Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indikator - Indikator 2. Kem. ex. Lackmus - Indikatordiagram. Se Indikator 1 - Indikatris, mat. kroklinje - Indikera. Se Indicera - Indiktion l. Romerskt skattetal - Indiktionscykel (se Indiktion) - Indirekt, på omvägar. Jfr Direkt - Indirekt, 1. Indirekt anföring, språkv. Se Direkt anföring - Indirekt, 2. Indirekta skatter, statsr. Se Skatt - Indirekt, 3. Indirekt belysning. Se Belysning - Indirekt, 4. Indirekt bevis, log. Se Bevis - Indirekt, 5. Indirekt bevisning, jur. Se Indicier - Indirekt, 6. Indirekt eld, krigsv. Se Eld 2 - Indirekt, 7. Indirekt exportpremie, hand. Se Exportpremie - Indirekt, 8. Indirekt hander. Se Handel - Indirekt, 9. Indirekt kärndelning, bot. Se Celldelning - Indirekt, 10. Indirekt seende, fysiol. Se Syn - Indirekt, 11. Indirekt valsätt. Se Val - Indirubin, kem. Se Indigopurpurin - Indiska, språkv. Se Hindi - Indiska arkipelagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
561
Indikatordiagram-Indiska arkipelagen
562
och en syra, som nian vill titrera med
fenolftalein eller någon annan indikator, måste
därför vara betydligt starkare än ifrågavarande
indikator. Svaga baser, såsom ammoniak, få
ej titreras med så svagt sura indikatorer som
fenolftalein på grund däraf, att svaga basers
salter med svaga syror alltid äro till stor del
hydrolyserade (se H y d r o l y s). Indikatorns
neutralisation blir i dylika fall först vid
större öfverskott af syran fullständig,
och följaktligen blir färgöfvergången
otydlig. Vid titrering af svaga baser bör
man därför använda en starkare sur indikator,
t. ex. metylorange. 1. G. R. D.* 2. H. E.
Indikatordiagram. Se Indikator 1.
Indikatris (af lat. indicäre, påpeka), mat.,
kallas en kroklinje, genom hvilken en buktig
ytas kröknings-förhållanden i en gifven punkt
åskådliggöras. Indi-katrisen kan erhållas genom
att till de successiva normalsektionerna dragas
tangenter och på dessa, från den gifna punkten
räknadt, åt båda hållen afsättas stycken,
lika stora med kvadratroten ur motsvarande
sektioners krökningsradier. Indikatrisen är en i
tangentplanet belägen konisk sektion, hvilken,
alltefter ytans krökning i den gifna punkten,
blir en ellips, ett par konjugat-hyperblcr
eller två parallella räta linjer.
(I. F.)
Indikera, detsamma som indicera (se d. o.).
Indiktiön (af lat. indicere, gifva till känna,
bestämma) 1. Komerskt skattetal kallas det tal,
som utmärker ett gifvet års ordningsnummer
inom indiktionscykeln (se d. o.). Indiktioner
användes under medeltiden mycket ofta vid
tidsbestämmelser. De voro af tre olika slag:
grekisk 1. k o n-stantinopolitansk indiktion,
där in-diktionsåret räknades från l sept. och
hvilken ensam nyttjades i österlandet; b e
d a n s k indik-t i o n, där året började 24
sept. och hvilken delvis nyttjades i Tyskland
och Frankrike, samt r o-mersk indiktion., där
året började 25 dec. eller l jan. och hvilken
i Tyskland under den senare medeltiden var den
brukligaste. I det påfliga kansliet begagnades
584-1087 uteslutande grekisk indiktion, men
sedermera, samtidigt eller successivt, alla tre
indiktionerna. I Sverige voro tidsbestämmelser
medelst indiktioner mindre allmänna, och
särskildt i statshandlingar synes bruket däraf
upphöra med konung Erik Erikssons (d. 1250)
regering. - För att erhålla indiktionen till
ett gifvet år e. Kr. adderas 3 till årtalet,
hvarefter summan divideras med 15; resten är den
sökta indiktionen. Så är t. ex. 7 indiktion för
år 1909. (I. F.)
Indiktionscy^el (se Indiktion), en inom
kronologien förekommande cykel af 15 år. Angående
ursprunget till denna cykel äro meningarna
ännu delade. Under det några hålla före, att
den började användas först 312 e. Kr., anse
andra, att den varit i bruk hos romarna redan
i äldre tider, andra åter uppgifva den vara af
egyptiskt ursprung. Genom att räkna tillbaka
finner man, att första året af en indiktionscykel
sammanfaller med år 3 f. Kr. I motsats mot sol-
och måncyklerna står denna cykel icke i något
samband med de astronomiska företeelserna,
d- F.)
lndire’kt (lat. indirefctus), medelbar, på
omvägar. Jfr Direkt.
1. Indirekt anföring, språkv. Se D i-rekt
anföring. - 2. Indirekta skatter, statsr. Se
Skatt. - 3. Indirekt be-
lysning. Se Belysning 3. - 4. Indirekt bevis,
log. Se Bevis. - 5. Indirekt bevisning, jur. Se
Indicier. - 6. I n d i-rekt eld, krigsv. Se
Eld 2. - 7. Indirekt exportpremie, hand. Se
Exportpremie. - 8. Indirekt handel. Se Handel,
sp. 1302. - 9. Indirekt kärndelning, bot. Se
Cell bildning, sp. 1395. - 10. Indirekt seende,
fysiol., seende med de utom centralgropen (fovea
centralis) liggande delarna af ögats näthinna. Se
Syn. - 11. In d i r ek t valsa tt. Se Val.
Indirubin, kem. Se Indigopurpurin.
Indiska, språkv. Se H i n d i.
Indiska arkipelagen (Ostindiska l. Malajiska
arkipelagen, Austral-Asien, Indonesien,
Insulinde) kallas den stora samling af öar, som
ligger på bägge sidor om ekvatorn mellan sydöstra
Asien samt norra och nordvästra Australien. Den
omfattar de tropiskt yppiga, delvis tätt
befolkade öar, som äro kända under namnen Stora
och Små Sundaöarna, Molukkerna och Filippinerna
och hvilka omfatta en yta af 2,030,000 kvkm.,
alltså 4,5 gånger så stor som Sveriges, med
en folkmängd af 45,3 mill. inv. eller 22,3
på 1 kvkm. Med afseende på läget sönderfaller
arkipelagen i tre afdelningar: den yttre (östra)
raden, bestående af Molukkerna, med Banda-,
Amboina- och Ternateöarna, och af Filippinerna,
den inre (västra) raden, bildad af Sumatra
och Java samt Små Sundaöarna ö. om Java, samt
den mellersta gruppen, som omfattar Borneo och
Celebes jämte en mängd mindre öar. Af hvad som
framgår af arkipelagens zoologi och etnografi
kan man som sannolik antaga den hypotesen, att
vi i denna indiska övärld ha för oss fragment af
en splittrad landmassa, hvilken förenat Asien
och den australiska kontinenten. Klimatiskt
och växtgeografiskt är arkipelagen ett
mycket likmässigt, rent tropiskt område, ett
ekvatoriellt hett skogsland med indisk flora,
som dock i s. är blandad med australiska och
i n. med östasiatiska beståndsdelar. Äfven
djurvärlden visar en öfvergångskaraktär mellan
Indien, Öst-Asien och Australien, men är,
i följd af många öars långvariga isolering,
utmärkt genom stark differentiering och erbjuder
mycket egenartadt. Arkipelagen är en gränsvall
mellan Indiska och Stilla hafven, hvilka båda i
dess närhet ha djup af 6,000 m., medan i västra
delen af densamma hafsbottnens höjande med 50
m. skulle förena Sumatra, Java, Bali och Borneo
med Asiens fastland, från hvilket de i en sen
forntid lösryckts. I östra delen åter tränga
bäcken på 5,000 m. eller mer in emellan de
enskilda öarna, såsom Bandasjön, Celebessjön
och Sulusjön. Som gräns mellan de grundare
och de djupare delarna kunna Makassarsundet
mellan Celebes och Borneo samt Lomboksundet
mellan Lombok och Bali anses, en gräns,
som A. R. Wallace af djurgeografiska grunder
antog mellan Asien och Australien och som sedan
brukat kallas Wallace’s skiljelinje, ehuru den
nu icke anses ega giltighet. Före tertiärtiden
synes Asien ha hängt samman med Australien,
medan under tertiärtiden en sänkning egt rum,
som gifvit övärlden dess nuv. utseende. Vid
kanten af de stora grafsänkor, som då uppstodo,
ha vulkaner uppradats, och de äro i regel öarnas
högsta toppar, särskildt på Sumatra och Java,
där de nå 3,800 m., men äfven på Filippinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
