- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
469-470

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indalsälfven - In de Betou, svensk släkt - Indecens, oanständighet - Indecorum, lat., det opassande - Indefinit, obestämd - In Dei nimine, lat. Se I. D. N. - Indeklinabel, oböjlig - Indelebilis character. Se Characer indelebilis - Indelikat, ogrannlaga - Indelning - Indelning 1. (Division) Log. - Indelning 2. Förv.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Floden utmynnar med ett litet delta, hvars
uppslammade holmar uppstodo vid Ragundasjöns
sänkning af medförda jordmassor, i den för
sin skönhet berömda Kringerfjärden, spridande
till de många kringliggande sågverken massor af
skogsalster, som flottas utför den f. ö. nästan
ofarbara floden. Den har liksom Ångermanälfven
djupt nedskurit sin bädd i dalgångarnas lösa
aflagringar, och branta strandbrinkar eller
nipor förekomma flerstädes. Äfven i strändernas
fägring (se fig. 2) liknar den sin nordliga
granne. Flodområdet beräknas utgöra 26,630
kvkm. (2,040 kvkm. i Norge), hvaraf sjöar
utgöra 8,5 proc., vattendragets hela längd 316
km. och afrinningsmängden i medeltal 350 kbm. i
sek. Om hypotesen att Storsjön ursprungligen
tillhört Ljungans flodsystem se Storsjön.

Wbg.

In de Betou [-to] (Forssagrenen skrifver
sig Indebetou), svensk släkt, härstammande
från Gelderland, hvarifrån den 1639 inkom med
stärkelsemakaren Govert (Gudbert) I. Släktens
flesta medlemmar ha egnat sig åt handel och
bruksrörelse. – Karl Gustaf I., bruksidkare,
riksdagsman, f. 16 jan. 1801 å Forssa i
Södermanland, d. 6 mars 1893 å Skärblacka i
Östergötland, 1819 student i Uppsala, öfvertog
1823 jämte sin bror Forssa bruksegendom, som
under hans ledning ansenligt utvidgades. Han
anlitades flitigt i allmänna värf, var 1859–70
ordf. i Östgöta hypoteksförening och 1861–65
led. af Allmänna hypoteksbankens styrelse. Vid
riksdagarna 1847–48, 1850–51 och 1853–54
representerade han andra bruksdistriktet
i borgarståndet, där han var en af den
konservativa minoritetens mera framträdande
personligheter. Efter representationsförändringen
företrädde han under den första perioden 1867–69
Oppunda och Villåttinge härad i Andra kammaren,
vid samtliga riksdagar led. af och vid den
sista vice ordf. i bankoutskottet. Under
det då nybildade landtmannapartiets första
skede var I. en af dess ledande män och
valdes 1868 till statsrevisor och 1869 till
fullmäktig i riksgäldskontoret, hvilken post
han dock redan 1870 lämnade. 1866 var han vice
ordf. i Södermanlands läns landsting. I. utgaf
Om odling af kärr och mossar (prisbelönt)
och Om stattorparesystemet (prisbelönt) samt
efterlämnade anteckningar från sitt deltagande
i det offentliga lifvet och samlingar till
Södermanlands topografi. – Karl Gustaf I:s
brorson, filos. doktor Harald Otto I. (f. 1846
i Nyköping, d. där 1902) var verksam som
skriftställare och utgaf bl. a. Nyköpings minnen
(1874) och Södermanlands minnen (1877). V. M.

Indecens (af lat. nekande in och decere, passa),
oanständighet. – Indecent, oanständig,
otillbörlig.

Indecorum, lat., det opassande. Jfr Decorum.

Indefinit (lat. indefinitus, af definire,
bestämma), obestämd, som icke syftar på någon
bestämd person. Jfr Pronomen.

In Dei nomine, lat. Se I. D. N.

Indeklinabel (lat. indeclinabilis), oböjlig,
säges om nomina, som icke kunna böjas. Jfr Böjning.

Indelebilis character. Se Character indelebilis.

Indelikat (af lat. nekande in och delicatus),
ogrannlaga. Jfr Delikat. – Indelikatess (jfr Delikatess i art. Delikat), ogrannlagenhet.

Indelning. 1. (Division) Log., bestämmande
af ett begrepps omfång genom angifvande af
samtliga dess arter. Den uppstår därigenom,
att ett disjunktivt omdöme ombildas till ett
omfångsomdöme (divisivt omdöme). Så erhålles
t. ex af det disjunktiva omdömet: "Trianglar äro
antingen liksidiga, oliksidiga eller likbenta"
indelningen: "Trianglar äro dels liksidiga,
dels oliksidiga, dels likbenta". I en sådan
indelning ingå tre moment: 1) det begrepp,
som skall indelas (dividendum genus); i
det anförda exemplet begreppet triangel; 2)
indelningsgrunden (fundamentum divisionis),
den synpunkt, från hvilken indelningen sker
och med afseende hvarpå arterna skilja sig
från hvarandra; i det anförda exemplet sidornas
inbördes storleksförhållanden (de kunna antingen
alla vara inbördes olika långa eller ock alla
inbördes lika långa, eller slutligen kunna två
vara lika långa, men en af annan längd); 3)
indelningslemmarna 1. arterna (species). Det
begrepp, som skall indelas, måste vara i det
ifrågavarande hänseendet i och för sig obestämdt
eller närmare bestämbart. Indelningsgrunden
utgöres af en bestämning hos begreppet i fråga,
hvilken bestämning är närmare bestämbar på olika
sätt. Hvarje sådan bestämning hos begreppet
är som indelningsgrund användbar; men för
att indelningen skall ha kunskapsvärde för
tänkandet, måste till indelningsgrund väljas
en bestämning, som: a) är väsentlig (det
är så t. ex. värdelöst att indela trianglar
efter ytans storlek); b) erbjuder bestämdt
åtskilda arter (och icke såsom vid det sista
exemplet en mångfald med gradvis skeende
öfvergångar mellan särskillnaderna); c) leder
till ett öfverskådligt antal arter. För att
indelningen skall vara riktig, fordras vidare,
att samma indelningsgrund bibehålles genom hela
indelningen (det är sålunda t. ex. icke en logisk
indelning, när man indelar människorna i barn,
män och kvinnor, ty vid den första arten är
indelningsgrunden åldern, men vid de båda senare
könet). Med afseende på indelningslemmarna
eller arterna fordras: a) att de inbördes skola
utesluta hvarandra, d. v. s. till omfånget
helt och hållet falla utom hvarandra; b) att
de tillsammans upptaga begreppets hela omfång,
hvarken mer (då indelningen säges vara "för vid")
eller mindre (då den är "för trång"). Om samma
begrepp indelas från olika synpunkter, uppstå
samindelningar (kodivisioner), hvarvid
indelningarna vanligen korsa hvarandra; så
har man t. ex. två samindelningar af begreppet
triangel, när man dels med afseende på sidornas
inbördes storleksförhållanden skiljer mellan
liksidiga, oliksidiga och likbenta, dels
med afseende på vinklarnas storlek mellan
rätvinkliga, trubbvinkliga och spetsvinkliga. Om
en indelningslem i en ursprunglig indelning
ytterligare indelas, kallas den förra indelningen
öfverindelning och den senare underindelning
(subdivision). Så kunna t. ex. människorna med
afseende på åldern indelas i barn och vuxna, och
sedan hvardera arten underindelas med afseende
på könet, barnen i gossar och flickor, de vuxna
människorna i män och kvinnor. Arterna sägas vara
samarter, då de tillhöra samma indelning. Ett
systematiskt genomförande af alla ett begrepps
för ett visst syfte behöfliga indelningar kallas
klassifikation (se d. o.). – 2. Förv. Såsom
i art. Grundskatt är omnämndt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:28:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free