Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ikonobortser - Ikonodul, bilddyrkare - Ikonograf - Ikonograf 1. Ett slags transportör - Ikonograf 2. Forskare på ikonografien - Ikonografi - Ikonografi 1. Studiet af olika sätt - Ikonografi 2. Studiet af porträttframställningar - Ikonoklasmos. Se Bilddyrkan - Ikonolater, bilddyrkare - Ikonologi. Se Ikonografi - Ikonostas, konsthist. - Ikonotek, samling af bilder - Ikopa, flod - Ikor, med. - Ikoremi, septikemi - Ikos, en ö - Ikosaeder, mat. tjugohörning - Ikositetraeder, miner. - Ikschidider, regentätt i Egypten - Iktalbin - Iktargan - Ikterus, med. Se Gulsot - Iktinos, grekisk arkitekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ikonobortser, detsamma som duchobortser (se
d. o.).
Ikonodul (af grek. eikōn, bild, och dulei’n,
tjäna), bilddyrkare. Se Bilddyrkan.
Ikonograf (af grek. eikōn, bild, och gra’fein,
rista). 1. Ett slags transportör eller
kopieringsmaskin. Den består af ett vertikalt
rör, som kan vridas omkring en punkt, hvilken
delar röret i någon jämn del. Båda ändarna äro
försedda med stift. Det öfre af dessa föres längs
konturerna af en ritning, då det andra uppdrager
samma ritning omvänd och i förändrad skala. Jfr
Pantograf. – 2. Forskare på ikonografiens
(se d. o.) område. 1. L. A. F.*
Ikonografi (af grek. eikōn, bild, och gra’fein,
skrifva), stundom Ikonologi (af grek. lo’gos,
lära), konsthist., i allmänhet beskrifning
af bilder. Ordet användes i flera olika
bemärkelser. 1. Studiet af de olika sätt, hvarpå
motiv, särskildt religiösa, blifvit skildrade
under skilda tider och i olika skolor. Sålunda
undersökas ikonografiskt exempelvis Jesu födelse,
dop, korsfästelse, nattvardens instiftande och
legenderna om Maria och helgonen. Man finner
därvid, att en anordning eller ett detaljmotiv
är utmärkande för ett visst konsthistoriskt
område, för en viss tid. Däraf kan mången
gång dragas viktiga slutsatser rörande de
konstnärliga förbindelserna mellan skilda länder
eller beträffande datering af konstverk. Äfven
är det af stort värde att lära känna de vid ett
visst tillfälle och inom ett särskildt område
förhärskande vanorna i sättet att skildra bibelns
och legendens tilldragelser, ty i dessa vanor
afspeglas tidehvarfvets och folkets lifsåskådning
och lynnesart samt framträda klart vid jämförelse
med de ikonografiska förhållandena under andra
tider och i andra länder. Icke minst viktigt
är det att ha klart för sig de ikonografiska
traditionernas inflytande på de enskilde
konstnärernas framställningar. Man måste veta,
hvad de funno före sig som gängse formler
och hvad de själfva uppfunnit, om man vill
förstå deras personlighet och rättvist skatta
deras insats i utvecklingen. Ikonografien
är därför ej blott en hjälpvetenskap för
konsthistorien, utan ingår i denna som en
viktig och betydelsefull del. Som exempel på
ikonografiska arbeten, i denna mening, må anföras
J. Strzygowski, "Ikonographie der taufe Christi",
A. Goldschmidt, "Der Albanipsalter", L. Mâle,
"L’art religieux du XII:e siècle", F. X. Krans,
en vidlyftig framställning i "Geschichte der
christlichen kunst", J. Roosval, "Legender och
symboler i Upsala domkyrka". – 2. Studiet af de
olika porträttframställningar, som finnas af en
person. Ett sådant studium kan inskränka sig till
ett blott beskrifvande katalogiseringsarbete,
men bör helst omfatta äfven en jämförelse af
de olika porträttens konstnärliga och framför
allt historiska värde, söka utnyttja porträtten
som källor för kännedomen af de framställdes
karaktär. Som exempel på ikonografiska arbeten
af detta slag må nämnas uppsatser i tidskriften
"Ord och bild" om Gustaf Vasas, drottning
Kristinas och Karl XII:s porträtt af G. Upmark
d. ä., A. L. Romdahl och A. Hahr. – 3. Studiet
och förtecknandet af porträtt i allmänhet ur
personhistorisk synpunkt. Ett sådant arbete
kan åsyfta förtecknandet af porträtt af den
egna nationens märkligare personligheter inom
kulturens skilda fält. Det kan äfven afse endast
en viss grupp af personer, furstar,
krigare, statsmän, lärde, konstnärer o. s. v.,
endera i ett land eller i hela den civiliserade
världen. Exempel äro "Iconographia Batava" (för
Holland), Lundh, "Danske malede portrætter"
(1895 ff.), N. Sjöberg, "Svenska porträtt i
offentliga samlingar" (1905 ff.), H. W. Tullberg,
"Svenskt porträttgalleri" (1895 ff.).
A. L. R.
Ikonoklasmos (af grek. eikōn, bild, och klān,
krossa), bildstormning. – Ikonoklast,
bildstormare. Se Bilddyrkan.
Ikonolätrer (af grek. eikōn, bild, och latrei’a,
dyrkan), bilddyrkare. - Ikonolatrī, bilddyrkan
(se d. o.).
Ikonologi. Se Ikonografi.
Ikonostas (af grek. eikōn, bild, och sta’sis,
ställning), konsthist., bildställning,
bildskärm, en i de grekisk-katolska kyrkorna
förekommande, med målade (metallbelagda)
helgonbilder prydd och af trä uppförd skärm,
som skiljer koret (det heligaste, sanctuarium)
från det för församlingen afsedda rummet.
Upk.*
Ikonotek (af grek. eikōn, bild), samling af
bilder.
Ikopa, flod. Se Betsiboka.
Ikor (grek. ichōr, den vätska, som enl. den
grekiska mytologien flyter i gudarnas ådror),
med., blodvatten, var.
Ikoremi (af grek. ichor, se Ikor, och haima,
blod), septikemi. Se Brand 3, sp. 1440.
Ikos, en ö. Se Chiliodromia.
Ikosaeder (af grek. eikosi, tjugu, och he’dra,
yta), mat., en regelbunden mångplaning, som
begränsas af tjugu liksidiga och lika stora
trianglar. Iko-saedern har 30 kantlinjer och 12
hörn; i hvarje hörn sammanstöta 5 trianglar. Om
dess kantlinjc är a, så är ytan
5 V 3a2, kubikinnehållet
( 15+5 V 5 / 12 ) a3.
Gränsytorna bilda med
hvarandra en vinkel af
138° 11’ 24", och vinkeln mellan en kantlinje och
en gränsyta är 110° 54’ 18".
( I. F.)
Ikositetraeder (af grek. ei’kosi te’ttares,
tjugufyra, och he’dra, yta), miner., en
till reguljära systemet hörande, af 24 lika
stora och likformiga trapetser begränsad
kristallform. Mineralen granat, analcim och
leucit förekomma företrädesvis i denna form. Jfr
Granatoeder. - Adj. Ikositetraedrisk.
P. T. C.*
Ikschidider, regentätt i Egypten 935-969. Se
Egypten, sp. 1487.
Iktalbin. Se Ichthyol.
Iktargan. Se Ichthyol.
Ikterus (grek. i’kteros), med. Se Gulsot. -
Ikterisk, som angår gulsot; angripen af
gulsot; gulsiktig.
Iktinos (grek. ’Ιχτινος), grekisk arkitekt, som
verkade under Perikles’ tid i Aten, byggde där
jämte Kallikrates festtemplet Parthenon (se
Akropolis, fig. å sp. 435-436), som efter 17
års arbete invigdes 438 f. Kr. Dessutom skall
han, enligt Vitruvius, ha gjort utkastet till
det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
