Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Illyrism - Ilm - Ilm 1. Flod t Thüringen - Ilm 2. Stad. Se Stadtilm - Ilmajoki - Ilmajoki 1. Kyrö älf i Finland - Ilmajoki 2. Se Ilmola - Il Mantovani. Se Ghisi, G - Ilman tytti, finsk myt. Se Ilmatar - Ilmari, finsk myt. Se Ilmarinen - Ilmarinen - Ilmarsch, krigsv. - Ilmatar, astron., småplanet - Ilmatar ("Luftdotter"), finsk myt. - Ilmen, insjö i Novgorod - Ilmenau - Ilmenau 1. Stad i Sachen-Weimar - Ilmenau 2. (Elmenau) Flod i Hannover - Ilmenit Kupfer, miner. - Ilmes, bönehusförsamling i Finland - Ilmola - Ilmola 1. Härad af Vasa län - Ilmola 2. Domsaga under Vasa hofrätt - Ilmola 3. Socken i Vasa län - Ilmoni, Immanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tien och Bulgarien, skulle bilda en del af de
fyra slaviska hufvudstammarna (jämte ryssar,
polacker och tjecher). Rörelsens ledare, L. Gaj
(se d. o.), trodde på sydslavernas härstamning
från de forne illyrerna och härledde ordet af
det slaviska ilo (lera). Sammanhållningen mellan
kroater och serber blef dock kortvarig, och
termen "illyrisk", som på 1840-talet officiellt
förbjöds genom magyariskt inflytande, försvann
af sig själf efter 1848.
A–d J.
Ilm. 1. Flod i Thüringen, upprinner
i Sachsen-Weimar på Thüringerwalds
norra sluttning, mellan Finsterberg
och Schneekopf, samt faller ut i Saale
(fr. v.) vid Grossheringen, invid
preussiska gränsen. 120 km. – 2. Stad
i Schwarzburg-Rudolstadt. Se Stadtilm.
(J. F. N.)
Ilmajoki. 1. Namn på mellersta loppet af Kyrö
älf i Finland. – 2 Se Ilmola.
Il Mantovano. Se Ghisi, G.
Ilman tytti, finsk myt. Se Ilmatar.
Ilmari, finsk myt. Se Ilmarinen.
Ilmarinen l. Ilmari, finsk myt., en af de tre
hufvudpersonerna i Kalevala, Väinämöinens kamrat
och närmaste medhjälpare i alla svårare värf. Han
skildras i sångerna som en framför andra kunnig
smed, som föddes med en kopparhammare och en
liten tång i sin hand: han har t. o. m. "himlens
lock tillhopa hamrat, så ej spår af hammarn synes
eller märken af hans tänger", han har äfven smidt
undertinget sampo (se d. o.). Han är den lycklige
friaren till Pohjolas sköna jungfru. Till lynnet
är han fredlig, allvarlig, bottenärlig och
trogen, tillika något enfaldig och lätt ledd. –
Ursprungligen har dock I. varit något helt annat:
luftens gud, en i luften boende ande. Denna
betydelse förekommer ännu såväl i finska
folksånger som i Mikael Agricolas förteckning
på de finska hedniska gudomligheterna. Ordet
Ilmari är ett af de allra äldsta finsk-ugriska
gudanamnen; därmed identiskt är det votjakiska
inmar "gud", som är afledt med samma ändelse
som det finska Ilmari af ilma, "luft"; men
äfven ord motsvarande stamordet ilma förekomma
i några finsk-ugriska språk i mytologisk
betydelse (i syrjänskan jen, i ostjakiskan iləm
"gud"). De lapska formerna Ilmaris och det
något tvifvelaktiga Ilmaratsche (i Fjellners
oäkta lapska sånger) äro lån från finskan.
E. N. S.
Ilmarsch, krigsv., kallas hvarje
truppförflyttning medelst marsch, vid
hvilken den vanliga längden för dagsmarschen
(icke mera än 30 km.) öfverskrides, eller
rastedagarna bortfalla. Ilmarscher trötta
trupperna i högsta grad och böra därför
icke användas vid andra tillfällen, än då
högsta nöd kräfver dem. Se vidare Marsch.
C. O. N.
Ilmatar, astron., en af småplaneterna.
Ilmatar ("Luftdotter"), finsk myt., "den äldsta
bland kvinnorna", förekommer (jämte ilman tytti,
"luftens dotter") i de finska trollsångerna
om eldens ursprung. Måhända är detta blott en
beteckning för jungfru Maria, som också nämnes i
samma sånger och hvilken man äfven föreställde
sig som boende i luften. – I den tryckta
Kalevala deltager I. i världens skapelse; detta
stämmer dock icke öfverens med de ursprungliga
folksångernas berättelse, enligt hvilken det
är Väinämöinen, som utför skapelseverket.
E. N. S.
Ilmen, insjö i ryska guv. Novgorod, s. om staden
Novgorod. Den har en areal af 918,5 kvkm. och
är 2–9 m. djup. Sjön mottager en mängd
tillflöden, bl. a. frän s. Lovat, från
v. Sjelon och från ö. Msta, samt står genom
Volchov i segelbar förbindelse med Ladoga.
(J. F. N.)
Ilmenau. 1. Stad i Sachsen-Weimar, vid Ilm
och norra foten af Thüringerwald. 11,222
inv. (1905). Storhertigligt slott, en
högre fackskola för maskiningenjörer och
elektrotekniker, verkmästare etc., en realskola,
en fackskola för glasinstrumentmakare,
betydande porslins- och glasfabriker samt
mångsidig annan industri. Kallvattenkuranstalt
(öfver 6,000 badgäster) och sanatorium
för nervsjuka. Staden tillhörde 1343–1583
grefsk. Henneberg. – 2. (Elmenau) Flod
i preussiska prov. Hannover, upprinner på
Lüneburg-heden, blir segelbar vid Lüneburg och
faller ut i Elbe ofvanom Harburg. Längd 105 km.
J. F. N.
Ilmenit Kupffer, miner., en benämning på titan-järn (se d. o.).
Ilmes, bönehusförsamling under Hiitola socken,
Viborgs län, Finland.
Ilmola (fi. Ilmajoki). 1. Härad af Vasa län,
Finland, omfattar 15 kommuner. Areal 6,653
kvkm. 101,057 inv. (1907). Häradet är det
folkrikaste i landet. – 2. Domsaga under Vasa
hofrätt, består af 5 tingslag. Areal 4,454
kvkm. 73,327 inv. (1907). – 3. Socken under
ofvannämnda härad och domsaga. Areal 614,6
kvkm. Befolkningen, finsk, 11,322 pers. I. utgör
ett konsistoriellt pastorat af 1:a kl., Åbo
ärkestift, Vasa öfre prosteri. Inom socknen
finnes Syd-Österbottens finska folkhögskola.
O. I. (A. G. F.)
Ilmoni, Immanuel, finsk läkare,
universitetslärare, f. 29 mars 1797 i
Lojo socken, Nyland, d. 14 april 1856 i
Helsingfors, blef student i Åbo 1814, filos.
magister 1819, med. kandidat 1822, licentiat
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
