Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 609-610 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infraorbitalneuralgi, med. - Infula, lat., bindel - Infularabbot (se Infula). Se Abbot - Infulaster Hag., paleont. fossilt sjöborrsläkte - In full, eng., hand. - Infundibulum. Se Hjärnan - Infusion l. Infusum, farm., med. - Infusionsdjur, Infusorier, Infusora, zool.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Infula. Från en antik Isisstaty i Vatikanen.

ett medel, som, riktigt användt, hastigt
och fullständigt kan medföra bot; där denna
slagit fel, kan en operation företagas,
ehuru dess resultat ofta blir tvifvelaktigt.
Rsr. (I. H.)

Infula, lat., bindel af hvitt (någon gång
rödt) ylletyg, hvilken i det gamla Rom, till
tecken af okränkbarhet, bars af präster
och vestaler, senare äfven af kejsarna
och högre ämbetsmän. Den sattes som ett
slags diadem på hufvudet så, att ändarna
nedhängde fritt på sidorna. Äfven offerdjur,
altaren och tempel pryddes med sådana bindlar.-
Om infula som en del af de katolske
biskoparnas dräkt se Biskopsskrud.

Infulārabbot (se Infula). Se Abbot.

Infulaster Hag., paleont., fossilt sjöborrsläkte
från den yngre kritan, står i närheten af
Holaster, men har polen nära öfversidans främre
rand och det opariga ambulakrum liggande i en
kantig fåra. A. Hng.

In full [in-fu’1], eng., hand. Frakten för ett
varuparti säges vara beräknad in full, i ett
för allt, när till den aftalade fraktsatsen
(t. ex. 10 shilling per ton) icke kommer något
tillägg. Sådana tillägg äro däremot kaplake, som
utgår med vissa procent af den egentliga frakten
(t. ex. 10 shilling med 5 proc. kaplake per ton)
och gratifikation, som utgår med en viss bestämd
summa. Å. W:son M.

Infundibu1um. Se Hjärnan, sp. 829, och
Hjärnbihang, sp. 840.

Infusion l. Infūsum (af lat. infu’ndere,
ingjuta, öfvergjuta), farm. med., en
medikamentsform, som erhålles genom utlakning
af de verksamma ämnena i en drog (eller fler)
medelst hett vatten, utan användande af kokning
(i motsats till dekokt, se d. o.). Svenska
farmakopéns föreskrift rörande infusionen är
följande. Infusioner beredas, om ej annorlunda
(för tillfället af läkaren) föreskrifves, genom
att kokande destilleradt vatten gjutes öfver
den föreskrifna drogen, sönderskuren eller
stött (alltefter olika naturbeskaffenhet) och
lagd i ett lämpligt kärl af rent tenn eller
porslin. Blandningen upphettas 5 minuter i
kokande vattenbad under omröring, får kallna,
silas och pressas lindrigt. Skulle den silade
vätskans mängd vara mindre än den föreskrifna,
blandas de utpressade drogresterna med kokhett
vatten samt silas och pressas ånyo. De båda
afsilade vätskekvantiteterna slås tillsammans och
lämnas att af sätta "grums", hvarefter den klara
vätskan afgjutes (dekanteras). Den så erhållna
vätskan är då den färdiga infusionen. Om läkare
icke särskildt föreskrifvit andra proportioner,
så skola, vid framställning af infusioner, af l
del drog beredas 10 delar silad infusion. Detta
gäller dock icke infusioner å mera häftigt
verksamma droger, hvilkas mängd alltid skall
af läkare bestämmas. Med undantag af "alkalisk
rabarberinfusion" skola alla infusioner beredas
för tillfället ("ex tempore"). De få således icke
förvaras färdigberedda på apoteket. För lösare,
mjukare droger, hvilka innehålla flyktiga
beståndsdelar, passar beredningen af infusion
bättre än beredningen af dekokt, emedan under
den senares kokning en del eller möjligen alla
de flyktiga beståndsdelarna skulle
bortjagas. S. k. infusion på (hela) linfrön
samt på Althæarot beredes med vatten af
vanlig temperatur, alltså genom maceration.
O. T. S. (C. G. S.)

Infusionsdjur, Infusorier, Infusoria, zool.,
bilda den högsta klassen inom provinsen urdjur
(Protozoa). De utmärkas genom mer eller
mindre fullständig ciliebeklädnad, som dock
inom en ordning, Suginfusorierna, går förlorad
och efterträdes af sugrör; däremot saknas
de hos andra urdjur så vanliga skenfötterna
(pseudopodierna). Mun- och analöppningar
finnas i regel. Fortplantningen sker vanligen
genom tvärdelning (fig. 1), mindre ofta genom
delning på längden (fig. 10); hos några former
förekommer knoppning. - I motsats mot exempelvis
amoeborna (se Aoemba) ega infusionsdjuren
en bestämd kroppsform, i det kroppens yttre
lager bildar en seg hud, den s. k. pellikulan,
som i vissa fall är böjlig, då kroppsformen kan
förändras inom vissa gränser, i andra fall är
fast och hindrar dylika förändringar. I främre
delen af kroppen ligger munnen, ofta i en
fördjupning, det s. k. peristomet. Från munnen
för ett mer eller mindre tydligt svalg till
kroppens inre. Såväl peristomet som munnen och
svalget utgöra instjälpningar af pellikulan,
som dock saknas i svalgets botten, hvarest
den intagna näringen direkt träder i kontakt
med det inre plasmat. Sedan de assimilerbara
delarna tillgodogjorts, utstötes den osmältbara
återstoden genom analöppningen, som i regel
ligger nära bakre kroppsändan. Den är vanligen
sluten och kommer till synes endast, då något
föremål passerar. I kroppens inre finnas
flera cellkärnor. De flesta infusionsdjur ha
kärnor af två slag, storkärnor och småkärnor;
vanligen finnes en kärna af hvartdera slaget,
men stundom finnas flera. Under det lillkärnan
liknar en vanlig cellkärna, har storkärnan
ofta egendomlig form, i det den är bandformig
eller pärlbandsliknande, hästskoformigt böjd
o. s. v. I kroppens inre uppträda pulserande
hålrum, s. k. kontraktila vakuoler, runda
vätskefyllda håligheter, hvilka uppstå
helt små, långsamt tillväxa under upptagande
af vätska genom korta radiära kanaler samt
plötsligt uttömma sitt innehåll utåt genom
en afförande kanal. Härvid försvinner också
vakuolen för att efter en kort stund åter
nybildas. Dessa vakuoler anses vara andnings-
och exkretionsorgan. - De flesta infusionsdjur
äro för ett obeväpnadt öga osynliga eller te
sig blott som en liten punkt, i det de uppnå
en längd af några få 1/10-dels mm. Endast några
arter bli l mm. eller något däröfver. Till
lefnadssättet visa infusionsdjuren stora
växlingar. De flesta anträffas i sött vatten,
men äfven i hafvet finnes ett stort antal arter,
några äro fastsittande, under det flertalet
simmar fritt omkring. Ej så få äro parasiter;
särskildt anträffas de i tarmkanalen hos
ryggradsdjur. Sålunda är grodans ändtarm känd
som fyndort för flera arter. Äfven hos däggdjur,
ja hos människan träffas infusionsdjur i tarmen;
idisslarnas mage härbärgerar flera arter. De
fritt lefvande formerna intaga mer eller
mindre fast föda, under det de parasiterande
hufvudsakligen synas lifnära sig af flytande
substanser. Bakterier tyckas utgöra många
arters viktigaste födoämne. En del arter förtära
andra infusionsdjur. Vid inträdande ogynnsamma
förhållanden, särskildt vid intorkning, ega
infusionsdjuren förmåga att inkapsla sig och
i skenbart liflöst tillstånd invänta bättre
tider. Dylika intorkade infusionsdjur föras på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>