Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingenjör - Ingenjörafdelning. Se Marinförvaltningen - Ingenjörbataljon. Se Göta ingenjörskår och Svea ingenjörskår - Ingenjörbelägringsträng, krigsv. Se Belägringsträng - Ingenjörbrigader. Se Fortifikationsbrigad - Ingenjördepartement. Se Varfsdepartement - Ingenjörföreningen - Ingenjörkongresser, Internationella. Se Internationella kongresser - Ingenjörkår l. Genikår, krigsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1825), Zürich m. fl. städer. I England har
man först långt senare insett nödvändigheten
af vetenskapligt ordnade högre tekniska
läroanstalter och lagt hufvudvikten vid den
praktiska utbildningen i industrien under ledning
af äldre erfarna ingenjörer. De traditionella
engelska ingenjörföreningarna ha därför länge
haft anordnande af undervisningskurser med
tillfälle till afläggande af kompetensprof
förbundet med sin verksamhet; så t. ex. The
institution of civil engineers (grund. 1818)
och The institution of mechanical engineers
(grund. 1847). Numera finnas dock i London,
Birmingham m. fl. engelska industricentra moderna
tekniska högskolor. Äfven i Nord-Amerikas förenta
stater har man lagt sig vinn om denna art af
undervisning. I Stockholm upprättades under
namn af Teknologiska institutet en likartad
läroanstalt redan 1826, ehuru den ej förr än
efter omorganisationen af 1846 kunde förtjäna
namn af högskola, ett namn, som dock först
1876 tilldelades detta läroverk ("Tekniska
högskolan", se d. o.). I Köpenhamn upprättades
en Polyteknisk læreanstalt 1829. I Helsingfors
finnes likaledes ett polytekniskt institut, och
i Norge börjar en teknisk högskola i Trondhjem
1909 sin verksamhet.
I mån af teknikens utbildning och ökade
betydelse har statens behof af tjänstemän
med ingenjörsbildning på senare tider i hög
grad vuxit. Inom skilda grenar af svenska
statsförvaltningen finnas sålunda tekniska
tjänstemän för olika behof. Som exempel på dylika
verk må anföras flottans mariningenjörkår,
lotsverkets fyringenjörkontor, Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande
distriktstjänstemän, Telegrafstyrelsen
med telegrafstaten, Järnvägsstyrelsen
med järnvägsstaten, Vattenfallsstyrelsen,
Mynt- och Kontrollverken, Kommerskollegium
med bergsstaten, yrkesinspektionen och
elektriska inspektionen, Patent- och
registreringsverket, Sveriges geologiska
undersökning, Landtbruksstyrelsen med statens
landtbruks- och torfingenjörer, Hydrografiska
byrån och kemiska stationerna. Äfven städernas
och kommunernas förvaltning kräfver tekniskt
skolade tjänstemän för en mängd kommunala verk
och inrättningar, såsom stadsingenjörskontor,
byggnadskontor, gas- och elektricitetsverk,
hälsovårdsnämnd. På grund häraf har uppstått
en mångfald tjänstetitlar för ingenjörer i
allmän tjänst, hvilka benämningar i allmänhet
af se att beteckna endera den ifrågavarande
tjänstemannens verksamhet, t. ex. mariningenjör,
fyringenjör, grufingenjör, baningenjör,
linjeingenjör, hamningenjör, eller ock hans
tjänsteställning, t. ex. öfveringenjör,
underingenjör, byråingenjör. En officiellt
fastslagen indelning af ingenjörer efter
olika fack förekommer i Sverige såtillvida,
att Tekniska högskolan meddelar afgångsbetyg
efter fullgjord utbildning till väg- och
vattenbyggnadsingenjör, maskiningenjör,
skeppsbyggnadsingenjör, elektroteknisk ingenjör,
kemisk-teknisk ingenjör och bergsingenjör. –
Diplomingenjör är en titel, som sedan 1900
utdelas vid tyska tekniska högskolor och innebär,
att vederbörande aflagt någon fullständig
afgångsexamen (s. k. diplompröfning), ej blott
studerat vid högskolan. Åtskilliga svenska
ingenjörer ha förvärfvat denna titel. – En
utländsk vetenskaplig titel, som numera bäres
af flera svenskar, är äfven doktoringenjör
(se d. o.). – Jfr Ingenjörföreningen och
Internationella ingenjörkongresser.
J. H. F. (G. H–r.)
Ingenjörafdelning. Se Marinförvaltningen.
Ingenjörbataljon. Se Göta ingenjörkår och Svea
ingenjörkår.
Ingenjörbelägringsträng, krigsv. Se Belägringsträng.
Ingenjörbrigader. Se Fortifikationsbrigad.
Ingenjördepartement. Se Varfsdepartement.
Ingenjörföreningen, en i Stockholm, 23 jan. 1865,
på föranstaltande af dåv. överstelöjtnanten
W. Leijonancker, majoren grefve E. Cronstedt
och professor K. A. Ångström, bildad förening
med ändamål att samla och i vidsträcktare omfång
tillgodogöra vetenskaplig och praktisk erfarenhet
i ingenjörsyrkena. För att blifva ledamot
fordrades att ha ådagalagt flerårig praktisk
och teoretisk gagnande verksamhet i något af
ingenjörsyrkena. Till föreningen donerade dess
ordförande grefve Cronstedt 1876 en summa af
2,000 kr., hvaraf räntan skulle användas till
belöning af utmärkta afhand-lingar med den
af föreningen stiftade Polhemsmedaljen. Sitt
ändamål sökte föreningen uppnå dels genom att
vid sina tre ordinarie sammanträden, i jan.,
april och okt., till diskussion upptaga och
dess emellan genom delegerade utreda för vårt
land viktiga tekniska och industriella frågor,
dels genom utgifvandet af en tidskrift:
Ingenjörföreningens förhandlingar, som
redigerades. af föreningens sekreterare,
prof. K. A. Ångström. Tidskriften började sin
första årgång 1866, med 4 häften om året, hvarmed
fortsattes till 1874, då 5 häften utgafvos;
sedermera ha 6 häften utgifvits årligen. Den
åtnjöt till 1881 ett årligt statsanslag af 1,000
kr., hvilket fr. o. m. 1883 höjdes till 1,500
kr. Föreningen nådde sin största utveckling i
början af 1880-talet, då den räknade närmare
300 medlemmar. Emellertid träffades på grund
af minskad tillslutning och likhet i Isyfte
1890 en öfverenskommelse om sammanslagning
med Svenska teknologföreningen (se d. o.). Då
Ingenjörföreningen l jan. 1891 i enlighet härmed
uppgick i sistnämnda förening, öfverlämnades
till denna Ingenjörföreningens fonder,
bibliotek och behållna tillgångar. Samtidigt
upphörde utgifvandet af tidskriften
"Ingenjörföreningens förhandlingar".
J. H. F.*
Ingenjörkongresser, Internationella. Se Internationella kongresser.
Ingenjörkår l. Genikår, krigsv., kallas
inom en armé den officerskår, hvars uppgift
är att såväl i fred som under krig uppgöra
förslag till samt leda och utföra de flesta
för militära ändamål förekommande tekniska
arbeten, såsom byggandet, underhållandet och,
i jämbredd med vapnens tekniska utveckling,
förbättrandet af landets fästningar och andra
fasta försvarsverk samt ledandet af alla till
fästningskriget hörande arbeten äfvensom i
fältkriget förekommande större befästnings-
eller andra tekniska arbeten. Flerstädes
tillkomma dessutom byggandet och underhållet
af militära etablissemang. Ingenjörofficern
måste sålunda dels genom teoretiska studier och
praktiska försök bidraga till utvecklingen af
det militärtekniska vetandets alla grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
