Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till interpellation och kritik i
finansfrågor. Centralförvaltningen är delad i
tio departement: utrikes-, finans-, inrikes-,
lag-, inkomst- och jordbruks-, försvars-,
intendentur-, allmänna arbetens, handels- och
industri- samt järnvägsdepartementet, hvart och
ett under en sekreterare och under chefskap af
en medlem af executive council utom i fråga
om utrikesdepartementet, som lyder direkt
under vicekonungen. Hvarje i I. fattadt
beslut måste godkännas af vicekonungen, men
kronan kan upphäfva det. – För förvaltningen är
brittiska I. (utom vasallstaterna) deladt i 13
förvaltningsområden: Madras och Bombay, under
hvar sin guvernör, Bengalen, Östra Bengalen
och Assam (som bildades 16 okt. 1905 därigenom
att 15 distrikt af Bengalen lades till Assam),
United provinces of Agra and Oudh (före 1902
kallade Northwestern provinces and Oudh), Punjab,
Burma, hvart och ett under en viceguvernör,
samt Centralprovinserna och Berar (som förenades
med Centralprovinserna 1902) under en "chief
commissioner", Northwest frontier province (som
bildades 1901), under en generalguvernörens
agent, Coorg, Ajmere-Merwara, Brittiska
Belutsjistan och Andamanöarna, hvart och ett
under en chief commissioner. Guvernörerna i
Madras och Bombay utnämnas af kronan och ha
hvar sitt verkställande råd, bestående af
två af kronan utnämnda medlemmar bland I:s
civila tjänstemän. Viceguvernörerna utnämnas af
generalguvernören med kronans godkännande, chief
commissioners af generalguvernören i rådet. Ehuru
alla provinser stå under regeringens kontroll,
åtnjuta de alltefter provinsens betydenhet mycken
administrativ själfständighet, i synnerhet Madras
och Bombay, hvilkas guvernörer kunna omedelbart
hänvända sig till statssekreteraren.
Provinserna delas i divisions, under
commissioners (kommissarier), och dessa
i districts (inalles 267), som bilda
förvaltningens enhet. Distriktet förvaltas af
en collector-magistrate l. deputy-commissioner,
hvilken därjämte är skatteuppbördsman, medlem
af alla kommunalstyrelser m. m. och på vissa
ställen domare i första instans i brottmål,
stundom äfven i civilmål. Han är hörnstenen
i det engelska väldet i Indien. Den yttersta
förvaltningsindelningen är subdivision,
området för en administrativ tjänstemans
(assistant magistrate) verkningskrets, eller
tahsil, området för en fiskals (deputy
collector) verkningskrets. I afseende på
lagskipningen råder den oregelbundenheten,
att den lägre rättskipningen i brottmål i
vissa distrikt är förenad med den civila
förvaltningen, i några få gränsdistrikt
äfven rättskipningen i civilmål. Fullständig
skilsmässa mellan jurisdiktion och förvaltning
är genomförd i Bombay, Madras och några delar
af Bengalen. I andra instansen behandlas målen
af session-courts, hvilka bestå af kringresande
domare och bisittare. I högsta instansen döma
öfverdomstolarna (high court of judicature)
i Bengalen (med domsrätt äfven öfver den nya
prov. Östra Bengalen och Assam), United provinces
of Agra and Oudh, Madras och Bombay, med vaderätt
till Privy council i London. Äfven i Punjab och
Burma finnas högre domstolar, i andra provinser
blott enskilda domare. Den indiska strafflagen
(af år 1860) är affattad efter mönstret af den
engelska, men med särskild hänsyn till de indiska
förhållandena. I civila mål dömes efter indiska
och muhammedanska lagar och sedvanerätt samt
efter af
de lagstiftande råden och brittiska parlamentet
utfärdade statuter. De högre ämbetena äro nästan
uteslutande besatta med européer. Ansökningar
till civil tjänst i I. ställas till "Civil
service commission" i London, som efter vissa
profs afläggande hänvisar de därvid godkände till
ett af statssekreteraren gilladt universitet
eller college. En slutexamen hålles inför
kommissionen i indisk rätt, språk och historia
etc. Särskilda föreskrifter gälla sökande till
befäl i indiska armén, till indisk polistjänst,
läkartjänst, kyrkliga befattningar m. m. –
Stadskommunerna (1906–07 inalles 749 med nära
17 mill. inv.) ha kommunalstyrelser, som ha
att anlägga och underhålla gator, vatten- och
afloppsledningar, saluhallar och vidtaga andra
sundhetsåtgärder och därför pålägga skatter,
utfärda reglementen m. m., som stadfästas af
provinsregeringen. Valprincipen har i större
eller mindre grad utsträckts i hela landet. I
alla större städer och i många mindre väljas de
flesta ledamöterna i nämnder af de skattskyldige;
öfverallt består flertalet i dessa nämnder
af infödda, och i många äro alla ledamöterna
infödda. Å landet, utom i Burma, finnas nämnder,
som ha vården om sjukhus, skolor och vägar.
De engelska vasallstaterna i I. ha tillsammans
en befolkning af mer än 62 mill. och äro
omkr. 680 till antalet. Många af dem utgöras af
blott en enda by, men några ha flera millioner
invånare. Småfurstarna äro vanligen förenade i
statsförbund med gemensam förvaltning, och ett
sådant förbund, t. ex. Rajputana, räknas för
en enhet.
 |
| Maharaja af Udaipur. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
