Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indus, flod i Indien - Indusiekalk, en sötvattenskalksten - Indusium, bot. Se Eufilicineae - Industri, "råvaruförädling"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredaste, djupaste mynningen är Hajamro;
dock kunna fartyg från hafvet icke komma
in i floden, ehuru denna är segelbar för
ångbåtar från Tatta i deltat till Multan (vid
Chenab). Som mynningsstad kan Karachi anses. Vid
lägsta vattenståndet utgör vattenmängden vid
utloppet 1,160 kbm., vid det högsta 12,630
kbm. i sekunden och hastigheten 13 km. i
timmen. Floden börjar stiga i mars, når sitt
maximum af bredd och djup i aug., då den genom
öfversväinningar anställer oerhörda härjningar,
och börjar falla i sept. Vid högvatten föra
10,000 viktsdelar vatten 43,6 delar fasta
beståndsdelar med sig, vid lågt vatten 17
delar. Flodens längd uppgifves till 3,200 km.,
dess flodområde till öfver 965,000 kvkm. I. är
sålunda den längsta af Indiens floder, men
har icke det största flodområdet. Handeln på
I. är obetydlig; också finnes ingen betydande
handelsstad vid dess stränder. Flodens värde för
bevattningen är ofantligt, ty Sinds utveckling
som jordbruksland hvilar till väsentlig del på
de bevattningskanaler regeringen anlagt inom
flodområdet. (J. F. N.)
Indusiekalk, en sötvattenskalksten, hvilken
så godt som uteslutande består af de rör eller
hylsor (indusiae), i hvilka larverna (husmaskar)
af Phryganea (nattsländor) lefva. Dessa rör äro
på utsidan beklädda med skal af små snäckor,
musslor o. d. Indusiekalken förekommer i
Auvergne och tillhör den miocena serien af de
tertiära bildningarna. B.L-n.*
Indusium, bot. Se Eufilicineae.
Industri (lat. industria, flit, idoghet)
betecknar i egentlig mening råvaruförädling,
i motsats till å ena sidan urproduktion
l. besittningstagande af de råvaror, som
naturen skänker människan, och å den andra den
varu-utbytet förmedlande handeln. I vidsträckt
bemärkelse förstås med industri äfven den
s k. extraktivindustrien, d. v. s. alla
grenar af urproduktion, utom jordbruk,
t. ex. bergshandtering. Den egentliga
förädlingsindustrien indelas i den stora
l. fabriksindustrien och den lilla industrien,
d. v. s. handtverk och hemslöjd. Ursprungligen
var all industri hemslöjd, d. v. s. den
inskränkte sig till arbete för hand och
medelst enklare verktyg af de artiklar, som
behöfdes för det egna hushållet, och möjligen
äfven af några till afsalu afsedda föremål;
i hvarje fall var industrien dock endast ett
bihang till jordbruksnäringen. Men i samma mån
som arbetsfördelningens lag började göra sig
gällande och de mänskliga behofven, till följd
af en stigande odling, begynte växa, uppstodo
handtverkare, som yrkesmässigt drefvo och till
uteslutande lefvebröd hade tillverkning af vissa
slag af industriartiklar. Ehuru handtverkaren
i allmänhet icke använder fullkomligare verktyg
än hemslöjdsidkaren, kan han dock på grund af
sin genom ständig öfning vunna yrkesskicklighet
åstadkomma en vida bättre och billigare vara
än den senare. Den ekonomiska utvecklingens
höjdpunkt betecknas af fabriksindustriens
uppkomst. Med afseende på tillverkningssättet
skiljer sig den stora industrien från den lilla
däruti, att inom den förra hufvudsakligen nyttjas
maskiner, inom den senare åter handarbete,
understödt af verktyg. Medan verktygen blott
underlätta och understödja människans arbete,
förrätta maskinerna själfva, under människans
tillsyn och ledning, det arbete, som eljest
skulle utföras för hand, samt kunna genom sin
stora regelbundenhet och kraft utföra arbeten,
som för människohanden äro antingen för
grofva, t. ex. järnvalsning,
eller för fina, t. ex. tillverkning af
stålpennor. Fabriksindustriens öfverlägsenhet
öfver handtverket ligger i ekonomiskt
hänseende först och främst i varornas större
prisbillighet. Fabriksvarornas prisbillighet
är en följd af flera samverkande orsaker: dels
äro kostnaderna för maskinernas inköp och drift
lägre än för aflöning af ett motsvarande antal
arbetare; dels äro maskinerna vid förbrukning
af råvaror vanligen sparsammare än arbetarna;
dels stiger icke maskinernas pris i samma mån
som deras produktionsförmåga (det ställer
sig relativt billigare att köpa och drifva
en ångmaskin om 100 hästkrafter än en sådan
om 1 hästkraft); dels kan slutligen endast
fabriksidkaren draga full nytta af det använda
kapitalet och arbetsfördelningen samt sålunda
begagna sig af gynnsamma konjunkturer och i
sin tjänst använda så godt som uteslutande
specialister. Mindre i ögonen fallande,
men högst betydelsefull är fabriksindustriens
egenskap att i motsats till handtverket vara en
förlagsaffär. Medan handtverkaren tillverkar sina
artiklar nästan uteslutande efter beställning,
måste fabriksidkaren vanligen låta produktionen
föregå beställningen. Förlagsproduktionen
medför visserligen ränteförlust och affärsrisk,
men betecknar ett oerhördt framsteg i det
ekonomiska lifvet, ty den kan nedbringa
produktionskostnaderna till de minsta möjliga
och möjliggör därigenom tillverkning af sådana
varor, hvilka endast under förutsättning af
produktion i stor skala kunna försäljas till
rimligt pris. För uppkomsten af fabriksindustri
i allmänhet eller af en viss industrigren
fordras ej endast lämpliga maskiner, utan
äfven tillräcklig tillgång på råvaror, kapital
och arbetare samt en genom folkets ekonomiska
välstånd möjliggjord konsumtion af de producerade
varorna. För nyanlagda fabrikers framgång inom
en redan uppdrifven industrigren är det dessutom
ett oundgängligt villkor, att de skola antingen
producera en bättre eller billigare vara än
de gamla fabrikerna eller ock söka afsättning
för sina tillverkningar på orter, som af en
eller annan anledning ligga utanför de gamla
fabrikernas afsättningsområden.
Man föreställer sig ofta, att fabriksindustrien
med sina arbetsbesparande maskiner åstadkommer
en minskning i behofvet af arbetare och därmed
också en nedsättning i arbetslönerna. Om
också ett sådant förhållande visar sig,
då en handtverksindustri öfvergår till
fabriksindustri, och då nya arbetsbesparande
maskiner införas inom en gammal fabriksindustri,
så är dock detsamma af öfvergående art. I
regel måste nämligen fabriksindustrien
medföra en ökad efterfrågan efter arbetare
och en stegring i arbetslönerna. Ty å ena
sidan tilltager konsumtionen i vida högre
grad än prisnedsättningen, enär nedsättning
i priset möjliggör varans förbrukning af ett
större antal människor, och å andra sidan göra
de klasser af konsumenter, hvilka icke till
följd af prisnedsättningen öka sin konsumtion,
en besparing, som direkt eller indirekt göres
fruktbärande i nya industriella företag och
sålunda framkallar ny efterfrågan af ledig
arbetskraft. Handtverkens antal har blifvit
och kommer otvifvelaktigt att ännu mera
blifva inskränkt genom fabriksindustrien,
men vissa slag af handtverk äro åter icke alls
eller blott delvis utsatta för konkurrens med
fabriker. Fortfarande måste af handtverkare
förrättas sådana arbeten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
