Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanlagda årsinkomst är omkr. 15 mill. pd st.,
hvaraf till indiska regeringen 1907–08 erlades
en tribut af 558,600 pd. De mäktigaste äro nizam
af Haidarabad, maharajerna af Sindia (Gwalior),
Mysore, Jaipur, Travancore, Kashmir, Jodhpur,
Patiala, Udaipur (se fig., sp. 520), Bhartpur,
holkar af Indor, gaekwaren af Baroda och begum af
Bhopal. De flesta af dessa stater uppstodo under
18:e årh., då djärfva maratthöfdingar ryckte
till sig stycken af Stora Moguls sönderfallande
rike; andra åter tillhöra dynastier, hvilkas
historia går ett eller två årtusenden tillbaka,
och därför kunna betrakta Europas furstefamiljer
som uppkomlingar.
Finanser. Budgeten för finansåret 1907–08 upptog
inkomsterna till 1,064,8 mill. rs. och utgifterna
till 1,061,3 mill. Den förnämsta inkomstkällan
är grundskatten, 277,9 mill. rs. Det indiska
jordbeskattningssystemet hvilar på den
grundsatsen, att staten har eganderätten
till jorden och följaktligen kan taga hvilken
ersättning som helst af brukaren för rätten att
bruka jorden. Den ränta indiska staten tager
af jordbrukaren växlar betydligt i storlek,
men uppgår i medeltal till 50 proc. af jordens
nettoafkastning. Sätten för räntans bestämmande
och upptagande äro äfven i hög grad växlande. I
större delen af Bengalen, en del af Assam,
några distrikt af United provinces och en
fjärdedel af Madras är skatten en gång för alla
bestämd för ett visst område och förpaktas af
s. k. zamindari, manzadari l. talukdari, hvilka
i sin tur fördela skatten på och utkräfva den
af jordens brukare. I andra distrikt af United
provinces, Punjab, Centralprovinserna och en del
af Madras bildar byn en skatteenhet; dess för 30
år bestämda skatt få byamännen efter eget skön
fördela och äro solidariskt ansvariga för dess
riktiga utgörande. I Bombay och största delen af
Madras, Burma, Berar, Sind och en del af Assam
åter råder det s. k. raiyatwari-systemet,
enligt hvilket hvarje jordbrukare (raiyat)
utan mellanhand utgör den för hvarje år,
såsom i Madras, eller för 30 år bestämda
skatten. Slutligen gifves det ett försvinnande
litet antal skattefria jordbesittningar, nämligen
af européer på öde land anlagda kaffe-, te-
o. d. plantager. De näst grundskatten viktigaste
inkomstkällorna äro opium-monopolet, som 1907–08
inbragte 78,3 mill. rs., saltskatten 50 mill.,
stämpelskatten 63,5 mill., acciser 93 mill.,
tullar 74,4 mill. Af utgifterna gingo 268
mill. rs. till den civila administrationen, 307,8
mill. till armén, 165 mill. till järnvägarna
(hvilkas nettoinkomst steg till 193,9 mill. rs.),
112 mill. till skatteuppbörd, 42,5 mill. till
bevattningsarbeten (hvilka lämnade en inkomst af
51,7 mill. rs.), 70,2 mill. till andra allmänna
arbeten. Af utgifterna för 1906–07 utbetalades i
England 288 mill. rs. – Räntorna på statsskulden
stego till 27 mill., och hela statsskulden
utgjorde 31 mars 1907 3,732 mill. rs.
I. har 6 ordnar, af hvilka den förnämsta är
Indiens stjärna, stiftad 23 febr. 1861. Litt.:
Den förnämsta statistiska redogörelsen för
I. ges af W. W. Hunter i "The imperial gazetteer
of I." (2:a uppl., 14 bd, 1885–87) och i hans
starkt koncentrerade arbete "India, its people,
history and products" (1895). Andra upplysande
arbeten äro E. Balfour, "The cyclopædia of
India" (3:e uppl., 3 bd, 1885), Schlagintweit,
"I. in wort und bild" (2:a uppl., 2 bd, 1890),
B. H. Baden-Powell, "Land systems
of British India" (3 bd, 1892), Strachey,
"India, its administration and progress"
(3:e uppl., 1903), A. Métien, "L’Inde
d’aujourd’hui" (s. å.), sir H. Cotton, "New
India" (2:a uppl., 1904), R. B. Buckley,
"The irrigation works of India" (2:a uppl.,
1905), Arnold, "Das indische geldwesen" (1906),
och sir C. Ilbert, "The government of India"
(2:a uppl. 1907). – Bland reseskildringar märkas
H. Wachtmeister, "Turistskizzer från I." (1894)
och "Nya turistskizzer från I." (1896).
J. F. N.
Försvarsväsendet är på det sättet ordnadt,
att förutom en brittisk här af till Indien
förlagda engelska trupper, 52 bataljoner,
9 kavalleriregementen, 64 ridande, åkande
och bergsbatterier m. m. med tillsammans
75,000 man, finnes en infödd (nativ) här af
140 bataljoner, 40 regementen kavalleri, 11
bergsbatterier m. m. med en styrka af 158,000
man, hvartill komma 27,500 infödda reservister,
34,000 "volunteers" (engelsmän) i 61 kårer,
18,000 man "rikstrupper" (imperial service
troops) i 41 kårer, 14,500 man gränsmilis och
17,500 man polistrupper, allt som allt 345,000
man. De brittiska och de infödda trupperna
äro sammanförda i 10 divisioner, hvilka äro
försedda med allt för omedelbar utryckning
erforderligt, jämte 3 gränsbrigader och
besättningen i Aden. Divisionerna och de öfriga
trupperna äro sedan 1907 förenade i en nord-
och en sydarmé med hufvudorter i Naini Tal och
Poona, hvardera armén under en befälhafvare med
fullständig stab. Hela krigsmakten står under
en öfverbefälhafvare (commander in chief),
som till biträde har ett fullständigt högkvarter
och som har sitt säte i Calcutta, sommartiden i
Simla. Öfverbefälhafvaren lyder i sin ordning
under generalguvernören. Till förestående
trupper må ytterligare läggas vasallstaternas
kontingenter, uppgående till 137,000 man, på
hvilka man dock icke kan obetingadt lita. En
del af officerarna och underofficerarna vid de
infödda trupperna äro engelsmän, de öfriga jämte
manskapet infödda. Det senare anskaffas genom
värfning. För officerarnas utbildning finnes
en kadettskola, och en krigsakademi är under
bildning. På arméns utbildning har mycket blifvit
gjordt under de senaste åren; dess organisation
och utrustning öfverensstämma i hufvudsak med
engelska arméns. Arméns kostnad, inberäknadt
pensioner och militära arbeten, uppgick för året
1907–08 till 307,8 mill. rupier. – Flottan bestod
1908 af 4 större truppfartyg (18,287 ton, 29,187
hkr), 4 andra ångare af omkr. 1,000 ton hvar
samt mindre fartyg för hamn- och flodtjänst,
kustmätning, minläggning o. s. v., alla utan
militäriskt värde.
C. O. N.
Historia. Äldsta tider. Indiens
historia kan sägas börja med den ariska
invandringen. Dessförinnan kan man med
fornforskningens hjälp urskilja först lågt
stående stammar, hvilkas knifvar af agat och
redskap af grofarbetad flinta man funnit
bl. a. i Narbada-dalen, och senare ett
folk, som jagade och krigade med redskap af
slipad flinta. Därefter följa andra stammar,
hvilka kände järnets bruk och buro prydnader
af koppar och guld. Af de – när vet man icke–
från nordväst invandrande arierna kallades dessa
icke-ariska stammar dasyu ("fiender") l. dasa
("slafvar"). Vedaskalderna skildra dem som
"näslösa" eller plattnästa, "utan gudar" och
"utan offer", hvilka sistnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
