Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Västra indiska halfön och Bortre Indien l.
Östra indiska halfön, jämte Ceylon och Indiska
arkipelagens öar. När man vid Amerikas upptäckt
i slutet af 1400-talet trodde sig där ha funnit
I. och ögruppen mellan norra och södra Amerika
fick namnet Västindien, erhöll
I. i Asien namnet Ostindien, en benämning,
som ofta ännu användes i den geografiska
litteraturen. –
2. I inskränkt mening l. Brittiska Indien
ett med England förenadt kejsardöme,
som omfattar hufvudsakligen Främre I.,
med undantag af 509 kvkm. franska och 3,807
kvkm. portugisiska kolonier samt af Bortre
I. västra delen. Det utbreder sig mellan 8°
4’ och 37° n. br. och 61° och 101° ö. lgd och
begränsas i n. af Tibet, i v. af Persien och
Afganistan, i ö. af Kina, det franska Laos och
Siam, f. ö. af Indiska oceanen. Af Bortre
I. tillhöra England Öfre och Nedre Burma (med
Schanstaterna). – Läge, storlek, gränser
och naturbeskaffenhet. Kejsardömet har ganska
naturliga gränser. Dess södra del, som utgör
den mellersta af de från Asien i s. utskjutande
halföarna, sköljes på två sidor af Indiska hafvet
(i v. Arabiska hafvet, i ö. Bengaliska viken).
I n. utgör Himalaya en väldig gränsmur; i
v. skiljes det genom Suliman-bergen och s. om
dem belägna, lägre berg från Afganistan och
Belutsjistan, och i ö. begränsas det af flera
från det inre Asien utlöpande lägre bergåsar samt
på ett par mindre sträckor af Mekong och Salween.
Dess areal beräknas till 4,828,096 kvkm. med
omkr. 295 mill. inv. (1901), hvaraf omedelbart
brittiska besittningar (med Aden samt Andamanerna
och Nikobarerna) 2,843,447 kvkm., med
232,072,832 inv. (1901). Med afseende på
naturbeskaffenhet och klimat företer landet en
rik växling, från de högsta berg på jorden till
ofantliga floddeltor, hvilka höja sig endast
obetydligt öfver hafsytan. Det bildar snarare
en kontinent än ett land, och det hela består
af tre särskilda, väl begränsade områden.
Det första omfattar Himalaya-bergen, hvilka,
ehuru till största delen belägna utom det
brittiska området, bilda en väsentlig faktor i
norra I:s fysiska geografi. De icke allenast
bilda en dubbel vall längs norra I., utan
utsända i ö. och v. bergskedjor mot s., som
skydda de nordöstra och nordvästra gränserna.
Det andra området utgöres af slättlandet,
som vattnas af Himalayas stora floder, Indus,
Sutlej, Ganges och Brahmaputra, och sträcker
sig i en sammanhängande båge från Ganges’
mynningar till Indus’, omfattande Assam,
Bengalen, United provinces of Agra and Oudh,
Punjab, Sind, Kajputana och andra inhemska
stater. Det innefattar de bördigaste och
tätast befolkade trakterna i I. Det tredje
området är den triangelformiga halfön Deccan,
som skjuter ut i Indiska hafvet och omfattar
Central-provinserna, Berar, Madras, Bombay,
Mysore, Haidarabad, Bastar, Jaypur, Travancore
m. fl. områden. Om landets oro- och hydrografi
se Asien, sp. 160–161. – Af dessa tre regioner
af I., som nu i korthet omnämnts, ligger den
första, Himalaya, som sagdt, till största delen
utom brittiska området. Den andra, eller de
stora flodslätterna, utgjorde skådeplatsen för
de forna rasombyten, som skapade hela indiska
halföns civilisation och politiska öden.
Deccan har en karaktär, som är alldeles olika
med de andra båda regionerna, och en befolkning,
som nu arbetar på sin utveckling. I allmänhet
taladt är Himalaya befolkadt af mongoliska
stammar, slätterna äro ännu den ariska familjens
hem, och platålandet har varit tummelplatsen
för långvariga strider mellan arierna och
dravidafolken. – Till detta ofantliga rike ha
engelsmännen lagt Öfre och Nedre Burma, bestående
af Irawadis och Salweens dalar och en smal
landremsa längs östra sidan af Bengaliska viken.
Landets stora utsträckning och olikheten i
höjdförhållandena medföra stora skiljaktigheter
i klimatiskt hänseende. Hindustans slätter,
Bengalens lågland samt kuststräckorna kring
halfön ha tropiskt klimat med kvalmig hetta och
häftiga regnflöden, berglandskapen en svalare
och torrare luft. De lyckligaste klimatiska
förhållandena eger Deccan, där de högsta bergen
endast kort tid bära ett tunt snötäcke, där
luften uppfriskas af dagg och regn samt där på
sätt och vis en evig vår härskar. Om klimatet
se Asien (sp. 168–169). Den enorma värmen på
slättlandet under den heta årstiden gör trots
alla skyddsåtgärder klimatet odrägligt och i
flera afseenden osundt för européer; äfven
uti I. födda barn af europeiska föräldrar
duka oftast under, om de ej från första åren
flyttas till svalare klimat. Genom det engelska
väldets framträngande i Himalaya har det blifvit
möjligt för ämbetsmän och andra att begifva
sig till högre trakter med svalare luft för
att stärka sina krafter vid där inrättade
sundhetsstationer (se Himalaya).
J. F. N.
I:s växt- och djurlif är liksom klimatet
väsentligen olika i låg- och höglandet. Stiger
man ned utför södra sluttningen af Himalaya,
kommer man plötsligt från ett alplands kalla
och rena luft till det vattenrika Bengalens
tropiska hetta och fuktiga dunster, från
skogar af barrträd, björkar o. s. v. till
de tropiska skogarna vid bergsfoten, där man
mötes af palmlunder. Där bevattning saknas,
uppstå till följd af de brännheta vindarna
torra ödemarker, såsom slätterna längs Indus och
dess vänstra bifloder. Däremot når växtvärlden
i Bengalen och de fruktbara lågländerna samt
kusttrakterna af halfön, under inflytande af den
tropiska solen och den oceaniska fuktigheten, en
utomordentlig rikedom (se vidare Asien, sp. 170,
och Himalaya, sp. 706). – Elefanten (Elephas
indicus) förekommer i vildt tillstånd nedanför
Himalayas södra sluttningar så långt västligt
som Dehra Dun, äfvensom i skogsregionerna mellan
Ganges och Kistna, åt väster till Bilaspur och
Mandia, dessutom i Västra Ghats till 17° eller
18° i norr och i vissa skogstrakter i Mysore
samt längre söderut. Förr var dess utbredning
större. Jakten på elefanter är öfverallt ett
regeringens monopol, och de få ej vid högt vite
dödas eller fångas, utom i det fall att de blifva
farliga för människor eller anställa stor skada
på skördarna. Lejonet är numera mycket sällsynt;
några få lefva i ödsliga delar af Rajputana,
Udaipur och omkring berget Abú; noshörningar
förekomma, i tre arter, flerstädes. Förnämsta
föremålen för jakt äro vildsvinet och tigern,
hvilket sistnämnda djur finnes i hela landet,
från Himalaya till Sundarbans sumptrakter. I den
mån odlingen går framåt, blir tigern visserligen
alltmer sällsynt i stora trakter af landet.
Öfriga uti I. förekommande kattdjur äro pantern
(Felis pardus), som är allmännare än tigern
och anställer minst lika stor skada som den,
irbisen (F. uncia), F. macroselis, F. marmorata,
F. chaus, F. viverrina samt geparden. Björnar,
vargar, hyenor, schakaler äro likaledes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
