Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vissa ociviliserade samhällsklassers
uppfostran. Trots dessa bemödanden står dock
folkbildningen mycket lågt: vid folkräkningen
1901 kunde endast 9,8 proc. bland männen och
0,67 proc. bland kvinnorna läsa. Endast 25,4
proc. af gossar och 3,4 proc. af flickor i
skolåldern besöka någon skola. Utgifterna för
undervisningsväsendet uppgingo finansåret
1906–07 till 56,051,550 rs., hvaraf betydligt
mer än hälften bestreds genom skolafgifter
och af provinserna, resten genom lokala
skatter, municipala fonder, donationer etc. I
I. finnas fem universitet: Calcutta, Madras,
Bombay, Allahabad och Punjab (Lahore), hvilka
såsom blott examensanstalter ha ett stort
antal colleges som filialer, näml. (enligt
statistiken för mars 1907) 172 för män (25,236
lärj.) och 11 för kvinnor (273 lärj.). Antalet
mellanskolor var 5,914 (567 för kvinnor) med
715,750 lärj. (61,358 kvinnl.), primärskolor
112,984 (9,992 för kvinnl.) med 3,940,706
barn (495,895 kvinnl.), 2,326 utbildnings-
och andra specialskolor (121 för kvinnor)
med 68,116 elever (4,474 kvinnl.) samt 41,283
enskilda läroanstalter med omkr. 650,000
lärj. I hvarje provins finnas normalskolor
för lärarpersonalens utbildning. Medicinska
colleges utbilda ett begränsadt antal graduerade
och ett större antal med certifikat försedda
praktiserande läkare. Antalet tidningar, som
utgifvas på de inföddes språk, var 1907 1,091,
på 22 olika språk eller dialekter, nästan alla
engelsk-fientliga. 1904–05 funnos i I. 2,252
tryckpressar, från hvilka utgåfvos 713 tidningar,
747 andra periodiska skrifter och 8,344 böcker
(däraf 7,023 på indiska språk).
I:s bildande konst bär prägel af folkets
känslovekhet och glödande, tygellösa
fantasi. Sällan når den en lugn, harmonisk
genombildning, utan hopar former på former, med
den påföljd, att det hela verkar förvirradt. De
öfverdådigt rika och sirliga stenhuggeriernas och
ornamentens fina teknik beror på efterbildningen
af äldre, nu försvunna träkonstruktioner
i landet. Detsammas flora och fauna gåfvo
mångsidigt ämne till utsmyckningen. Persiskt
inflytande på I:s konst gjorde sig gällande i
200 år, från Dareios I:s tid, därefter grekiskt,
efter Alexander den stores eröfringståg, vidare
skytiskt, delvis ock kinesiskt, sedermera
arabisk-persiskt från 1000-talet e. Kr. och
tatariskt under Mogulrikets tid. Om indernas
byggnadskonst se Byggnadskonsten, sp. 711
och pl. II (jfr äfven bilder i art. Delhi,
Elephanta, Ellora m. fl.). Bildhuggarkonsten
slöt sig mestadels nära till arkitekturen
och odlade med förkärlek högreliefen. För den
fristående monumentalskulpturen sakna inderna
be-gåfning; de förlora sig därvidlag i veklig
yppighet eller fantastisk vidunderlighet,
hvartill bidrog, att gudarna framställdes rent
ritualistiskt och den religiösa symbolismen fick
bestämma formgifningen. Om den öfvergående
hellenistiska inverkningen på indisk skulptur
se Gandharakonst och bilder i art. Buddismen. –
Indiska väggmålningar (al fresco) i Ajuntas
grottempel (2:a årh. e. Kr.) ega kulturhistoriskt
intresse och kunna täfla med de bästa europeiska
från samma tid. Eljest har måleriet i I. ej
tagit uppsving, undantagandes det dekorativa samt
miniatyrmåleriet å elfenben (porträtt m. m.). Jfr
ofvan om I:s konstslöjd (sp. 513–514). – Litt.:
Burgess och Cunningham, "Archæological survey
of India" (1871 ff.), Fergusson, "History of
indian and
eastern architecture" (1876), Fergusson och
Burgess, "Cave temples of India" (1880), Le
Bon, "Les civilisations de l’Inde" (1886) och
"Les monuments de l’Inde" (1893), Grünwedel,
"Buddhistische kunst in Indien" (1893; 2:a
uppl. 1900), Rea, "South indian buddhist
antiquities" (1895), Griffith, "The paintings
of the buddhist cave-temples of Ajanta" (2 bd,
1896) och den sedan 1884 utkommande "Journal of
indian art and industry".
Beträffande folkets andliga kultur i öfrigt se
Brahman, Buddismen, Hinduism, Indiens språk
och litteratur, Jaina samt Mytologi.
Förvaltning. I. är sedan 1858 ett under
konungariket Storbritannien och Irland
lydande rike, som sedan 1877 bär titeln
kejsardöme. Engelska parlamentet är den
högsta lagstiftande myndigheten för I., och i
detta parlament framlägges äfven den indiska
budgeten. Styrelsen öfver I. utöfvas dels i
England, dels i Indien. Högsta ledningen af
kejsardömets förvaltning tillkommer en medlem
af den engelska ministären, statssekreteraren
för I., med ett på flera departement fördeladt
ämbetsverk (Office of the secretary of state for
India in council l. India office). Han biträdes
af ett konsultativt förvaltningsråd af f. n. 12
(minsta antalet är 10) medlemmar, som utnämnas af
honom för tio år och af hvilka minst 9 måste ha
i tio år beklädt indiska ämbeten eller vistats
i Indien och icke varit aflägsnade från I. mer
än tio år före sin utnämning. De kunna afsättas
genom en parlamentsakt. Ingen medlem kan sitta
i parlamentet. Rådet, som sammanträder minst en
gång i veckan och af statssekreteraren delas i
kommittéer, mellan hvilka han fördelar ärendena,
har intet initiativ, och i ärenden, som fordra
sekretess (t. ex. utrikespolitiken och frågor
rör. vasallstaterna), kan statssekreteraren
handla själfständigt, utan att rådfråga
rådet. Statssekreteraren i rådet kontrollerar
utgifterna för I. och utfärdar förordningar
till regeringen i I. Denna (Supreme government
in India) består af generalguvernören i
rådet eller vicekonungen, som utnämnes af
kronan och residerar i Calcutta, under den
heta årstiden i Simla i Himalaya. Han innehar
högsta verkställande makten i både civila och
militära ärenden i I., har tillsynen öfver
hela landets förvaltning samt tillsätter
alla högre ämbetsmän (utom guvernörerna i
Madras och Bombay); han leder I:s diplomati och
fastställer förvaltningsområdenas budgeter. Rådet
(executive council) består af sex af kronan
vanligen för 5 år utnämnda ordinarie medlemmar
(af hvilka tre måste ha i 10 år beklädt något
indiskt ämbete), generalbefälhafvaren (i
vissa frågor) samt vicekonungen, hvilken
motsvarar på en gång en regent och en
premiärminister. I allmänhet afgöras ärendena
medelst majoritetsbeslut, men under vissa
omständigheter kan generalguvernören handla
mot rådets flertal. För lagstiftningsfrågor
förstärkes rådet med högst 16 af vicekonungen
utnämnda "additional members for making laws and
regulations" samt viceguvernören i den provins,
där rådet sammanträder. Dylika lagstiftande
råd finnas i Madras, Bombay, Bengalen, Östra
Bengalen och Assam, United provinces of Agra and
Oudh, Punjab och Burma. Genom lag af 1892 ökades
antalet infödingar i rådet och gafs detsamma en
begränsad rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
