- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
657-658

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inhuman, "omänsklig" - Inhumation, begrafning - Inhysesfolk. Se Inhyseshjon - Inhyseshjon l. Inhysesfolk - I. N. I. lat. in nomine Jesu - Ini l. Ine, konung av Wessex i England - Inia, Näbbdelfinen, zool. - Inigiter, benämning på jesuiterna - In infinitum, lat. i oändlighet - Inis lagbok. Se Ini - Initial - Initial 1. Som hör till början

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

657

Inhumation-Initial

658

manus, mänsklig), "omänsklig", ohyfsad,
frånstötande, rå. - Subst. Inhumanitét.

Inhumation (af lat. in, i, till, och humus,
jord), begrafning.

Inhysesfolk. Selnhyseshjon.

Inhyseshjon 1. Inhysesfolk (isl. innhysingr;
fsv. inhysesrnan, innisma^er, husscetu maper,
inn-hysisfolk, innisfolk). Under denna benämning
har man af gammalt sammanfört sådana personer,
som hvarken själfva ha någon del i bys egor
eller äro i annans tjänst, utan innebo hos
andra ("i husum sita maep andrum") eller ha sin
bostad å andras egor. Till denna samhällsklass
fördes också de stadsinvånare, som icke voro
egna borgare eller husegare och ej heller voro i
annans tjänst. Den, som icke var egen bonde eller
själfständig byaman (borgare), skulle enligt
regeln i äldre tider vara i annans tjänst;
men egde han 3 marks förmögenhet, så kunde
han undgå att taga tjänst och kunde lefva som
inhysesman mot skyldighet att på landsbygden
betala half skatt emot bonde och i stad lika
med själfständig byaman. Under 16:e och 17 :e
årh. sökte man genom en mängd förordningar tvinga
inhysesfolk, som på landsbygden "icke bodde med
bonden på halfva gården och skattade därför"
eller idkade de handtverk, som där ansågos
nödiga, eller i stad för magistraten icke
visat sig värdiga att utan tjänst där vistas,
att taga tjänst eller att upptaga ödeshemman;
själf-skrifvenhet till krigstjänst var det
allmänna medlet att motverka lusten att sätta
sig inhyses. Redan genom lagstadganden från
1700-talets förra del med-gafs vidsträcktare rätt
att sätta sig ned inhyses (jfr legohjonsstadgan
af 21 aug. 1739). Och sedermera har man kommit
därhän, att lagstiftningen icke af någon för laga
försvar fordrar antagande af tjänst, så snart
han "är känd såsom den där iakttager ordning
och sedlighet i sitt lefverne samt söker efter
förmåga sig ärligen försörja" (k. förordn. 29
maj 1846). En jordegare må nu också fritt
upplåta bostad å sina egor eller plats därtill
åt inhyseshjon, men ådrager sig därigenom
möjligen förhöjda ut-skylder till fattigvården
(k. förordn, om fattigvården 9 juni 1871, §
34). F. ö. är hvarje fastighets-egare skyldig att
till församlings pastor eller föreståndare och
vid mantalsskrifning lämna uppgift å de personer,
som i hans hus och å hans egor inflytta och bo
(k. förordn, ang. mantalsskrifning 6 aug. 1894,
§§ 4, 5, ang. kyrkoböckers förande s. d.). I
äldre tider ålåg det inhyseshjon, som fanns
i bondes hus eller å hans egor, att vid behof
göra honom dagsverken, eljest kunde han förvisas
ur bostaden (1681 års Husesynsordning § 31);
numera bero sådana skyldigheter uteslutande på
aftal. K. H. B.

l. N. L, i inskrifter o. d. förkortning för
lat. in no’mine Jesu, i Jesu namn.

Ini 1. I n e (lat. Ina), konung af Wessex i Eng-

land, regerade under åren 688-726 och var Wessex’
utmärktaste regent. Han täflade med konung
Ceolred af Mercia om öfverherrskapet öfver
södra delen af Britannien och besegrade 715 sin
medtäflare vid Wodnesburh (Wanborough). Från
britterna eröfrade han det område, som nu
bär namnet Somerset, och gynnade där med rika
gåfvor det ryktbara klostret Glastonbury, som
hvars grund-läggare han stundom räknas. Han
samlade sitt lands lagar i den sedan s. k. Inis
lagbok (från åren 690-693), hvilken utgör den
äldsta till oss bevarade samling af västsaxiska
lagar. Inre oroligheter förmådde I. att nedlägga
regeringen (725 1. 726); han företog därpå en
pilgrimsfärd till Rom och afled kort efter sin
ankomst dit. (V. S-g.)

Inia, Näbbdelfinen, zool., ett släkte
tillhörande fam. Platanistidce bland hvaldjuren
(se d. o.) Det lefver i Amasonfloden.
I^-e.

Inigiter, benämning på jesuiterna, bildad af
Inigo, Loyolas egentliga förnamn.

In infinitum, lat., i oändlighet, utan ände. -
Regressus in infinitum, log., en oändlig
fortgång i en viss riktning. Om en antagen
förklaringsgrund af en företeelse i sin ordning
tarfvar en annan förklaringsgrund, denna åter
en annan o. s. v., utan att man, så länge
man fortgår i denna riktning, kan tänka sig
ett slut, d. v. s. ett första och obetingadt,
som ingen vidare förklaringsgrund behof ver,
så säges man råka ut för en "regressus in
infinitum". Så länge förståndet dröjer vid den i
rum och tid existerande verkligheten, är detta
förhållandet. Hvarje moment af rum eller tid
hänvisar nämligen på ett inom eller bortom detta
liggande (de äro i oändlighet delbara samt gå
vidare och vidare utan gräns; ett enkelt i rum
eller i tid, ett första eller sista i tiden,
ett yttersta i rummet äro motsägelser). Då nu
emellertid förståndet enligt "principium rationis
sufficientis" ej kan stanna vid ett sådant
resultat, så visar sig redan däraf omöjligheten
af sinnevärldens förklaring ur sig själf.
L- H. A.*

Inis lagbok. Se In i.

Initial (lat. initiälis, af intftinm,
början). 1. Som hör till början;
begynnelsebokstaf, i synnerhet ett namns; boktr.,
anfangsbokstaf, en boks eller handskrifts,
ett däri förekommande kapitels eller någon
annan textafdelnings begynnelsebokstaf,
särskildt sådan, som skjuter upp öfver texten
eller träder fram därur samt är utsirad och
i många fall färglagd. Den tidiga medeltidens
bokafskrifvare och handskriftpräntare framhöllo
begynnelsebokstäverna genom förstoring samt
tillfogande af snirklar och linjer; därur
utvecklade sig en ornamental lek, först hos
bysantinerna, som omformade initialerna medelst
människo- och djurgestaiter samt anbragte dem
äfven i radernas början, ja t. o. m. inuti
ord. Under

Bysantinsk initial. Irisk initial.
Romansk initial. Gotisk initial.

Initialer från olikakonstepoker (förminskade).

Kenässansinitial.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:29:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free