullständigt (genom
intagandet af Dera‘ie 1818), hvarefter han
belönades med paschalikatet öfver de heliga
orterna. Under det grekiska frihetskriget
sändes han 1824 med en stark egyptisk här och
flotta till turkarnas hjälp (se vidare Grekland,
sp. 255). Återkommen till Egypten 1828, fortsatte
han med mycken energi, understödd af franska
officerare, det redan tidigare påbörjade
arbetet på de egyptiska stridskrafternas
ombildning efter europeiskt mönster. Då
Muhammed Ali 1831 angrep Syrien, fick I. åter
öfver-befälet, stormade S:t Jean d’Acre 1832,
slog s. å. turkarna i flera drabbningar (vid
Horns, Bailan och Konia) och aftvang dem i freden
(i Kutaia i maj 1833) Syrien och Adana. Som
guvernör i Syrien regerade I. med hård hand
under ständig kamp med af turkarna underblåsta
upprorsförsök. I det nya kriget med sultanen
1839 vann I. sin mest lysande seger, då han
24 juni s. å. vid Nisib fullständigt uppref den
fientliga armén. Men stormakternas diplomatiska
och militära ingripande ryckte segerns frukter
ur hans händer, och sedan Muhammed Ali 1840
underkastat sig, måste han utrymma det af
en engelsk-österrikisk eskader hårdt ansatta
Syrien. I. drog sig nu från statsärendena och
egnade sig åt skötseln af sina gods; 1845-46
företog han en resa till Europa. Då Muhammed Alis
själskrafter aftogo, öfvertog I. regeringen
och fick i juli 1848 i Konstantinopel
bekräftelse på ståthållarskapet, men dog kort
därefter. En af hans söner var Ismail pascha.
H. B-n.

Ibrahimsjön, sedan 1908 namn på den n. om
Victoria Nyansa belägna, af Nilen genomflutna
sjön, som förut kallades Kodje-sjön.

Ibrik (pers.), oval vattenkanna med smal hals,
allmänt bruklig i Orienten.

Ibrikdar (pers.), munskänk.

Ibsen, Jakob, dansk anatom, f. 24 juni
1801 i västra Jylland, d. 12 maj 1862 i
Köpenhamn, undergick 1826 kirurgisk examen och
anställdes 1827 som prosektor vid kirurgiska
akademien. 1847 befordrades han till lektor i
anatomi vid Köpenhamns universitet på afh. Om
de anatomiske varieteter
. Under tysk-danska
kriget 1848 tjänstgjorde han såsom förste kirurg
vid depåsjukhuset i Augustenborg; 1849 blef han
e. o. och 1861 ord. professor i anatomi. I. var
en synnerligen framstående praktisk anatom; hans
injektions- och korrosionspreparat liksom hans
preparat öfver örats inre byggnad räknas till
det yppersta inom den gröfre anatomien. Bland
hans skrifter märkes i främsta rummet Anatomiske
undersögelser över örets labyrinth
(afslutadt
1846, utg. 1881; de till arbetet hörande
planscherna utsändes redan 1861). R. T-dt.

Ibsen. 1. Henrik I., norsk dramatiker, skald,
den af Nordens författare, som gripit djupast
in i världslitteraturen, f. 20 mars 1828 i
Skien, där fadern var köpman, d. 23 maj 1906
i Kristiania. Fadern var ursprungligen en
burgen man, men då I. var 8 år, försämrades de
ekonomiska förhållandena i hemmet och I. måste
omedelbart efter konfirmationen afbryta sin
skolgång och söka skaffa sig uppehälle. Hans
önskan att blifva målare kunde ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free