Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Industri, "råvaruförädling" - Industria, astron., småplanet - Industrialisera, förvandla till industri - Industrialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antingen måste afpassas efter föremålets
individuella beskaffenhet och därför af
tekniska skäl icke kunna utföras af maskiner,
t. ex. murar-, glasmästar- och målaryrkena,
eller hvilkas värde beror på arbetarens
konstskicklighet, t. ex. finare kläder och en
del konstslöjdsartiklar. Vidare torde en del
reparationer af fabriksartiklar städse blifva
förbehållen handtverkare. Till stärkande af
handtverkens ställning bidraga i hög grad mindre
maskiner, hvilka drifvas med muskelarbete och
uteslutande träda i handtverkens och hemslöjdens
tjänst, t. ex. symaskiner. Det visar sig också,
att handtverkarnas antal fortfarande befinner
sig i jämn tillväxt. Under de 20 åren 1888–1907
ökades handtverkarnas antal i Sverige med 161
proc. och de af dem sysselsatte arbetarnas med
62,3 proc.
Redan tidigt kom staten till insikt om, af huru
stor betydelse det är för ett land att ha en
själfständig förädlingsindustri, som kan fylla
ett civiliseradt folks behof. Under den nyare
tiden, ända till 1800-talet, sökte staten
befordra handtverkens och storindustriens
uppblomstring genom att förhindra in- och
utländsk konkurrens och genom att medelst
understöd och premier uppmuntra till produktion
af exportartiklar (merkantilsystem). Men
småningom gjorde sig den uppfattningen
gällande, att detta skyddssystem snarare
var till hinder än till gagn för ett lands
sunda ekonomiska utveckling, och under förra
hälften af 1800-talet utbyttes skyddssystemet
mot näringsfrihet. (Jfr Fabrikslagstiftning,
Handtverk och Näringsfrihet.) Mot slutet af
århundradet inträdde likväl i viss grad en
reaktion mot denna uppfattning icke blott så,
att de flesta staterna öfvergingo till ett
protektionistiskt tullsystem (se Frihandel),
utan äfven genom en lagstiftning, som direkt
ingrep i den industriella verksamheten. Allmänt
erkännes numera statens rätt och plikt att
lagstadga om barns och kvinnors användande
i fabrikerna, om nödiga skyddsåtgärder
under arbetet (se Fabrikslagstiftning och
Yrkesinspektion). Staten har ock i vissa länder
infört arbetarförsäkring för ålderstigna eller
sjuka arbetare samt försäkring mot skada under
arbetet och fordrat bidrag härtill både af
arbetare och arbetsgifvare. Vidare ingriper
staten direkt i näringslifvet i det fall, att
den enskilda företagsamheten på grund af den
skenbart stora risken eller bristande tillgång
på kapital ej vågar eller kan öppna en ny, för
landet naturlig industrigren. Staten har äfven en
viktig indirekt verksamhet för industrien dels i
upprättandet och offentliggörandet af statistiska
tabeller öfver landets produktion och konsumtion
af olika slag af industriartiklar, dels i
beredandet af tillfällen till undervisning i de
olika industriella yrkena, dels i skyddandet af
eganderätten till uppfinningar och fabriksmärken
(jfr Industriell eganderätt, Patentlagstiftning
och Varumärke).
Det är i synnerhet under de sista hundra åren,
som storindustrien, hufvudsakligen till följd
af de storartade uppfinningarna på teknikens
och kommunikationsväsendets områden, nått en
oväntad höjd (se därom Industrialism). Högst
står fabriksindustrien i Storbritannien,
Nord-Amerikas förenta stater, Tyskland,
Frankrike och Belgien. Sverige intager ett
alltmera framskjutet rum bland de industriidkande
staterna, äfven om det icke
ännu nått fram i de främsta leden. Det eger i
sina berg och skogar riklig tillgång på råvaror,
i sina strömmar och älfvar har det öfverflöd
på den billigaste af alla drifkrafter, och det
har en talrik, för industriellt arbete särdeles
duglig arbetarbefolkning. De svårigheter, med
hvilka vårt land har att kämpa på detta område,
äro dels den ringa tillgången på kapital,
dels äfven den osäkerhet på arbetsmarknaden,
som är en följd af de i vårt land så ofta
förekommande striderna mellan arbetsgifvare och
arbetare, hvilka yttra sig i för båda parterna
ruinerande strejker och lockouter. Likväl
har, som nämndt, vår industri gått mycket
framåt, särdeles sedan omkr. år 1880. Medan
tillverkningsvärdet vid de svenska fabrikerna
1840 utgjorde 21 mill. kr., 1880 152,8 mill., var
det år 1900 1,046,2 mill. kr. och år 1907 1,496,8
miU. kr. Fabrikernas antal var 1880 2,807 med en
drifkraft af 30,370 hkr, 1900 10,549 med 364,540
hkr och 1907 11,659 med 518,733 hkr, hvarjämte
sistn. år användes 202,881 hkr för drifvande af
elektriska generatorer. Antalet fabriksarbetare,
som 1840 var 15,410 och 1880 57,340, var 1900
265,479 och 1907 303,029. Att industrien växt
till hastigare än folkmängden, framgår däraf, att
fabriksarbetarnas antal i procent af rikets hela
folkmängd vuxit från 1,25 proc. 1880 till 5,63
proc. 1907. I någon mån haltande blifva dessa
jämförelser därigenom, att sedan år 1893 en del
järn- och stålindustri, som förr i den officiella
statistiken räknades till bergshandteringen,
öfverförts till manufakturindustrien samt
att brännvinsbränning, sågverk, boktryckerier
m. fl. nu upptagas under denna, men äfven om
hänsyn tages härtill, blir dock omdömet det,
att Sverige är stadt i en snabb utveckling på
industriens område.
(J. F. N.)
Industria, astron., en af småplaneterna.
Industrialisera (jfr Industrialism), förvandla
till industri.
Industrialism, ett af industrien och
de industriella intressena behärskadt
samhällstillstånd (se Industri); de nya
förhållanden af teknisk, ekonomisk, social och
politisk innebörd, hvilka åvägabragts i och
med den industriella revolutionen och sedermera
utvecklats i olika länder. Med den industriella
revolutionen förstår man i Storbritannien, denna
omgestaltnings klassiska land och detta uttrycks
ursprungsland, de stora förändringar, hvilka
inträdde i produktionssystemet enkannerligen
genom de maskintekniska uppfinningar, som
i första rummet berörde textilindustrierna,
särskildt bomullsindustrien. Denna rörelse,
som, inom jordbruket åtföljd af rationellare
brukningsmetoder och stordriftens tillväxt på
smådriftens bekostnad, verkade revolutionerande
på hela det engelska näringslifvet, började
omkr. 1760 och fortsatte till 1830-talets
ingång. På kontinenten och i Nord-Amerika
kom samma rörelse i gång först under det sista
årtiondet af 1700-talet och de första årtiondena
af 1800-talet för att där sedermera fortgå med
större eller mindre hastighet. Hargreaves’
jennystol, Arkwrights vattenspinnmaskin,
Cromptons spinnmaskin ("mule-jenny") och
Cartwrights mekaniska väfstol tillsammans
med Watts ångmaskin åstadkommo synnerligast
inom bomullsindustrien en enorm ökning af
produktionen, hvilken utveckling utöfvade ett
starkt eggande inflytande på andra fält af
näringslifvet. För järnhandteringen inträdde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
